Under valår är det ett återkommande problem att valaffischer och valstugor tillhörande vissa partier (läs borgerliga och numera även sverigedemokratiska) vandaliseras. Jag skulle gissa att dessa partier är så vana vid detta att svinnet räknas in i valbudgeten.

Politisk reklam mellan riksdagsvalen är ganska ovanlig. Socialdemokraterna körde en kampanj på TV under våren, men i övrigt har det varit tyst på den fronten sedan valet i höstas. Sverigedemokraterna beslöt att annonsera i Stockholms tunnelbana. Partiets vana trogen gjordes en riktad och medvetet provocerande kampanj – en tunnelbanestation kläddes i partiets budskap och udden var riktad mot tiggare.

Protester var således väntade. Men demonstranterna och aktivisterna har missförstått en av grundpelarna i demokratin: toleransen för oliktänkande. Huruvida tunnelbanestationer ska få vara plats för politisk reklam är en separat fråga. SL har agerat helt korrekt utifrån de regler som finns i dag, och ansvariga politiker får väl ta och diskutera saken.

Det tog bara ett dygn för vänsterns aktivister att demonstrera på Norrmalms torg och sedan storma Östermalmstorgs t-bana och riva ned alla affischer medan polisen tittade på. SD låter hälsa att reklamen ska upp igen så snart som möjligt.

Jag tror inte att det är så enkelt som att SD automatiskt vinner väljare när deras valaffischer vandaliseras. Däremot tror jag att de flesta svenskar inte är särskilt positivt inställda till den här sortens tilltag. Framför allt visar det på vänsterns storslagna hyckleri. De säger sig stå upp för allas lika värde, för öppenhet och mångfald, men blir så kränkta och förbannade över politiska budskap de inte gillar att de måste gå till handgripligheter mot både människor och reklambudskap.

Yttrandefriheten, rätten att föra fram sin politiska åsikt utan att bli hindrad, störd eller påhoppad, är grundläggande i en demokrati. Störs denna rätt är vi genast ute på ett sluttande plan. Ty vad betyder egentligen yttrandefrihet om den endast omfattar folkpartistiska mellanmjölksinlägg på DN Debatt? Det är när sexister, rasister, homofober och extremister till både höger och vänster öppnar munnen som yttrandefriheten betyder något.

Jag motsätter mig åt det starkaste att pöbeln tar sig rätten att inskränka andras yttrandefrihet med motiveringen att de känner sig ”kränkta”. Man kan inte säga att man ”gillar olika” och sedan bli så kränkt av andras åsikter att man går och river ned reklamaffischer eller slår på en åsiktsmotståndare. Då är man en hycklare.

Jag viker inte en tum från ståndpunkten att yttrandefriheten måste gälla alla. Vår demokrati bygger på att vi respekterar olikheter. Att vi tolererar att de intoleranta har samma rätt att yttra sig och göra sina röster hörda precis som alla andra. Hela vårt demokratiska system vilar på denna överenskommelse. Den som bryter mot den öppnar upp för att andras rätt att agera likadant.

Jag är rädd för att vi är på väg mot en allt större polarisering i det svenska samhället. Frågan som vänstern måste ställa sig är vad som händer när någon börjar slå tillbaka. Vilket politiskt klimat kommer vi då att få?

Läs även:
HAX