Jag tillhör den begränsade skara människor som tror på en fri marknad (frihandel och fri företagsamhet), total yttrandefrihet (inga hetslagar) och en liten stat som sköter sina grundåtaganden mycket väl (vilka är att skydda liv och egendom) men ger fan i allt annat.
Jag är däremot inte fundamentalist och ser således inte varje steg bort från denna ”idealstat” som ren socialism. Jag kan leva med vissa statliga åtaganden utöver rättsväsende, polis och försvar. Jag kan leva med det eftersom jag ser bortom den ekonomiska friheten och fokuserar på rätten att leva ett liv i fred. Kanske kan jag kallas livsstilsliberal. Om jag får leva mitt liv efter eget huvud, är jag rätt nöjd. Moralism och paternalism kan komma från både höger och vänster och ska bekämpas oavsett.
Många gånger har jag umgåtts med tanken på att flytta till grönare jaktmarker, till ett land som är friare och bättre. Det är trösterika fantasier när den politiska utvecklingen, och kanske livet i stort, känns som på tillbakagång. Men det är just mest fantasier för de flesta av oss.
Fantasin kan tyckas bygga på något av en paradox – att finna frihet i en ofri värld – men idén går att konkretisera: bli så oberoende som möjligt i ens verksamhet i ett land för att, om det krävs, snabbt kunna bryta upp och flytta till ett annat.
Detta kan säkert passa vissa. Jag har dock insett att jag finner ro i att bygga bo på en plats. Att flytta runt världen utifrån hur skattesatserna förändras eller antiliberal lagstiftning stiftas leder nog till ett evigt nomadliv. Kanske måste vi som vill finna frid och slå oss ned helt enkelt söka finna det minst dåliga samhället, utifrån våra egna preferenser. Och nöja oss med det.
Själv är jag inte så Sverigekär att jag i dag på heder och samvete kan lova att jag kommer att leva här resten av mitt liv. Just nu, med den utveckling som landet genomgår, förefaller det rent av lite osannolikt. Problemet är att för varje trevligt land jag kan hitta på kartan finns det lika många invändningar mot att flytta dit som att stanna kvar i Sverige.
Jag tror att det är viktigt att slå fast att idealsamhället, det frihetliga paradiset, inte finns och sannolikt heller aldrig kommer att finnas. Var vi än bor kommer vi således att få finna oss i att politiker gör livet surt för oss på olika sätt genom att hitta på nya skatter, inskränka vår yttrandefrihet, tala om för oss vad som är vårt eget bästa och lägga sig i vårt privatliv.
Sverige är rätt bra på allt detta. Vilket är synd, för det är trots allt ett relativt tolerant och välordnat land i grunden. Det skulle, med vissa reformer och lite vilja, kunna bli så oerhört mycket bättre. Men den politiska viljan saknas och landets medborgare eftersträvar inte mer frihet utan alltid mer ”trygghet”, vilket oftast betyder mer politisk kontroll. Frihet är över huvud taget inget använt begrepp i svensk inrikespolitik.
Med den samhällsutveckling som nu sker har krav på trygghet emellertid kommit att bli fullt rimliga, ja rent av nödvändiga. Då talar vi inte om trygghet i betydelsen fler positiva rättigheter utan en viktig negativ rättighet: rättstrygghet. Rätten att vara fri från våld och hot om våld på både sin egen person och sin egendom.
Här sviker det svenska samhället i dag. Sverige klarar inte sitt grunduppdrag, och det gör mig genuint orolig för framtiden. Vi kan tvista om skattesatser, vinster i välfärden och betygsystem i skolan men rättsstaten måste fungera. I slutändan spelar annars inget annat någon roll.
Stefan Löfven pratar om ”samhällsbygge”, som om det bara handlade om byggklossar som ska fogas samman med lite socialdemokratisk fogmassa. Situationen är mycket mer komplicerad än så.
När fundamentala delar av rättsstaten har börjat krackelera och ersättas av medborgargarden och uppmaningar till brottsoffer att vara sina egna brottsutredare är vi inne på ett farligt sluttande plan. Det är ett bekymmer att vi inte kan skönja någon vändning. Tvärtom – det mörknar betänkligt vid horisonten.
Jag begär inte mycket. En stat som tar sitt grunduppdrag på allvar – det borde väl inte vara så komplicerat?
