Det är märkligt hur samma förslag tolkas och bemöts olika beroende på vem som lägger dem.
Under valkampanjen i fjol krävde Sverigedemokraterna ett stopp mot ”det organiserade tiggeriet”. Valaffischer vandaliserades, lokaltrafiken vågade under en tid inte ha budskapet på bussarna eftersom facket ansåg att det utsatte chaufförerna för en ökad risk (då människor kunde tro att chaufförerna stod bakom budskapet). Alla partier tog avstånd. Det fanns inget organiserat tiggeri, fick vi veta.
Sedan gick en tid, Reinfeldt förlorade valet och avgick, och Moderaterna började lägga om kursen i migrations- och integrationspolitiken. Plötsligt kom förslaget att ”förbjuda organiserande av tiggeri”.
Det som bara några månader tidigare var tabu kunde nu inte bara diskuteras utan skulle förbjudas. Socialdemokraterna lät meddela att förslaget lät ”intressant”. I förrgår höll den rödgröna regeringen en presskonferens där just utnyttjande av tiggare (tänk koppleri) var ett område som regeringen ville ta krafttag mot. Morgan Johansson medgav att deras förslag inte skilde sig från Moderaternas.
Moderaterna har å sin sida arbetat internt och arbetsgruppen har nu presenterat en hel drös förslag för ”stärkt integration i ett öppet Sverige”. Beskrivningen av situationen i dag, exempelvis när det handlar om utomeuropeiska invandrares svårigheter att ta sig in på arbetsmarknaden, är egentligen inget annat än ett underkännande av den egna politiken under Alliansens åtta år vid makten.
M vill fortsätta med subventionerade anställningar. De nämner att anställningsformerna behöver bli färre och enklare. Men de problematiserar inte det utnyttjande som i dag förekommer i denna sorts anställningar, eller hur subventionerna snedvrider konkurrensen då vissa företag specialiserar sig på att endast anställa människor med lönebidrag eller annan statlig subvention.
I materialet (PDF) finns många bra förslag, i hög grad sådant som hela tiden har varit allmänborgerliga självklarheter men som under Reinfeldts tid vid makten kom att betraktas som att ”fiska i grumliga vatten” och att ”närma sig SD”. Det är förbluffande hur snabbt förskjutningar i värderingar och uppfattningar kan ske.
Till de bra förslagen hör tillfälliga i stället för permanenta uppehållstillstånd, krav på försörjning för att få ta hit anhöriga, snabbare avslag vid asylansökan från säkra länder, att asylsökande ska kunna läsa svenska under väntetiden samt skärpta krav på SFI (vi har hört det förut).
Det feministiska ungdomsförbundet Muf är föga oväntat kritiskt mot alla slags skärpningar. Men partiledningen gör bäst i att inte lyssna på Rasmus Törnblom och andra av miljöpartismen besmittade ungmoderater.
Däremot har inte heller Moderaterna någon vettig lösning på hur människor utan minst treårig eftergymnasial utbildning (vilket är 90 procent av alla syrier, 95 procent av alla eritreaner och 97 procent av alla somalier som kommer till Sverige enligt vad de själva uppger) ska bli relevanta på den svenska arbetsmarknaden. M:s svar är subventionerade anställningar. Staten ska alltså betala företag för att de ska anställa.
En sista obesvarad fråga i Moderaternas rapport är hur partiet tror att alla dessa åtgärder ska fungera samtidigt som Sverige har en fortsatt rekordstor tillströmning av asylsökande. Arbetsgruppen konstaterar redan i början av rapporten att politiken behöver omprövas ”då förutsättningarna förändras – 90 000 asylsökande per år är något annat än de 15 000 som sökte för några år sedan”. Så det handlar om volymer ändå.
Trots detta konstaterande ingår orden ”ett öppet Sverige”, alltså en fortsatt generös migrationspolitik, i själva titeln på rapporten. Det slås tidigt fast att M ”aldrig” kommer förespråka mindre öppenhet.
Det M sannolikt hoppas på är att lite strängare regler kommer verka som incitament för att minska trycket. Emellertid är detta endast en förhoppning som kan komma att slå in på lite längre sikt eftersom incitamentet att komma till ett land där släkt och andra landsmän finns är större.
Ett argument för fortsatt hög asylinvandring som vi hör både från Moderaterna och regeringen, är att Sverige inte har något val. Vi är dels bundna av konventioner, dels har vi en demografisk utveckling som kräver invandring för att välfärdssamhället ska bestå även i framtiden. Det förstnämnda är inte riktigt sant eftersom Sverige inte är tvunget att ta emot tiotals gånger fler asylsökande än vad exempelvis Finland är. Det handlar om att svenska regler som svenska politiker beslutat om är mer generösa, vilket påverkar incitamentet att söka sig hit. Detta vet rimligen alla. Egentligen.
