Gårdagens icke-nyhet i svenska riksmedier var ett bombhot. Gefle Dagblad bombhotades. Sådant inträffar oerhört sällan i Sverige och borde ha varit på alla löp och toppat nyhetssändningarna. Av denna bevakning blev emellertid noll och intet.
Chefredaktören Anna Gullberg förklarade bakgrunden till hotet mot tidningen:
Den granskning som är anledningen till hotet, rapporteringen kring radikalisering i gävlemoskéns ledande skikt, är en av de viktigaste som Gefle Dagblad har gjort. Jag är stolt över den, och över mina modiga medarbetare. Jag tänker också på frilansaren Magnus Sandelin som varit en stor och viktig del i GD:s jobb, en modig journalist. Vi som redaktion står också bakom honom.
Vi har alltså en situation där en svensk dagstidning utsätts för ett bombhot till följd av att den rapporterat om pågående radikalisering i gävlemoskén.
Eftersom politiker och kändisar numera älskar att ta ställning, göra skillnad och visa godhet undrar jag var de nu håller hus. Var är Henrik Schyffert? Var är Malena Ernman? Vart tog kärleksbombningen vägen? Var är statsministern och justitieministern? Var är alla goda krafter när en av landets tidningar bombhotas för att den gör sitt jobb?
Det är tyst, så förfärande tyst. Sannolikt finns en rädsla för att händelsen skulle kunna utnyttjas av islamofobiska krafter. Därför är det bäst att låta nyheten snabbt falla i glömska. Landets riksmedier, inklusive public service, har effektivt sett till att så kommer att ske. Ett sådant agerande ökar misstron mot både medier och politiker. Förstår de verkligen inte det?
Jag kan inte låta bli att fundera över hur detta bombhot kommer påverka andra tidningars vilja till att granska islamismen i Sverige i framtiden.
Det är lätt att säga att man ska fortsätta stå upp för journalistikens integritet och frihet. Det är inte fullt lika lätt att göra det i praktiken när man riskerar dödshot. I synnerhet inte när stödet från det politiska etablissemanget är obefintligt.
Hej.
För att parafrasera en klokare man än jag: att något sådant skulle kunna hända är så osannolikt så det kan nog sannolikt sägas att det inte hände.
Verkligheten skall inte vara sån. Den skall anpassa sig efter värdegrunden. Vi har idag en journalistkår och en politikerdito som endast följer kartan, och skiter i terrängen. Att dessa skrån allt mer betraktar bloggar och medborgardrivna nyhetsförmedlingar som ett hot säger väl en hel del. Tack för att du hjälper till att förmedla nyheter!
"The Truth will set you free, but first it will p*ss you off!" WdW, T.Pratchett
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
Men vi måste väl alla vid det här laget förstå att den allt annat överskuggande prioriteringen i all nyhetsrapportering i detta land är att inte "gynna SD"!
Det blir så tråkig stämning hos Ernmans och Schyfferts när sånt här händer.
Je suis Gefle Dagblad låter så platt på något vis.
Dessutom är det kopplat till dom vars etnicitet och religion är ovidkommande.
Allt blir så himla komplicerat när det gäller dom.Man vet liksom inte fram eller bak.
Det är lättare att hojta om rasister.Dom är inga dom så man behöver inte hymla om etnicitet och religion där inte.Det är ett lätt läge att greppa.
Så om journalisterna inte vill ta i det med tång varför skulle Ernman och Schyffert?
Den ena sjunger arior.Rätt duktigt har det sagts mig.
Den andra är en kul kille som ibland är rätt rolig har det sagts mig.
Utanför en snäv journalistkrets har ingen tillskrivit någon av dem någon analysförmåga.
Vilket vi sett prov på.
I går var svenska partiledare – Åkesson eniga efter sitt samtal.
I dag verkar EU-länderna som de svenska partiledarna var eniga om inte lika eniga med de svenska partiledarna…..
http://www.svd.se/manga-nej-till-eus-asylplan-bor-behalla-kontrollen
Tack Hans för ditt mycket fina inlägg om denna förskräckliga händelse.