Stefan Löfven och hans motsvarigheter inom Alliansen vill inte se eftersom de inte vill erkänna sitt eget misslyckande.Alltså måste de misslyckas så mycket att de tvingas se och erkänna.Det är vad som händer nu.
Det var en fin och samtidigt lite vemodig betraktelse över livet och de samhällen vi lever i.
Om man nu ska måla med väldigt bred pensel, ser jag förekomsten av en avlönad politikerklass som lite av en grundbult till många av de problem du tar upp. Detta ofog har drabbat alla västländer, utom Schweiz. Och det innebär verkligen en stor och påtaglig skillnad.
Om man vill leva sitt eget liv i rimlig fred och frihet, tror jag att det är viktigt att försöka att acceptera verkligheten som den är och sen ta beslut utifrån detta. Om man ska kunna ha framtidshopp för Sverige, måste rimligen hela den etablerade eliten bort. Men hur sannolikt är det?
Visst är inte Sverige det frihetsland som Schweiz och USA är. Storbritannien faller väl också in i frihetsländer.
Sverige faller inte in i denna kategori, det är nog de flesta överens om.
Men vad blir anledningen till att flytta? För lite frihet eller för mycket invandring från MENA som driver ned landet till att likna Detroit, som Malmö nu gör, eller kanske snart Libanon?
Jag vill hävda att det är det senare.
För mig personligen är det vid flytt utomlands en ekonomisk fråga. Jag har inte pengarna till att köpa mig BR i Stockholm och behöver antingen ta inneboende eller hyra i andra hand, troligtvis, i flera år innan jag kan skrapa ihop pengarna som behövs till BR. I närmaste grannland finns BR till halva priset i storstäder och dessutom riktigt trevliga städer som har en dynamisk kärna med 1,5 miljoner människor och städer som inte havererat så som svenska städer har. För mig lockar det att bo där, både socialt och ekonomiskt.
I Sverige kan jag leva i fred: jag ser aldrig på SvT, läser knappt SvD och behöver inte oroa mig över stenkastning eller ghettoproblem.
Jag påverkas mest av att tågen inte går i tid, som de inte gjorde för några år sedan men nu har börjat gå i tid, dessutom påverkas jag av höga priser på bostäder. Polisväsendet, skola, vård och omsorg har jag inte mycket med att göra.
Jag är sällan sjuk, har ingen allvarligare sjukdom, har slutat gymnasiet, har ingen kontakt med polisen förutom när jag ska förnya mitt pass och studerar fristående kurser på universitet och bor inte i ett område där det bränns bilar, rånas och vandaliseras; därmed behöver inte jag inte oroa mig över dessa samhällsfunktioner.
Ifall det inte blir en allvarligare störning då ghettofolk börjar plundra mitt hem eller mig på väg till mina göromål har jag (som boende i en förort till Stockholm, Sverige) enbart ekonomiska bekymmer som innebär att det är svårt för mig att bo i en BR som jag är delägare i.
Jag är med andra ord en ganska glad prick förutom att min plånbok inte räcker till en BR i en förort till Stockholm.
Magne
Eftersom staten lägger beslag på frukten av ditt arbete är det svårt att bygga upp tillräckligt kapital för att kunna lämna landet.
Jämför med 1800-talets beryktade amerikanska gruvbyar, där arbetarna på pappret var fria, men i verkligheten livegna till gruvbolaget eftersom de fick sin lön i form av krediter i bolagets egna butiker.
I Sverige sker även den välbärgade medelklassens konsumtion, och framförallt boende, genom livslång skuldsättning till bankerna. Illusionen av frihet upprätthålls, men i praktiken är vi alla förslavade.
Samma banker som äger våra politiker.
Med jämna mellanrum rycker man bort medelklassens besparingar genom devalvering eller nollränta eller andra trick.
Men oroa dig inte, du fria solidariska medborgare; du får fortfarande vård, skola och omsorg i the company store.
Bra betraktelse som stämmer väl med hur jag känner. Sista månaderna har det känts som att det kanske finns en möjlighet till tillnyktring men sedan läser man nåt som detta:
http://ledarsidorna.se/2016/09/hilda-ruben-sant/
och förstår att samhällsjukdomen är avgrundsdjup.
Då är det svart och jag undrar om inte samhället måste kollapsa fullständigt innan det kan bli bättre. Vi verkar ha en samhällsapparat, alltså hundratusentals byråkrater, som fullständigt tappat kontakten med den vanlige arbetande medborgaren.
