Den har blivit kontroversiell, nästan provocerande; idén att var och en ska klara sig själv. Inte ligga andra till last. Vara självständig.
Den politik som förts i Sverige under lång tid har syftat till det motsatta, även om föresatsen varit att individen ska vara självständig från familjen och släkten. Men staten har blivit en ersättare, inte befriare. Svenska folket har lärt sig att det är till det offentliga man vänder sig. Det är ”samhället” som ska ta ansvar, inte den enskilde.
Så föds en bekväm frihet från ansvar. Men den stora tilltron till samhället, det offentliga, gör samtidigt att ständiga svekdebatter uppstår när den enskilde upplever sig sviken på något sätt. Vilket kan vara tämligen ofta.
Jag är säker på att politiker och företrädare för det offentliga tycker att det är ganska jobbigt att löpa gatlopp varje gång misstag har begåtts, eller någon upplever att misstag har begåtts och någon måste hängas för det. Detta är en konsekvens av den stora offentliga makt som politiker och tjänstemän tillskansat sig på medborgarnas bekostnad. Genom att lämna ifrån sig det personliga ansvaret och sätta sin tillit till någon annan, gör sig den enskilde sårbar. Och det öppnar upp för jobbiga svekdebatter när medborgaren upplever att förvaltaren av detta ansvar inte riktigt sköter sig.
Att vara självständig är inte liktydligt med isolerad. Det är inget fel i att be om hjälp. Det behöver vi alla göra ibland när saker händer i våra liv. Men det svenska universella välfärdssystemet passiviserar oss och fråntar oss både initiativförmåga och tro på att ett friare samhälle är möjligt.
Vi föds med olika styrkor och svagheter. Alla dansar inte genom skolan, blir inte höginkomsttagare eller får långa och lyckliga liv. Men man kan leva ett bra liv ändå. Alla kan finna sin plats i samhället om de bara tillåts göra det.
Självfallet slåss välfärdspartierna med näbbar och klor mot ett friare samhälle byggt av invånarna själva. Vad skulle de då sälja? Vad skulle de locka väljare med om de inte kunde lova högre bidrag och ”gratis” ditt och ”gratis” datt?
Välfärdspolitiken är satt att utjämna skillnader, brukar det hävdas. Det kan ju låta fint. Men det var länge sedan politiken främst handlade om detta, om den nu någonsin gjorde det. I dag handlar välfärdspartiernas politik om att snärja människor i olika bidrags- och transfereringssystem. Göra dem beroende, om inte ekonomiskt så emotionellt. Bidrag är en drog. Och denna drog är är helt onödig i många fall eftersom de allra flesta skulle klara sig utmärkt utan den.
Barnbidraget är ett sådant exempel. Det utjämnar inga skillnader eftersom det ges till alla som blivit föräldrar. De flesta skulle klara sig utan problem om barnbidraget drogs in. Men nu har miljoner hushåll planerat sin ekonomi utifrån att det ramlar in några tusenlappar före löningen varje månad. Pengar de redan betalat för, förstås.
Den nya regeringen lovar att höja skatterna och bygga ut bidragssystemen. Det kommer bli lönsammare att inte arbeta. Detta är klassisk sossepolitik och inget att förvånas över. Sänkta inkomstskatter är bra, men inte heller åtta år med borgerligt styre resulterade i ett verkligt skifte. Inget av riksdagspartierna vill utmana modellen med universell välfärd och gigantiska transfereringssystem.
Välfärdspartierna vill ”ta hand om” medborgarna. Denna tanke slår i allra högsta grad igenom även i migrationspolitiken. I valrörelsens slutdebatt fick vi av en av alliansledarna veta att Sverige minsann är stolt över att det ”tar hand om” flyktingar. Aldrig en tanke på att dessa människor skulle ges möjlighet att ta hand om sig själva.
Jag är övertygad om att om bara fler fick möjlighet att smaka på känslan av att vara herre i sitt eget liv, att få skörda frukterna av sitt eget arbete och faktiskt få bestämma mer över sin egen vardag, skulle tanken på att återvända till den passiviserande välfärdspolitiken te sig otänkbar för många.
Det kanske vore värt att prova?
I båda de engelska städer som jag har bott i drivs de flesta internetcaféerna av somalier. När man läser på sajter som Avpixlat får man intrycket att just somalier är den mest hatade gruppen bland sverigedemokrater, men det har blivit uppenbart för mig att med ett rimligt system för egenföretagande kan även människor som inte är de mest utbildade eller läskunniga i världen driva egna företag i stället för att ligga andra till last.
Larsa:
Finns det något självändamål i att somalier ska resa till England för att driva ett internetcafé som kan drivas av någon av alla de arbetslösa som redan finns i UK?
Varför inte låta Europas egna somalier, romerna, få chansen att driva t.ex. internetcafén?