Inlägget glöder av din återhållna vrede över makthavare och journalister som underlåter att ta sitt demokratiska ansvar.
Demokratins fundament är press- och yttrandefriheten, alla medborgare har ett ansvar för att värna dessa (för oss som gjort värnplikten var detta rättigheter som vi ytterst förväntades att offra våra liv för att skydda). Oavsett partifärg borde ryggmärgsreaktionen hos alla demokratiskt sinnade förtroendevalda och journalister vara att fördöma detta angrepp på yttrandefrihet, pressfrihet och demokrati. Men istället denna förkrossande tystnad.
Varför? Hur har vi hamnat i denna ytterst obehagliga situation?
Jag tror att en av anledningarna är en tilltagande barnslighet i samhället (oavsett ålder), alltför många tar både demokrati och välstånd för givna och inser inte den mödosamma väg och de uppoffringar som tidigare generationer gjort för att uppnå dessa. Denna barnslighet kombineras ofta med ett stort mått av narcissism.
En journalistkår som tar som sin huvuduppgift att uppfostra folket med agendasättande journalistik. Deras sagoberättande förstärker barnsligheten hos många som aldrig får sin tämligen infantila världsbild ifrågasatt.
En borgerlighet som gått på vänsterns postmodernism och identitetspolitik istället för att stå upp för sin egen ideologi och inse sitt ansvar att vara en motkraft till vänsterns verklighetsbeskrivning.
Jag tror att ovanstående tre saker är några av huvudingredienserna i en giftig häxbrygd. Giftiga ingredienser som på ett olyckligt sätt återkopplar och förstärker varandra. En häxbrygd som skapar journalister som i sin agendasättande iver, övertygade om att man skyddar en underordnad grupp, underlåter att skriva om gårdagens oerhörda angrepp på den svenska demokratin. En häxbrygd som skapar fega och ryggradslösa politiker.
Lästips 1, Ivar Arpi http://www.svd.se/halla-hjartat-varmt-men-huvudet-kallt/om/flyktingkrisen-i-europa
Lästips 2, Per Brinkemo http://www.dagenssamhalle.se/nyhet/fran-klan-till-stat-och-vaegen-till-identitetspolitiken-18060
Lästips 3, Ann-Marie Åsheden http://www.dagenssamhalle.se/nyhet/sagoberaettande-underminerar-journalisternas-roll-i-demokratin-16739
Anonym 11 september 2015 14:50
Det är konstigt att den nyheten inte går att hitta mer än via den länken.
Har dem inget val nu när partierna är överens?
Klart överdrivet inlägg.
1. Det var ett hot om ett hot, inte ett direkt hot
2. Flera riksmedia tog upp det, tex Expressen och Aftonbladet.
3. Ifjor hotades tidningar/etermedia 317ggr, endast fåtalet av de gångerna av denna anledning. Känns inte som vi läste mer om de andra 317 va?
Klart fall av "bloggare med förutfattade meningar försöker driva opinion" även känt som "tro inte på allt på internet" 🙂
Missförstå mig inte, hot mot journalister är mycket allvarligt. Denna gången såväl som de andra 317fallen i fjor.
Dr Who
Det är bara journalister som tycker att hot mot journalister är särskilt allvarligt.
Politiker tycker det är allvarligt med hot mot journalister, men inte lika allvarligt som hot mot politiker.
Vi andra tror inte så mycket på politikerna.Vi tror definitivt inte på journalisterna.
Så anledningen till att det är så himla speciellt allvarligt med hot mot dessa kategorier är svår att tro på.
Någon mer generell anledning för att någon (andra) skulle uppskatta hot,eller som det heter bejaka hot,är inte heller särskilt trolig.
Men vissa är mer än andra.
Någon citerar t.o.m Bibeln.
Som man sår får man skörda.