Miljöpartiet har under lång tid hållit en väldigt hög profil i integritetsfrågor. Partiet var högljutt aktivt mot FRA-lagen 2008 och kritiserade datalagringsdirektivet. MP har stått på rätt sida och verkar ha gjort det av en djupare övertygelse.

Sedan de gröna steg in på regeringskansliet i koalition med Socialdemokraterna har tonen emellertid ändrats drastiskt. Nu slingrar sig miljöpartisterna som masken på en krok så fort integritetsfrågorna kommer upp på bordet.

Visst, de gillar inte massövervakning, säger de. Men man kan ju inte alltid få som man vill. Och det är väl bättre att sitta i en regering och påverka lite grand åt rätt håll än att bara vara obstinat och säga nej?

Så löd Jakop Dalundes argumentation (se YouTube-klippet här) när han försvarade att MP i onsdagens riksdagsvotering (som fått minimal uppmärksamhet) röstade nej till att göra en översyn av FRA-lagen. Detta är exakt samma argument som Fredrick Federley och Annie Lööf använde sig av när de gick med på att släppa fram FRA-lagen 2008.

Vi vet hur det gick då. Det blev inget av med de där försäkringarna om integritetsskydd. Federley och Lööf blev lurade, bortdribblade, dragna vid näsan. I dag är omfattningen av och innehållet i FRA:s verksamhet lika okänd som någonsin. Vi vet att de samarbetar med NSA och GCHQ, vars massövervakning förklarats olaglig i Storbritannien. Men vi vet inte hur eller i vilken omfattning svenska medborgare utsätts för övervakning (även om vi får utgå från att vi övervakas hela tiden). Det mest besvärande är att svenska politiker inte verkar vilja veta heller.

Det som nu händer är att det gröna trollet spricker i dagsljus. Förtroendet för Miljöpartiet har sjunkit kraftigt under tiden i regeringsställning. Partiets hantering av integritetsfrågorna lär knappast göra att dess aktier skjuter i höjden. Självfallet handlar regeringssamarbete med andra partier om att kompromissa. Men ibland måste man också ta ställning för något, visa att man står för något. MP har visat att den höga svansföringen var ren populism, ingenting annat.

Så här brukar det se ut när populistiska extremistpartier tvingas ta ansvar. Då betyder gamla löften ingenting längre. Då viker man ned sig. Genom detta svek har MP gjort sig fullständigt överflödigt.

Den enda riksdagsoppositionen mot massövervakningen heter i dag Vänsterpartiet. Men så sitter de heller inte i regeringen.

Läs även:
HAX