”Skattechock” är ett kvällstidningsord av typen ”nakenchock”. Men i beskrivningen av vad den rödgröna regeringen nu planerar är det motiverat.

38-procentsregeringen har slut på pengar. Den har inte ens råd att avskaffa ebo-lagen. Därför följer nu skattehöjningar slag i slag. Förutom redan aviserade höjningar av skatten på drivmedel och sparande planeras en ny skatt på kylskåp, datorer, spelkonsoler och annan hemelektronik för att ”minska miljö- och hälsorisker med kemikalier”. Flera av skattehöjningarna bär tydligt Miljöpartiets signum.

Vad ska då pengarna gå till? Jo, regeringen prioriterar glasögonbidrag för unga (en seger för Vänsterpartiet) och en återställare i sjukförsäkringen som kommer att öka antalet sjukskrivna och därmed kostnaderna för dessa (kostnaderna för sjukpenning har ökat sedan 2011). Detta är bisarra prioriteringar i ett läge när Sverige exempelvis behöver rusta upp försvaret med tiotals miljarder.

Därtill har vi en fortsatt urspårad migrationspolitik som beräknas kosta runt 1,3 procent av BNP framöver. Här är inga besparingar att vänta, vilket måste framstå som ytterst märkligt för de hårt arbetande familjer som får högre bensinskatt, sänkt rot-avdrag, högre inkomstskatt, högre skatt på sitt sparande och som bonus även en extra skatt på sitt kylskåp.

Ekonomistyrningsverket (ESV) räknar med underskott i de offentliga finanserna under detta och nästa år. Kostnaderna för sjukpenning och migration kommer fortsätta öka, spår ESV. I detta läge är det vanligt folk som kommer få betala med både nya och högre skatter. Vi kan kallt räkna med att regeringen under denna mandatperiod kommer höja alkohol- och tobaksskatterna, miljöskatterna och inkomstskatterna.

Socialdemokraterna sade inte mycket om denna skattechock i valrörelsen. Att Vänsterpartiet skulle få en tongivande roll i den nya regeringens politik var inte heller något som Löfven ville tillstå. Men nu är vi här med en socialdemokratisk regering vars enda kvarvarande idé är att trycka till vanligt folk i jakt på skatteinkomster och två extrema småpartier som kommer göra allt för att få igenom en bidragslinje.

Det absurda i den här situationen är att Sverige har en icke-socialistisk majoritet som egentligen är motståndare till i stort sett alla skattehöjningar – men inte tänker rösta emot dem. Vi har alltså en blind kapten vid rodret och en förstestyrman som tydligt siktar isberget men inte girar eftersom han lovat att inte lägga sig i.

Hur den liknelsen slutar kan du säkert själv lista ut.