Det pågår ett lågintensivt inbördeskrig inom borgerligheten. Ett verbalt krig mellan socialliberaler på ena sidan och liberaler och liberalkonservativa på den andra. Vänstern tittar nyfiket på.
I kulisserna skymtar aktuella spörsmål som publicering av gärningsmäns etnicitet, vilket blivit en omdebatterad fråga efter Ikea-dådet. Men detta krig handlar egentligen i första hand om synen på hela migrations- och integrationspolitiken, och som så mycket annat ges den stora emotionella övertoner till följd av att den därmed även innehåller den underliggande frågan om hur man ska förhålla sig till Sverigedemokraterna.
På ena sidan står ledarsidorna på Svenska Dagbladet, Expressen och Dagens Industri genom bland andra Per Gudmundson, Ivar Arpi, Anna Dahlberg och PM Nilsson. På den andra hittar vi inte bara Sydsvenskans Per Svensson och tidningar som Upsala Nya Tidning och Sundsvalls Tidning utan också en hel drös vänsterskribenter som genom instick utifrån plötsligt tycks ha ett osedvanligt stort intresse för liberalers välmående och framtid. De oroas och upprörs över en upplevd anpassning till SD.
I själva verket tror jag att en viktig delförklaring till SD:s tillväxt är borgerlighetens bestämda skutt vänsterut. Borgerliga partier och företrädare har gett partier och debattörer till vänster problembeskrivningsprivilegiet. Många känner inte längre igen sig i sina gamla partier.
Det är när man inte ens vill se existerande problem för att dessa problem i sig kan tänkas utnyttjas politiskt av SD, som förnuftets båt definitivt har lämnat kajen. Då ägnar man sig åt skönmålning, och den sortens beteende genomskådas lätt. Konsekvensen blir ett minskat förtroende från de egna. Vi ska minnas att många som röstar på SD inte ens gillar partiet i fråga. Det är en ren proteströst.
När ett stort borgerligt parti som tidigare stod upp för lag och ordning monterar ned det svenska försvaret, stillatigande ser på när vardagsbrottsligheten ökar, börjar älska facket, hoppar i galen tunna med tokfeminister genom att kalla sig feministiskt och köpa idén om Sverige som ett patriarkat, öppnar gränserna för rekordstor asylinvandring utan en realistisk idé om hur de som kommer till Sverige ska kunna försörja sig själva… Ja, då är det inte så konstigt om många väljare blir förvirrade och besvikna.
Denna upplevelse av vänsterglidning inom borgerligheten finns givetvis även hos de borgerliga ledarskribenter som nu angrips med brunfärg. Jag vill hävda att den påstådda anpassningen till Sverigedemokraterna är något av en myt. I själva verket handlar det om en återgång till borgerliga värderingar som förlorats längs vägen i det stora alliansprojektet och omstöpningen av Moderaterna. Må så vara att en del av dessa värderingar delas av ett parti som blev det tredje största i förra valet.
Det är förbluffande att frågan om ”vad som gynnar SD” fortfarande tillåts överskugga all saklig diskussion. Jag tror nämligen att de flesta av oss borde kunna enas om att vad etablissemanget till höger och vänster än har gjort hittills, har det ”gynnat SD”. Detta eftersom just frågan om vad som ”gynnar SD” har fått dem att släppa blicken från sakpolitiken och i stället fokusera på en positionering som månne ger likes och hjärtan från de egna på Facebook men som inte leder ett enda steg framåt i kampen mot kriminalitet och utanförskap och för fler bostäder, mer tillgänglig samhällsservice och en fungerande infrastruktur.
Det saknas inte utmaningar i dagens Sverige. Skribenter till både höger och vänster borde fylla sina dagar med att hitta kreativa lösningar i stället för att sätta etiketter på motståndaren och oroa sig över dennes mentala hälsa. Men det görs inte. Att hitta lösningar på komplicerade problem är alldeles för utmattande. Det är mycket lättare att skrika ”brunhöger!”.