" En stat som tar sitt grunduppdrag på allvar – det borde väl inte vara så komplicerat?"
"Sammanlagt kan så många som 60 ungdomar ha varit inblandade i oroligheterna som kan ha haft sin upprinnelse i en eller flera polisers agerande, skriver P4 Väst.
– Man har reagerat på hur den polisen har betett sig, säger Gunilla Gevreus, polischef i Fyrbodal till P4."
Självklart.Lägg ner polisen helt och hållet som vi gjort med militären så löser sig allt.
Våra fina ungdomar kommer att infinna sig i tid i skolan redo för att ta tag i sina studier precis som vår statsminister sagt åt dem.En blomma och ett armband till Gunilla Gevreus, polischef i Fyrbodal.
Sedan några år har jag egentligen bestämt mig. Så som Sverige utvecklas vill jag inte vara med längre. Jag har försökt spara ihop pengar och så har jag gjort efterforskningar om olika länder. Jag gillar europeisk kultur och historia, så jag vill hålla mig inom Europa. Men för tillfället vet jag varken ut eller in. Det känns som om osäkerheten breder ut sig över nästan hela Europa. Chefen för franska underrättelsetjänsten har varnat för att inbördeskrig kan utbryta om det blir fler terrorattacker. I Tyskland är det nästan lika illa, med skillnaden att ingen har sagt det offentligt än. Och så vidare, i land efter land. Därtill kapprustningen mellan NATO och Ryssland. I detta läge har jag börjat tänka att man kanske ska sitta still i båten lite till och se vartåt allt detta är på väg.
För övrigt tycker jag att Österrike är ett intressant land. Landet är ganska illa åtgånget på liknande sätt som i Sverige, men där har insikten om migrationsproblematiken nått längre än i Sverige. De har infört ett maxantal på 37 500 asylsökare per år och när det antalet har nåtts ska inga fler asylansökningar tas emot med hänvisning till den allmänna ordningen och säkerheten, för att värna om samhällsinstitutionerna. Det närmar sig nu och nästa vecka kommer detaljerna om ikraftträdandet. Det talas också om ett arbetstvång för asylinvandrare i så kallade 1 euro-jobb (men jag har inte förstått riktigt hur det skulle fungera). Därtill är det troligt att näste president blir Norbert Hofer från FPÖ.
Schweiz är egentligen det mest intressanta landet, men de sparslantar man samlat ihop i Sverige räcker ingenstans där.
Den 30 juli sändes ett diskussionsprogram i TV-kanalen Phoenix, som är en tysk public service-kanal. Det är en ovanligt ärlig och skrämmande bild av det nya (o)säkerhetsläget i Tyskland och Europa som målas upp. Deltagare i programmet är CDU-politikern Wolfgang Bosbach (en av Tysklands mest populära politiker) och Roman Fertinger (Polizeivizepräsident i Nürnberg). Programmet rekommenderas. https://www.youtube.com/watch?v=Tf4JPjA8QDg
@ Magne,
Min slutsats av det du beskriver är att det inte är några större problem att existera i Sverige om man är ung med jobb, men utan barn. Detta stämmer säkert och jag tror vidare att det fortfarande kan funka ganska bra om man är äldre med hyggligt med pengar. Med en hygglig villa och bil, behöver man inte märka så mycket av problemen.
Men läget är ett annat om man ska bilda familj eller redan har barn. Hur i hela fridens namn ska man skydda dem och ge dem en hygglig möjlighet till en vettig framtid om man bor i Sverige? Det är väl inte omöjligt, men framstår som väldigt, väldigt svårt. Att jag drog var mycket baserat på just detta tänkande. Utan barn hade jag nog stannat och sannolikt aktiverat mig i SD .
Ett följdproblem av att rättsapparaten politiseras (tex dialogpoliser, överseende med viss brottslighet om den begås av "marginaliserad grupp" eller moralistisk lagstiftning a la sexköpslagen, hetslagstiftningen och "kriget mot narkotikan") är väl att resurser inte räcker till eller riktas mot de systemviktiga funktionerna att skydda liv och egendom.