Det sistnämnda argumentet är ännu falskare. Det är sant att Sverige har en åldrande befolkning, men om det är människor i arbete vi vill ha borde vi väl ha en riktad arbetskraftsinvandring. Inte en invandring av människor utan utbildning och utan relevant yrkeskompetens.
Avslutningsvis bara en kommentar om en väldigt märklig passage i rapporten: rapportförfattarna påstår att Sverige var ”ett av världens fattigaste länder” före andra världskriget och att det är en hög invandring som har byggt landets välstånd. Påståendet gränsar till historierevisionism. Tino Sanandaji kommenterade saken på Facebook med att Sverige år 1938 var världens nionde rikaste land av de 60 länder som då ingick i mätningen. Då bestod andelen invandrare av en procent av Sveriges befolkning. I dag är den över 16 procent. Till detta kan läggas att varken Sydkorea eller Japan, två etniskt homogena länder, är direkt fattiga.
Om arbetsgruppens förslag antas av stämman i höst har Moderaterna gjort en cirkelresa och kommit tillbaka ungefär till den position partiet hade 2008. Skillnaden är att asyltrycket är på en helt annan nivå i dag än då och utmaningarna betydligt större.
Vad den reinfeldtska politiken då anses ha uppnått får gärna någon moderat företrädare svara på.
Uppdatering: Under tiden denna bloggpost skrevs märkte jag att länken till rapporten försvann. Jag fick söka upp den på nytt. Nu såg jag varför. Passagen om Sverige som ”ett av världens fattigaste länder” före andra världskriget har strukits. Utan att läsaren informeras om det, givetvis.
"Skillnaden är att asyltrycket är på en helt annan nivå i dag än då och utmaningarna betydligt större."
"Utmaningar" är gårdagen. Nu är det "en stor ansträngning", enligt vår statsminister Löfven: http://www.expressen.se/nyheter/politik/lofven-invandringen-en-stor-anstrangning/.
/ Magne
Notera att han faktiskt inte säger "en stor ansträngning", som Expressens rubrikmakare antyder. Han citeras säga "en ansträngning". För en månad sedan var det ví och för sig "en liten ansträngning", så statsministern kanske kommer höja tonläget ytterligare framöver…
Först säger Löfven: "Jag sticker inte under stol med att det är 'en stor ansträngning' i det här ögonblicket, men det är också en tillgång för landet."
Sen säger Löfven: "– Det är klart att det är 'en ansträngning'. Men vi saknar flera yrkesgrupper i Sverige med akademisk utbildning. De kommer till Sverige. Det kan vara läkare, specialistläkare, sjuksköterskor, ingenjörer."
http://www.expressen.se/nyheter/politik/lofven-invandringen-en-stor-anstrangning/
/ Magne
Även om man inte har en facklig eller (S)-profil, så finns det mycket i Suhonens krönika att hålla med om:
"Reinfeldt har kommit för billigt undan"
http://www.dagenssamhalle.se/kronika/reinfeldt-har-kommit-foer-billigt-undan-16713
Hans: Jag tvivlar på att det handlar om en förändrad syn i grunden. Svensk politik verkar fungerar så att vissa åsikter anses så korrekta att man inte tillåts tycka annorlunda utan att frysas ut.
Det som hänt är att frågan helt enkelt kommit upp för diskussion och den har överstigit något okänt tröskelvärde. Många politiker har antagligen öppet diskuterat de här frågorna och konstaterat att de inte håller med status quo och detta har nu nått kritisk massa, dvs man vågar tycka annorlunda.
Kristian:
Ja, Suhonen sågar Reinfeldt på ett skönt sätt. Men jag delar inte hans syn att Reinfeldt drev en medveten nedmontering av välfärdsstaten. Och att kastrera försvaret har ju S i allra högsta grad bidragit till.
Brooke:
Det ska noteras att när moderata företrädare får frågor om deras "nya" syn på integrationspolitiken svarar de att de förlorade valet. Det handlar alltså om att anpassa sig till en opinion, inte att de egentligen har tänkt om och ändrat åsikt om något. Semantik, kan tyckas, men jag tror inte det. Politiker är ju i och för sig konsekvent opålitliga, så vad är annat att vänta.