Låg mig då säga en sak till borgerligheten där ute: det enda sättet att göra det ni säger er vilja göra, hejda SD:s tillväxt, är att hitta lösningar på de stora misslyckanden som fått väljare att gå till nämnda parti. Era väljare förväntar sig att människor ska vara lika inför lagen. Att äganderätten ska försvaras. Att det finns en plan för att hantera att tiotusentals människor söker asyl i Sverige eftersom det ju är ni, politikerna, som har skapat regelverket.
Kanske ser vi nu en pågående splittring inom borgerligheten. En nödvändig splittring mellan å ena sidan de som vill ha en borgerlighet som står upp för idealen frihet under ansvar och inte ser Sverige som världens socialtjänst och å den andra socialliberaler med miljöpartistiska sympatier för vilka det är överordnat allt annat att hamna på motsatt sida som SD.
Det är hög tid för alla liberaler och konservativa att välja vilken riktning på politiken vi vill ha.
Tidigare bloggat:
Liberala rop i ett svenskt mörker
Läs även:
Sanna Rayman, Csaba Bene Perlenberg, Dagens Arena: Hur mår högern?
"handlar det om en återgång till borgerliga värderingar som förlorats längs vägen"
Ja, absolut! Jag är gammal nog att minnas partierna som de var. Och bra minne nog för att ha ett hum om att "läste jag inte en gång för längesedan …" och kunna hitta artikeln/rapporten. Det är en gräslig omsvängning man gjort på flera områden.
Att ha fel/göra misstag är en sak, sådant kan förlåtas då det görs bot och bättring. Men … dessa har istället under flera år med dårars envishet hävdat att man visst kan göra något åt problemen. Det handlar om bra och billiga förslag som aldrig blir genomförda, det handlar om idiotförslag som det slås på stora trumman för, men som alltid blir en tumme. Det handlar om beklaganden om att "vi kan inget göra pga internationella lagar" vilket är fullständigt nys. Det handlar om ett ideligen vevande av "ta bort LAS, minska ingångslöner för att ge lågutbildade *invandrare* en chans på arbetsmarknaden". Antingen törs man inte eller så vet man innerst inne att detta är ett slag i luften (det med). Någonstans läste jag (Thomas Gur tror jag) att det krävdes 160 000 enkla jobb för att få upp "sysselsättningsgraden" till rimligare proportioner för lågutbildade invandrare. Snöbollens chans i ….
Nu är det så långt gånget att allt som har med asylinvandring och deras anhöriga kostar skjortan och strömmen av pengar/resurser som går till dessa märks allt mer. Och tjatar vidare med ett "inte ställa grupp mot grupp"!
Lägg sedan till övriga områden som har försummats/försämrats av slapphet/ideologiska skäl under lång tid. I alla fall mitt politiker-/sjuklöverförakt är så stort att jag inte vet hur stora modifikationer något parti behöver göra för att jag ska rösta på dem igen.
När vi tvekar om asyl- och anhöriginvandringen, kom då ihåg en sak: Vi är ett rikt land! Här finns det pengar. Jag förstår inte vad det är vi talar om. Är det inte så att Sverige är väldigt rika med bostäder, arbeten, infrastruktur i toppklass (framför allt järnvägsunderhållet) etc.? Alla politiker har länge sagt detta, dvs. vi är ett mycket rikt land.
Carl Rudbeck har sagt detta! Han är en mycket viktig borgerlig intellektuell debattör (https://www.youtube.com/watch?v=wtDzamywpW4):
"Vi är ett stort land rent geografiskt med en mycket liten befolkning. Vi kan vara generösa, vi kan ta emot nästan hur många som helst!"
"Vi tvingar in invandrarna i arbetslöshet!"
"Invandringen har gjort Sverige mycket bättre än 20 år sedan!"
"Invandringen har gjort Sverige till ett kulinariskt, kulturellt och intellektuellt sett mycket bättre land!"
Magne
Bravo
det här inlägget ska jag sprida
Trogen bloggläsare
När borgerligheten följt vänstern som en svans är det inte konstigt att varje fel-svansning upplevs som en stor förändring från vänsterhåll.Nu har vänstern har fullständigt släppt förtöjningarna och driver friskt på öppet hav utan vare sig kapten eller segel.Det finns inte en möjlighet att borgerligheten kan köpa resonemangen längre.Därav all upprördhet.
