Så kom det då till slut. Ett vallöfte om ordningsbetyg i skolan. Jan Björklund tar ännu ett steg för att, som han uppfattar det, upprätta ordningen och disciplinen i den havererade svenska skolan.
Svensk skola har problem. Om detta råder inget tvivel. Detta betyder inte att alla skolor är dåliga. Svenska lärare är inte tillräckligt bra. Detta betyder inte att alla lärare är dåliga, långt därifrån. Men det finns ett generellt problem med lärarnas kompetensnivå, och ansvaret för att lärarutbildningen har blivit så dålig och att kunskapsnivån i skolan dalar delas av såväl de borgerliga som de rödgröna partierna.
Skolan kommer bli en het fråga i valrörelsen. Vi kommer få höra att det är de borgerligas fel, ty de har haft makten i åtta år. Alliansen kommer å sin sida svara att problemen har ett betydligt äldre ursprung än så.
Båda har egentligen rätt. Ty även om Alliansen genomfört vissa bra reformer, har den inte på allvar utmanat de problem som tär på förtroendet för skolan. Lärarlegitimationer var månne en god idé i teorin, men hanteringen har varit tämligen usel. Ett nytt betygssystem var nödvändigt, men det löser knappast bekymret med lärarnas minskande auktoritet.
Det är tveksamt om betyg i ordning och uppförande i högstadiet och gymnasieskolan kommer ha någon betydelse i praktiken. Särskilt som det inte ens blir ett riktigt betyg utan endast en skriftlig kommentar.
Ouppfostrade elever utan respekt för läraren lär inte bry sig. För övriga skötsamma elever blir det förmodligen något att skämta om. Och lärarens auktoritet är fortfarande lika låg så länge dess befogenheter inte ökar.
Om Jan Björklund på allvar vill förbättra studieron i den svenska skolan får han nog tänka ut något mer verkfullt än detta.
Några av de bästa lärarna jag har haft har varit obehöriga. På gymnasiet hade jag en programmeringslärare som var ingenjör. Han skulle ha jobbat på vilket företag som helst och suttit och utvecklat programvara men han valde att jobba som lärare för att han tyckte om det och trivdes med det. Dessutom var han bra på det, riktigt bra, men det var inte lönt för honom att sadla om och bli legitimerad lärare när det påbudet väl kom. Tragiskt.
Jodå, jag har liknande erfarenheter. Pedagogiken är superviktig, och det finns många lärare som är kvalificerade och har en lång utbildning men har svårt att nå eleverna ändå.
Och som elev struntar man ju gansdka högaktningsfullt i hur många högskolepoäng ens lärare har så länge det är en person man känner förtroende för.
Varför inte överge tvångssystemet med en skola, som är sprunget ur den preussiska modellen för indoktrinering och produktion av lydiga soldater och arbetare?
Man undrar hur det svenska samhället sett ut, om alla föräldrar var lika engagerade i sina barns utbildning som t.ex. oskolningsföräldern Dayna Martin?
http://www.freetalklive.com/guests/dayna_martin
Intervjun är väl värd att lyssna på.
”Children are forced through punishments and rewards to act in a manner that is easy for parents. Such coerced behavior meets parents’ needs, but rarely takes into account the children’s needs. We need to look deeper and realize that we are not here to train our children to be obedient. We are here to raise free-thinking, strong, confident individuals”
Vad sägs om att slänga ut störande elever ur klassrummet och direkt till specialverksamhet. De som kan undervisas i större grupp stannar där, resten får undervisas i mindre grupper. Så gjorde man på min tid.
Hela galenskapen med behöriga lärare är förresten Björklunds största misstag. Det är inte leg som avgör vilken lärare som är bra och inte. Låt rektorn anställa vem han vill som kan lära ut bra.
Problemet idag är ju att uppförande vävs in i många av de vanliga betygen, trots att det tydligt sägs i instruktionerna att så inte ska vara fallet.
Om införande av separat uppförandeomdöme innebar att lärarna skulle börja bedöma enbart elevens kunskapsnivå i övriga ämnen så vore det ett fall framåt, men jag misstänker att tvärtom lärarna tar det som en signal att uppförande skall ses som än viktigare.