Feministerna brukar gilla statistik. Genom att hänvisa till lönegapet mellan män och kvinnor, peka på hur många procent av föräldraledigheten kvinnor tar ut och hur många timmar så kallat ”oavlönat hemarbete” som utförs av just kvinnor tror sig feministerna med konkreta fakta visa på hur patriarkatet ser ut – och varför det måste avskaffas.
Ofta blir det dock mer anekdotiskt. Feministerna har alltid en historia på lut. Självupplevda orättvisor som aldrig har med enskilda individer utan alltid strukturer att göra. Härom dagen var det DN-krönikören Elisabeth Åsbrinks tur.
Åsbrink berättar om hon uttalad feminist i skolan råkade ut för den ”styrande killen i klassen”. Hon härleder sina upplevelser till något större, samhällsstrukturer, och landar sedan i att vi måste stödja kampen för kvinnors rättigheter i Mellanöstern. Inget fel i det senare, tvärtom, men vad har det med en snorunge som beter sig illa på ett svenskt högstadium att göra? Jo, Elisabeth Åsbrink gör sig själv till en del av något större – kvinnokampen.
Åsbrink bortser förstås ifrån att det inte bara är feminister som kan råka illa ut i skolan till följd av sina politiska åsikter. Därför ska jag göra som Åsbrink och använda lite anekdotisk bevisföring.
Själv växte jag upp i en rödgrön kommun. Den styrdes av Centerpartiet och Socialdemokraterna, och så hade det varit så länge någon kunde minnas. Centern var vid den tiden inget självklart borgerligt parti, och ungdomsförbundet i länet var definitivt mer sossar än liberaler. Jag minns de långa debatterna i lokaltidningen om Systembolagets vara eller icke vara.
På högstadiet och gymnasiet var det kontroversiellt att sympatisera med något till höger om Centern. Jag gick ändå med i Moderata ungdomsförbundet. Mina skolböcker blev nedklottrade med ”moderatsvin”, mitt skåp igentejpat med klistermärken från Vänsterpartiet och så vidare. Det fanns många sätt att visa att mina åsikter inte var acceptabla.
På den tiden var jag en kaxig liten jävel, så det var inget som jag tog med mig hem eller blev särskilt nedstämd över. Det var som det var. Först långt efteråt har jag, när feminister i dag klagar över det ”hat” de får utstå, börjat reflektera över vad som hände. I modernt nyspråk skulle det nog heta att jag utsattes för ”hat”, trots att jag betraktade det som en logisk konsekvens av att vara liberal i ett sossestyrt och vänsterdominerat län.
Man ska akta sig för att använda egna små erfarenheter för att se strukturer och placera sig själv i ett större sammanhang. Våra erfarenheter formar oss oundvikligen, men de är inte alltid relevanta att dra generella slutsatser från.
Detta borde feminister betänka när de försöker leta maktstrukturer och patriarkala förtryckarmönster i snart sagt varje situation.
Ja, det är nästan alltid så att radikalfeministerna försöker projicera sina personliga upplevelser av en eller ett fåtal män på gruppen män.
Det är också tröttsamt när dom inleder med att prata om något dom upplever som ojämlikt i Sverige och därefter direkt går över till att prata om ojämlikhet i genuint patriarkala och ojämställda länder. Med andra ord försöker dom jämställa vårt jämställda land med väldigt ojämställda länder så att dom kan förtrycka de svenska männen lite mera.
Pelle2
OBS, MAGNE: JAG FLYTTAR DIN KOMMENTAR HIT:
Subjektiva upplevelser kan ha föga med verkligheten att göra. Många i min grundskola gillade säkerligen den och har många positiva upplevelser. Men i mina ögon var det en fas att enbart ta sig igenom för att komma vidare till gymnasiet. Det är dock nu i retrospektiv som jag kan göra den slutsatsen att min egen upplevelse inte är allmängiltig, vilket jag trodde när jag var i tonåren. Denna feminist, Elisabeth Åsbrink, borde ha ett mognare perspektiv.
/ Magne
Men det förstår du väl att det är skillnad? Att födas till kvinna är inget man väljer men du behöver faktiskt inte vara borgerlig. Slut ironi.
Feminismen. Den har blivit helt skruvad.
Hatar män som princip.
Det är underligt att genuskurser finns i många universitetsutbildningar.
Läste om en person som skulle studera statskunskap och i början fanns en kurs i
genus.
Varför?
En sak värd att ta upp på din blogg vore en analys av vetenskaplig kvalité på avhandlingar inom genusdisciplinen på universitet.
Verkar värt att undersöka.
Det är som med så mycket annat att betydelsen urholkas till noll och intet.
Rasist betyder tex bara att du inte tycker som jag och att jag är arg på dig.
Nazist betyder att jag är ännu argare på dig och skulle vilja göra dig illa på riktigt om jag tordes.
Vetenskap och forskning betyder att det är något fint som jag inte riktigt orkar sätta mig in i så då kallar jag mig forskare eftersom jag kommer ihåg en historia som kanske har något med saken att göra och inte bara sitter och tycker eller så.
Jag kan bevisa ju att jag har rätt.
Vetenskap betyder att jag har läst att andra kommer ihåg något som kan ha med saken att göra och eftersom vi då är fler än en så blir det statistiskt bevisad vetenskap.
Och egentligen är det inte så konstigt att Sverige ser ut som det gör!
Det konstiga är att det inte är långt värre!