Om somalier av egen kraft kom till Europa för att jobba så skulle jag inte klaga lika hårt. Men det går ju att öppna internetcaféer i Sverige också. Förmodligen är det dock enklare och gynnsammare att sitta och lyfta bidrag. Hade man fått veta innan man lämnade Somalia att det förväntades att man ska jobba, undrar jag varför en massa Djiboutier låtsas vara somalier för att få uppehållstillstånd i Sverige? (Enligt somalisk webtidning: http://www.mareeg.com/fidsan.php?sid=25636&tirsan=3 )Varför reser man inte direkt till England och öppnar internetcafé där istället? Sverige är ju ändå bara fullt av hemska rasister.
Stänger vi av sugpumpen FÖRST (tillgång till socialförsäkringssystem utan motprestation, instegsjobb, PUT, retroaktivt barnbidrag, anhöriginvandring utan försörjningskrav m.m.), så kommer problemet med att så många oönskade migranter söker sig till Sverige att lösa sig självt.
Men jag köper inte att Sverige som (måttligt) fungerande samhälle måste slås sönder till oigenkännlighet och genomgå en balkanisering/mellanöstern-fiering, med upplopp och ständiga konflikter, bara för att välfärdssystemen kanske behöver ses över och göras om/skippas eller vad man nu vill med dem. Detta måste ske med folkligt stöd och under ordnade former. Har man inte folkets stöd kan man inte som nyliberal försöka slå sönder systemen i lönndom under falska förespeglingar. Då är man i mina ögon inte bättre än de muslimer som vill införa sharia genom infiltration, lögner och smygspel.
Secessionister och andra ultra-liberaler får börja i samma ände SD gjorde en gång i tiden – en obskyr politisk rörelse som genom övertygelse och hårt arbete lyckats fördubbla sina siffror val efter val. Genom att övertyga människor om att det de vill är bra för dem. Inte slå sönder grejer folk gillar, i smyg, för att sen helt plötsligt utbrista "A men den råka gå sönder ju, va inte meningen ju… men kolla jag har en ny grej som ni ska köra på fr.o.m. nu, ni kommer lära er att gilla den".
Kuf!
@ Amnexis
Helt rätt. Om centralplaneringen står emot människovärdet, måste vi tumma på det sistnämnda.
Välfärdsstat till varje pris!
Ursäkta, men går det att byta färg på kommentarerna? Grå text på nästan lika grå bakgrund är svårläst för en gammal gubbe.
Välfärdspartierna vill "ta hand om" medborgarna. Fel. De vill bestämma över medborgarna. Det handlar bara om makt och nedvärdering av oss. Men du uttryckte det ju lite snyggt med "…".
Jag ser svart text på vit bakgrund. 🙂 Nej, jag tror inte att det går att ändra färgen på kommentarerna.
Den mobilanpassade sidans kommentarer är gråahttp://motpol.blogspot.se/2014/10/med-bidrag-som-drog.html?m=1#comment-form
Secessionisten 11:55:
"människovärde…" ?!?
Tala ur skägget, dra inte i nödbromsen – "människovärdet" – varje gång du har slut på argument…
Ah, det stämmer. Oklart varför. Instämmer i att det är svårt att läsa. Men jag tror som sagt inte att det finns någon funktion i Blogger för att ändra på saken. Ska kolla detta igen.
@ Amnexis
https://yourlogicalfallacyis.com/ad-hominem
Iövrigt, vad säger egentligen att jämtländska, gutniska eller skånska secessionister är mer traditionalister än storsvenska nationalister i SD?
http://www.mises.se/2013/03/14/staten-ar-nationens-fiende/
Sverige före 1940 hade väl ingen offentlig sektor att tala om.Min mor född 1917 hade devisen som många äldre då hade att inte ligga samhället till last.Nu är det andra tider!
Seccisionisten:
Jo vi vet att du gärna provocerar oss andra till den grad att man använder ad hominem som avslutande knorr efter att man anfört de faktabaserade argument i sakfrågan.
Men vad kallas det när man som svar på alla tuffa frågor kring sin ideologiska ståndpunkt börjar pladdra om helt andra grejer än vad diskussionen handlade om, t.ex. nödbroms-orden "människovärde", "rasist", "storsvensk"?
Den enskilt störste mottagaren av svenskt u-landsbistånd är numera Bert Karlsson. Grattis alla skattebetalare. Vilken fiiin människosyn vi har i Sverige va!?
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/urholkat-bistand-svek-mot-utsatta_4010323.svd
T.o.m. Dogge Doggelito sa i radio häromdagen att man inte kan betala hyran med "credden". De som styr Sverige tror att de kan betala hyran med den humanitära stormakts-credden…
Köp en dyr flyktingsmugglar-resa till PUT i Sverige – och få en regering som är ute o cyklar på köpet!
Amnexis missade en viktig reform, hets mot folkgrupp måste också avskaffas.
/B