@ Anonym 16:00
Jo, man kan lätt få intrycket att det håller på att gå åt h-vete överallt. Men det ÄR stora skillnader. Jag reser ganska mycket i Europa och det är en dramatisk skillnad mellan städerna i Sverige och vad som gäller i de flesta andra länder. T.ex var jag ganska nyligen en vecka i Berlin och det känns som Sverige på 80-90 tal. En helt enorm skillnad mot Stockholm. Malmö ska vi inte tala om. Jag har varit där flera gånger de senaste åren och den staden spelar i en egen liga, men Göteborg och Stockholm (och alla andra städer i Sverige) håller snabbt på att komma ifatt.
Wien är fortfarande en trevlig och säker stad, tycker jag, även om det visst har gått lite utför de senaste 10 åren. Det är mindre än ett år sen jag var där senast.
Den enda stad i Europa som jag spontant tycker känns lika illa som de svenska städerna är Marseille. Men har för all del inte varit överallt.
"Schweiz är egentligen det mest intressanta landet, men de sparslantar man samlat ihop i Sverige räcker ingenstans där."
Jo, jo, det är dyrt och princip är det bara vettigt att flytta hit om man kan få ett OK jobb och/eller har en ganska meningsfull förmögenhet. Sen är det ett visst inflöde här också och en sakta förändring i sämre riktning. Men med väldigt starka motreaktioner.
@ Utlandssvensk:
Det är, som sagt, mycket svårt med bostad i Stockholmsområdet och jag kan inte förvänta mig att ha råd med en sådan på några år. Jag måste arbeta ihop några hundra tusen innan jag kan köpa BR då jag kan ha en rimlig skuldkvot. Kan inte säga att det är bra att vara ung i Stockholmsområdet ifall man nu inte bor hemma. Men att bo hemma är inte idealt för en ung person på 25 + heller, men man går säker från att krascha sin framtid genom att satsa på en BR som sjunker i värde eller en ränta som äter upp ens förmåga att bo kvar.
Det är sant att man kanske ska se vart skeppet går, Europas skepp, som kommentar 16:00 här ovan gör. Jag har satt mig in i Danmark, Schweiz, USA och sneglat på Skottland och Irland. Kan säga att jag hade ansett USA varit mycket bra ifall de inte hade fört in så många från Guatemala och Mexico. USA har för mycket raskonflikter, allt för mycket hat mot vita i det landet.
Det börjar bli svårt med segregation nu för svenskarna. Jag ser en del skolor som tidigare var pursvenska men som nu är 70 % blattar pga. fortsatt massinvandring och det fria skolvalet. Men föräldrarna hittar i många fall skolor som fortfarande är svenska. Detta är nog en anledning till att folk röstar SD, när de förstår att det inte går att segregera sina barn.
Jag håller förövrigt inte med Hans om att man behöver leva som en nomad ifall man flyttar utomlands. Man rotar sig i landet. Lär sig den kultur och det sätt som landet har. Arbetar, har nöjen, en tro, en partner eller lever singelliv.
Magne
@ Magne,
"Det är, som sagt, mycket svårt med bostad i Stockholmsområdet och jag kan inte förvänta mig att ha råd med en sådan på några år"
Jo, det fattar jag! Det som förefaller märkligt är att yngre personer med OK ekonomi inte hittar medelålder eller äldre personer med knackiga finanser men med egna hus. Det pratas mycket om flyttskatt och att äldre i princip inte har råd att flytta. Erbjud dem, låt oss säga, en halv miljon för att få bygga ett Attefallshus på deras tomt. Huset kostar lika mycket till, men då har man en helt ok bostad för ett yngre par, för en miljon.
Jag har tjata om detta förut, men har så svårt att fatta att något åt det hållet inte sker. Det är något helt unikt positivt att man kan bygga så stora och relativt billiga hus utan krångel i Sverige. Om det infördes motsvarande regler i Schweiz, skulle det direkt komma MASSOR av sådana hus. Om jag hade en villa utanför Stockholm, skulle jag direkt bygga ett och hyra ut det. Varför händer inte detta? Vad skulle t.ex du vara villig att betala i månaden för ett sådant hus i ett vettigt läge, som t.ex Sollentuna eller Älvsjö? Det verkar gå utmärkt att bo 2 yngre person i de flesta, eftersom de kan vara 4 meter höga och kommer med sovloft. Kan man ta 5.000 i månaden? I så fall är det en hysteriskt bra avkastning och samtidigt kan man hjälpa en skötsam yngre svenska att få bostad.
