Om en och en halv vecka röstar britterna om huruvida Storbritannien ska stanna i eller lämna EU. Kampanjerna är i full gång och opinionsmätningarna svänger åt alla håll. Svenska medier och politiker tycks närmast religiöst eniga om att det vore katastrof om väljarna röstar för att lämna.

DN beskyller lämna-sidan för ohederlighet. Det är inte förvånande att just DN, som aldrig ser bjälken i det egna ögat, inte förmår se ohederligheten på den andra sidan. Även Aftonbladets ledarsida (via Unvisit) går till hårt angrepp mot lämna-sidan i allmänhet och Boris Johnson i synnerhet (”denne blonde spelevink”).

Visst förekommer populistiska argument och utspel från lämna-kampanjen. Alla medel är tillåtna i krig och valkampanjer, så även i denna. Detta är dessutom ett val som inte återkommer under de kommande decennierna, varför överdrifter och desperation är väntade inslag.

Men samtidigt som argumenten på denna sida handlar väl mycket om att invandrare tar britternas jobb (eller lever på bidrag på britternas bekostnad), reser stanna-kampanjen halmgubbar så det står härliga till.

Stanna-sidans halmgubbar går ut på att Storbritannien förlorar på att isolera sig från Europa och världen, att det vore en förlust att ”fälla upp landbryggan” och att landet behöver samarbeta med andra. Ingen, utom möjligen tokstollar i British National Party, förespråkar emellertid isolationism. Inte heller Ukip och Nigel Farage.

Dessa halmgubbar är därför ohederliga inslag i debatten. Men varken DN eller Aftonbladet bryr sig. Hederlighet är tydligen bara något man kan kräva av ena sidan i en valkampanj, nämligen motståndarsidan.

Stanna-kampanjen kan använda vilka hittepåargument de vill. För Den Stora Sakens skull.