Aftonbladet berättar idag om en trädgårdsbajsare som terroriserar ett bostadsområde med sina fekalier.Naturligtvis otrevligt men terrorism?
Ikea-dådet däremot var tragiskt,tråkigt och trist.Men inte terrorism.Ord efter ord tappar betydelse och nyanser när de ska anpassas till verklighetsberättelsen.Isen blir svagare och svagare.Isen blir tunnare och tunnare.Därför gapas det om normalisering.Berättelsen håller ju bara så länge alla enstämmigt håller med.
Det är inget konstigt med att vänster-borgerliga inte vill att sanningen ska fram.
Det konstiga är att det alltid är till deras nackdel när den gör det.
En nödvändig splittring = En nödvändig bloggning!
Alliansen kommer troligen inte att återuppstå men ska något borgerligt parti ha en chans är det operation tillnyktring som gäller.För att det ska bli trovärdigt måste ledningarna rensas.Huvuden måste få rulla.Bråte från Reinfeldt-eran kastas på majbrasan.En kulturrevolution.
Annars sitter snart rest-alliansen och rest-S i samma lilla eka och trängs ivrigt hojtande att det är nödvändigt eftersom allt annat gynnar SD.
Troligt??
Detsom dock komplicerar bilden av SD:s framväxt är att partiet är vänster i välfärdsfrågor och höger i sociala frågor. Inte heller den gamla högern hade alltså till fullo kunnat tillgodose SD:arna intressen: många av SD:s väljare kommer ju faktiskt från socialdemokraterna.
Precis, SD vill ju inte ha moderaternas och folkpartiets (numera även centerns) nattväktarstat. Det Jimmie Åkesson-falangen gjort på ett närmast briljant sätt- ingen har egentligen vågat göra det innan- är att sätta partiet något utanför den klassiska höger-vänster skalan. Miljöpartiet gjorde vissa ansatser när de var nya i riksdagen men lyckades inte. Det finns folk som länge väntat på den typen av nytänkande, inkl undertecknad som röstat både MP och PP förut, och sedan finns naturligtvis en massa människor som bara ogillar den förda invandringspolitiken. Självfallet kan moderaterna gå "tillbaka" till gammal Bohman/Bildt-politik. Men det stoppar sannolikt inte det borgerliga raset. Vad vi ser är inte högerns återkomst i form av SD som vissa tycks tro utan ett nödvändigt samhällspolitiskt paradigmskifte, utlöst av massinvandringen och frågan om svenskarnas (och andra folks) rätt till sitt eget land.
//Mogura
Jag har så länge jag kan minnas aldrig varit med om en större splittring mellan elit och vanliga människor som jag har upplevt nu. (Elit i form av ledande opinionsbildare och politiker)
Medan eliten försöker mästra vanliga människor och slå dunster i ögonen på dem om att allt är bra, våldet inte har ökat och en liberal så som Johan Norberg kallar människor för statistikförnekare innebär det bara att glappet ökar. Att väljare då söker sig till det parti som tar frågorna på allvar är inget som skall förvåna någon. Likväl blir förvåningen lika stor.
Situationen hade helt kunnat undvikas om inte Reinfeldt hade låtit sitt personliga agg mot SD fått bestämma politiken. I stället för en sansad invandringspolitik fick vi den migrationspolitiska överenskommelsen. Den är på god väg att leda till kollaps i kommuner runt om i landet. Men det är inget som drabbar eliten i Stockholms finare områden.
Jag vill inte rösta på SD av flera skäl, framför allt för att de är väldigt sossiga. Emellertid finns det inget alternativ, tyvärr.
Det kan tilläggas att inte ens en regering S+M med detta resultat skulle kunna bilda en majoritetsregering…
Ställ de politiker som öppnat gränserna och skapat den s.k. "mångkulturen" inför krigsrätt.
Den invasion och plundring av svenska folket via skatter, samt belåningen av svensk egendom av politiker som sker nu är en ren krigshandling riktad mot Sverige som nation och det svenska folket.