"Jag håller förövrigt inte med Hans om att man behöver leva som en nomad ifall man flyttar utomlands"
Det är ganska blandat. Vissa finner sig aldrig, andra blir helt assimilerade fort. Språket är väldigt viktig, vilket i praktiken innebär att de flesta vuxna svenska endast kan assimileras in helt i engelskspråkiga eller nordiska länder.
"Jag begär inte mycket. En stat som tar sitt grunduppdrag på allvar – det borde väl inte vara så komplicerat?"
I stället har vi fått en feministisk stat som stjäl våra skattepengar för att göra precis ALLT ANNAT än just detta.
Exakt. Man pysslar med rent anti-liberala projekt samtidigt som grunduppdraget missköts.
..och allt för att södermalmsnoblessen ska ha ett raison d'etre -(de ska få ha sin identitetsskapande heroiska kamp.. -vilka vore de annars?)
"Jag begär inte mycket. En stat som tar sitt grunduppdrag på allvar – det borde väl inte vara så komplicerat?"
Det är komplicerat som fan om all politik bara kan genomföras om det inte gynnar SD och gynnar SD om den inte genomförs.Nu står man där med demonstrationer från sjukvården och det är inte långt borta innan polisen hänger på.
Ultandssvensk:
Hur skulle det se ut juridiskt? Ponera att jag erbjuder att betala ett äldre par i Enskede 500 000 för att bo i mitt eget attefallshus på deras tomt. Är det då juridiskt möjligt att skriva att jag står som ägare på attefallshuset på deras tomt? Hur gör jag vid försäljning, kan jag sälja det till vem jag vill utan att de som bor där har något juridiskt att säga till om?
Vad tjänar det äldre paret som bor där i sådant fall? De kommer vilja ha marknadspris på attefallshuset. 25 m2 i Enskede på andrahandsmarknaden kostar c:a 10 000-12 000 kronor i månaden om man ska hyra en egen bostad. De kommer inte vilja ha under marknadspriset, ifall de nu inte är snälla gamla gamlingar.
Det vettigaste alternativet som jag kommit fram till är att hyra ett rum eller bostad på andrahandsmarknaden. Det är ju i princip likadant förutom att man inte behöver bekosta sitt eget attefallshus.
Magne
"Jag begär inte mycket. En stat som tar sitt grunduppdrag på allvar – det borde väl inte vara så komplicerat?"
Den enda stat som tar sitt grunduppdrag på allvar är en stat som är förhindrad från att göra något annat.
De som grundade USA var extremt medvetna om detta och mycket av vad de debatterade kretsade just kring detta. Deras system fungerade också ganska bra länge, men över tiden blev det underminerat av den extremt starka naturkraften som en stark centralmakt utgör. Det enda land som har lyckats bättre är Schweiz. Säga vad man vill om folkomröstningar, men de håller politikerna på mattan!
Tror också vi har mycket att lära oss av "our founding fathers"
@ Magne,
OK, kanske är det svårt juridisk med det jag föreslog. Men det borde inte var omöjligt, med t.ex ett hyreskontrakt på 100 år som kan överlåtas.
Likväl, om marknadshyran är 10 tusen i månaden är det helt, totalt obegripligt att folk inte bygger och hyr ut. Du får ett fint hus, monterat och klart, för 400 tusen. 120 tusen om året är en direktavkastning på 30%!!!!! Det är helt otroligt bra i dessa nollräntetider! Och 10 tusen i månaden är väl vad många har i pension!
Utlandssvensk:
Jag kommer inte kunna stå som ägare på bostaden. De kan ge mig ett hyreskontrakt på x antal år som motsvarar kostnaden för ett attefallshus + 10 000 kronor i hyra? Säg att jag de första fem åren betalar av attefallshuset + hyran, som blir 500 000 kronor + 10 000 kronor * 12 månader * 5 år = 1 100 000 kronor, som fördelat på 5 år per månad blir (1 100000 kronor / 5 år = 220 000 kronor / 12 månader) 18333, 33 kronor per månad.
Hur skrivs kontraktet? Skriver man in att jag måste betala hyran under alla år? Jag får inte säga upp kontraktet? Någon jurist som kan föreslå hur man skriver detta?
