Hösten 2015 krockade naiva och idealistiska miljöpartister med den hårda, kalla vägg som kallas verkligheten. Partiet tvingades att gör helt om i migrationspolitiken. I dag skriver partiets två språkrör Åsa Romson och Gustav Fridolin på DN Debatt att de har uppfattats som verklighetsfrånvända. Denna slutsats sorteras under kategorin ”Nähä, tror ni!?”.

Inledningsvis är det lätt att tro att texten i fråga skulle andas självkritik. Så är det emellertid inte. Miljöpartiets ledning medger visserligen att svenska folket saknar förtroende för både dem och regeringen som helhet, men deras slutsatser visar inte på att de förstår varför. MP vill ”så snart som möjligt” återvända till just den asylpolitik som ledde till höstens kompletta kaos. Detta vittnar varken om självkritik eller om en vunnen insikt i landets begränsningar i att ta emot asylsökande på en nivå som inget annat västland. Snarare precis tvärtom.

MP är ett omoget, naivt och verklighetsfrämmande parti. Ett parti som propagerar för mer flum i skolan, vill stänga kärnkraften, beskatta landsbygdsbor upp över hårfästet och alltså återupprätta just den migrationspolitik som skapat ett oacceptabelt kaos i en rad kommuner runt om i landet.

Romson och Fridolin skriver:

Som miljöpartister är vi stolta över mycket av den politik som nu blir verklighet: mer förnybar energi, höjda lärarlöner, farliga kemikalier rensas ur barns vardag, fler anställs i skolan, den feministiska och fredsinriktade utrikespolitiken, kultur- och musikskolan byggs ut, billiga små klimatsmarta hyresrätter byggs, nya gröna stadsdelar växer fram och takten i upprustningen av miljonprogrammets bostäder och skolor ökar.

Verkligheten är dock sådan att Sverige inte klarar sig utan kärnkraft, att höjningen av lärarlönerna i hög grad var en valbluff (vilket avslöjades redan i SVT:s utfrågning inför valet), att antalet lärare inte räcker till på grund av migrationspolitiken, att den feministiska utrikespolitiken blivit ett stående skämt och att partiet inte har någon bostadspolitik att tala om (den miljöpartistiske bostadsministern flyr alla frågor han får).

Det finns inget som tyder på att MP kommer få det lättare under åren fram till nästa val. Förtroendet för Romson har aldrig varit högt, men när väljarna även börjar genomskåda både Fridolins välsmorda yttre och den naiva gröna politiken på område efter område, ligger MP pyrt till.

”Vi vet vilka som önskar vår avgång och politiska krafter som skulle tjäna på det”, skriver språkrören. Sanningen är att hela Sverige skulle tjäna på om Miljöpartiet lämnade regeringen.