Om detta är det moderata återtåget gratulerar jag SD. Först föreslår man att en lag som kräver egenförsörjning vid anhöriginvandring ska tillämpas i mer än nuvarande 1% av fallen. Men i nästa andetag tar man bort försörjningskravet vid tillfälliga uppehållstillstånd. Man konstaterar också att det är olagligt att vistas i Sverige utan uppehållstillstånd och kommer med det radikala förslaget att lagen ska börja tillämpas, dvs att illegala invandrare ska utvisas. De extrema kostnaderna för ensamkommande flyktingbarn – minst 1900 kr/dygn och "barn" som etablerades under alliansen har man upptäckt är extrema. Men man är inte bekymrad över att vi tar emot hälften! av Europas ensamkommande. Inte heller att vi inte gör medicinska åldersbestämningar (vilket i Norge reducerade ansökningarna med över hälften när bluffarna synades).Osv osv. Sen Reinfeldt tystade Billström och hans volymer är det knäpp tyst. Vad annat var att vänta från Reinfeldts adepter, för han utsåg ju i praktiken sina efterträdare. Till skillnad från Egnell ser jag få verkliga omprövningar av Reinfeldts extrema migrationspolitik. Snarare berget som födde en råtta.
Moderaternas återtåg kommer sluta i en allians med Socialdemokraterna. Hur ska Alliansen eller S+MP+(V) kunna regera landet när SD har över 30 % i valet 2018? Det blir genom att S och M bildar regering, och då är det slut med en borgerlighet eller en Socialdemokrati, då SocialAlliansen på riktigt gett sig tillkänna i stället för Decembersveket som den maktkartell de går under för närvarande.
Anonym 26 juni 18:33 har förstått det hela. Att föreslå några åtgärder som mirakulöst gör att nuvarande nivåer på probleminvandringen minskar och kostnaderna detsamma, är inte att seriöst adressera problemet. Problemet, den stora utmaningen tillika den stora utmaningen, är att världen har många platser (pushfaktorer) där människor vill bort ifrån, till mera vänliga platser (pullfaktorer), där Sverige är en av de mera vänliga platserna. Vi behöver återupprättade gränser för att bevara vår nation. Och vi behöver i synnerhet bedriva en migrationspolitik som gynnar Sverige.
/ Magne
Hans Li Engnell:
Ja, försvaret är ju bara en av många frågor där vi har fullt vansinne över hela linjen. Skall vi ha en inhemskt jordbruk kvar, till exempel? (Centerns Staffan Danielsson verkar vara den enda med insikt.) En inte oviktig säkerhets och "hållbarhets"fråga.
Proteströstar man på SD så får man Putin på köpet. Vad göra?
Jag önskar att jag hade ett svar.
När herrarna Reinfeldt och Borg verkligen synas i sömmarna vet vi att Sverige förändrats.
Tills dess är det bara bekännelser under galgen från den ene hycklaren efter den andre (SD är galgen).
Naturligtvis måste det se ut som om man faktiskt förstått problemet och gör något åt det men i verkligheten sitter samma politikerbroilers kvar utan att egentligen göra något av det konkretare slaget.
Utredningar,förslag,rapporter,samordnare dvs allt sånt man tillsätter för att sopa in skiten under mattan.Media dansar med som den villiga partnern man är eftersom det skulle kosta på att erkänna att man helt enkelt ljugit.
Ja, jisses! Beskrivningen av Sverige på 1930-talet som "ett av världens fattigaste länder" som sedan frälstes av en hög invandring – det är politisk lögn på hög nivå, och att det tidigare regeringsledande partiet (dessutom landets största oppositionsparti) tillåter sig den skarvningen i en tung rapport borde någon fått schavottera för i massmedia. Det är i samma klass om Mona Masris "Sveriges utrikeshandel har aldrig varit så givande som på 1700-talet då vi exporterade järn till slavbojor runt hela världen" – och i likhet med denna soundbite handlar det om ett påstående avsett att foga ihop en övertygande story som ligger rätt i mun för de egna predikanterna.
Mot slutet av 30-talet var Sverige inte bara ett av världens rikaste och mest moderna länder, vi hade också några av de högsta siffrorna på tillväxt i BNP per capita i världen. Och det fanns en liknande "boom" före första världskriget, även om den inte var lika präglad av högteknologi. Man undrar vad moderaterna sysslar med.
Tycker ni är lite kinkiga.Det är inte sanning eller fakta vi behöver utan berättelser.Berättelser som stöttar upp uppfattningen om Sveriges roll som den humanitära stormakten.
Man kan verkligen ifrågasätta er värdegrund och inte utan fog påstå att ni fiskar i grumliga vatten.
Moderaterna vrider sig som en mask på en metkrok.
Snart har SD gått om moderaterna.
Vad gör moderaterna då?
Vrider sig mer mot SD?
Eller bilder en allians med sossarna.
Jag vet ej vad som kommer hända.
Jag hoppas att moderaterna skall börja prata med SD.
Om en koalition mellan sossarna och moderaterna skall styra Sverige
då har verkligen andan i DÖ förfinats.
Då lever vi i en demokratur.
Jag blir lite gladare var gång en opinionsmätning visar att S+M inte når 50% tillsammans. En "blocköverskridande" regering lär det väl bli efter nästa val, även om det krävs fler partier, men det ska åtminstone svida lite.