Sticker jag efter 3 år så kan hyreskontraktet tas över av en annan som får betala resterande kostnad för attefallshuset plus hyran per månad? Jag kan säga upp mig när som helst utan att det är bindande? Jag tror mer på att man måste skriva att jag ska stå för attefallshuset och hyran under den period som det tar att betala av det, alltså 5 år enligt mitt räkneexempel som ger 18 300 kronor per månad.
18 300 kronor är mycket pengar per månad. Jag kan inte på ett hederligt sätt betala den summan. Vet inte om ett par skulle tillåta över 5 års avbetalningsplan. 10 år är nog för lång tid för att ett par skulle vara säkra på att få sin intäkt. Vet de vad jag har för mig om 10 år… Finns många frågetecken här.
Jag skulle själv inte vilja skriva på ett sådant kontrakt. Dels kanske jag vill flytta inom 2 år, dels är det för mycket pengar att betala per månad. Krångligt med kontrakt, ifall det nu är juridiskt möjligt. Vilka är ägarna som jag skriver kontrakt med, kan ju också ha betydelse. Enklare att hyra en bostad i andrahand och flytta när man vill och ha ett hyreskontrakt, dessutom betala ungefär samma hyra per månad som man gör för attefallshuset. Inte behöver man stå för kostnaden för att bygga attefallshuset heller.
Magne
Jag brukar säga att jag tycker Sverige är världens bästa land, bortsett från två saker. Vinterväderklimatet och det politiska klimatet…..
@ Magne,
Jag har en gammal jur.kand, även om jag sen aldrig direkt jobbade som jurist.
Men jag finner ditt resonemang här osammanhängande och svårt att begripa.
Det är i grunden två skilda frågor:
1. Kan ett attefallshus upplåtas med långsiktigt och överlåtelsebart hyreskontrakt? Detta borde vara helt möjligt, men jag är inte uppdaterad på reglerna. I så fall, skulle självklart hyran vara väldigt låg om du först betalar en meningsfull ersättning till fastighetsägaren.
2. Är det lönsamt och vettigt för en husägare att själv bygga och sen hyra ut ett attefallshus? Här borde det var uppenbart att så är fallet, om jag inte har missat något.
Nu lägger man fokus på att sätta vinst-tak för vintstdrivande vård och skol-företag. Men det är väl för sjutton inte det akuta problemet för tillfället? Hoppas det nu är sista avledningsmanövern för att slippa debatt om ett annalkande samhälls-kaos där vård-personal inom kommun och landsting samt polis ( ingen skall skylla på omorganisationen längre ) är desperata och förbannade pga. vanstyre. Allmänheten blir förstås lika oroade och kräver ordning.
Utlandssvensk skrev angående attefallshus: "Det är något helt unikt positivt att man kan bygga så stora och relativt billiga hus utan krångel i Sverige. […] Varför händer inte detta?"
För att bygga attefallshus behöver man inte bygglov och man behöver inte ansöka om att få bygga. Däremot måste man anmäla till kommunen att man ska bygga ett attefallshus och kommunen måste godkänna det. Liknar en ansökan. Därtill är det ofta samma avgift som för bygglov, och man måste skicka med ritningar precis som vid bygglov. Det kallas alltså inte bygglov när man ska bygga attefallshus, men i praktiken är det bygglov man ansöker om. Jag har faktiskt svårt att tro att det var detta som Stefan Attefall avsåg när han lanserade attefallshusen. Vem förstörde idén om attefallshus? Är det Boverket? Eller kommunerna?
Som grädde på moset kommer man att få besök av en kommungubbe som ska inspektera. Många personer med villa och fritidshus vill absolut inte ha besök från kommunen. Bekanta till mig bor i ett glest anlagt område med villor/fritidshus i utkanten av Stockholms län. Av ca 20 tomter finns det större eller mindre svartbyggen på mer än hälften! Gäststugor, extra friggebodar, vedbodar, verandor, snedtak och allt möjligt. De som bor där vill absolut inte ha besök från kommunen.
Magne:
"Jag håller förövrigt inte med Hans om att man behöver leva som en nomad ifall man flyttar utomlands"
Jag kanske var otydlig, men det jag menade med "nomad" var att den ende som hela tiden kan maximera sin egen nytta behöver kunna röra på sig från land till land så fort utvecklingen i landet personen bor i har vänt i fel riktning. Ponera att du arbetar som skribent eller med webbutveckling eller whatever. Då skulle du kunna flytta runt i världen och samtidigt arbeta och tjäna pengar och hela tiden befinna dig i det för tillfället bästa landet (utifrån subjektiva parametrar).
Så vill inte jag leva. Om jag lämnar Sverige i framtiden ska det bli för att slå mig ned permanent i något annat land och assimilera mig där.
Det här är ett sidospår från blogginlägget, så Hans får ha tålamod.
Utlandssvensk:
Det här är ett Attefallshus i Järfälla för 12 000 kronor/månad: https://www.blocket.se/stockholm/Friliggande_Attefallshus_68407505.htm?ca=11&w=1.
Här i Tyresö för 12 000 kronor/månad: https://www.blocket.se/stockholm/Attefallshus_i_villaomrade_68773377.htm?ca=11&w=1.
Du skattar 30 % på uthyrningen, kapitalinkomst, så då får man ut 12 000 * 0,70 = 8 400 kronor. Per år 8 400 * 12 = 100 800 kronor i rena pengar/år från attefallshuset i Stockholmsområdet.
Det är lönsamt att äga och hyra ut ett attefallshus. Det är däremot, enligt mina beräkningar, inte lönsamt vare sig ekonomiskt eller den arbetsbörda som man är tvungen att lägga ned att på egen hand bekosta ett attefallshus på annans tomt som man sedan betalar för. Tror inte hyran skulle sättas särskilt mycket lägre från markägarna än de 12 000 kronor som är priset i Stockholm.
Men lämpligast för en person eller två personer är att hyra en lägenhet i andrahand. Du kan få en sådan runt Stockholmsområdet för 7 000 – 9 000 kronor i hyra per månad. Attefallshus kanske är skönt för ett par eller person som vill ha nära till natur och bo på en tomt. Folk har olika preferenser.
Magne
@ Hans,
"Då skulle du kunna flytta runt i världen och samtidigt arbeta och tjäna pengar och hela tiden befinna dig i det för tillfället bästa landet (utifrån subjektiva parametrar).
Så vill inte jag leva."
Min uppfattning, baserad på gedigen erfarenhet, är att det du beskriver är helt OK och ganska stimulerande och kul INNAN man har ungar. Sen blir det helt annorlunda och betydligt mer vettigt att slå sig ner och (efter förmåga) assimileras.
"Så vill inte jag leva. Om jag lämnar Sverige i framtiden ska det bli för att slå mig ned permanent i något annat land och assimilera mig där."
Man kan inte få med allt i bloggposter, det förstår vi.
Jag har likadan uppfattning av vilket liv jag skulle välja och sträva efter ifall det blir flytt till annat land. Först en djupdykning i hur landet är, sedan planering och slutligen rota mig i landet och troligen assimilera mig eller åtminstone vara integrerad och låta ungarna bli assimilerade.
Det är det där med att ta steget. Jag tror inte att tillvaron är fylld av frukter och champagne i framtidslandet, däremot att man känner sig mer stimulerad att arbeta och förädla landet. Just nu i Sverige har jag mest förakt mot svenskar och struntar totalt i allt som inte berör mig direkt.
Magne
@ Magne,
"Men lämpligast för en person eller två personer är att hyra en lägenhet i andrahand. Du kan få en sådan runt Stockholmsområdet för 7 000 – 9 000 kronor i hyra per månad"
Ok, det låter vettigt! Det är väl då heller inte så dyrt? 2 personer får väl ut minst 30 tusen efter skatt?
Men jag fattar fortfarande inte att det inte byggs tusentals attefallshus kring Stockholm. Man kan väl köpa en villa för 5 miljoner? Köp en sån och smäll samtidigt upp ett attefallshus som du hyr ut. Så bor du väl nästan gratis?
Men det blev, som sagt, ett sidospår. Bäst att avsluta.
@ Anonym 21:56,
Tack för info!
Det spelar kanske ingen större roll, men för mig har det varit en helt enorm gåta varför det inte byggs mer av dessa hus. Det du skriver bidrar till en förklaring, även om jag fortfarande inte riktigt begriper.
När man sitter i Schweiz och tittar på dessa nästan hysteriskt billiga och fina hus, är det svårt att förstå varför de inte växer upp som svampar ut jorden.
Sverige är kört för det kommer att vara fortsatta kravaller i invandrarområdena. Det officiella Sverige varken vill eller kan få stopp på det. De poliser som kommenderas ut dit kommer att tröttna på att riskera att bli ihjälslagna. (Jag undrar hur långt ifrån det första dödsfallet vi är)
Om de tar i mer hårdhandskarna kommer vänstermedia tillsammans med grönhögern att tala om rasism och att bara man ger dem lokaler eller sänker ingångslönerna så kommer allt att ordna sig.
Flyktingaktivisten och advokaten Viktor Banke beklagade sig över att det idag talas om assimilering och inte att även svenskar skulle anpassa sig. Tyvärr är jag rädd att vi kommer att få se assimilering snart men det blir vi svenskar som skall anpassa oss efter MENA-människorna.
@ Magne
"Jag tror inte att tillvaron är fylld av frukter och champagne i framtidslandet, däremot att man känner sig mer stimulerad att arbeta och förädla landet. Just nu i Sverige har jag mest förakt mot svenskar och struntar totalt i allt som inte berör mig direkt."
Instämmer helt! Problemet är att en rad andra västeuropeiska länder har samma klyfta i (ursprungs)befolkningen som i Sverige.
Hans: Har du funderat på Kanada? Ett i grunden välordnat land med betydligt lägre skatter än Sverige, och med färre tomtar än i USA. Dessutom till största delen engelskspråkigt. Tycks heller inte lida av samma vansinne som Sverige.
Är det något jag missat om landet, så säg till. 😉
@ Pyrrhus,
Mer om Kanada:
http://mensanen.blogspot.ch/2016/08/emigrera-del-8-kanada.html
Pyrrhus,
nedsidan med Kanada är sjukvårdssystemet. Kanadensiska politiker åker i hemlighet till USA för att få vård.
Vem tror på Anders Ygeman Ygeman Ygeman Ygeman?
/modern barnramsa
Den från Researchgruppen rekryterade My Vingren hyllas för sin expertis och presenterar stolt tillvägagångssättet på Morgonpasset P3.Inte ens i forna Östtyskland
nådde STASI kultstatus.
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/774825?programid=2024
"Instämmer helt! Problemet är att en rad andra västeuropeiska länder har samma klyfta i (ursprungs)befolkningen som i Sverige."
Visst finns det länder här i Norden och Europa som kan vara lockande nu. Men hur ser det ut om några år? Hela Västeuropa verkar föra en koloniseringspolitik, där man ska ändra befolkningssammansättningen från europeisk till MENA.
Som det är nu kan man lalla på i Sverige utan att bekymra sig över samhällsproblemen eftersom de inte berör mig direkt förutom att det är svårt med egen BR.
@ Utlandssvensk:
Det här skulle jag säga är en rimlig standard på en 2:a, kostar 12 500:-/månad och ligger i Älvsjö: https://www.blocket.se/stockholm/Ansvariga_hyresgaster_till_fin_lagenhet_68919375.htm?ca=11&w=1.
Här har vi 1:a i Älvsjö, Farsta, Vantör för 8 000:-/månad: https://www.blocket.se/stockholm/Lagenhet_uthyres_omgaende_68781458.htm?ca=11&w=1.
Det kostar inte 1 000 eller 2 000 kronor/m2 per år som det gör via hyresregleringen, alltså att en 30 m2 betalar man 1 000 kronor per månad i hyra som totalt kostar 30 000 kronor på ett år vilket blir 1 000 kronor/m2 per år.
Räknar man på hyran för 1:an ovan blir det 8 000 kronor månad på 20 m2 ((8 000 * 12) / 20) = 4 800 kronor/m2 per år. Dyrare men man får i alla fall bostad i morgon och inte om 10-15 år som är fallet med hyresregleringen.
Magne
@ Magne,
Priserna verkar vara likartade med Schweiz.
Här är 57 kvm i en jättetrevlig by cirka 20-30 min från centrala Zurich för cirka 12 tusen SEK i månaden:
http://www.alle-immobilien.ch/wohnungen/mieten/kanton/zuerich?surfaceFrom=50&noPrice=false&page=1&surfaceTo=60&o=price-asc&size=20
Det finns hur många som helst:
http://www.alle-immobilien.ch/wohnungen/mieten/kanton/zuerich?surfaceFrom=50&noPrice=false&page=1&surfaceTo=60&o=price-asc&size=20
Samtidigt är lönerna mycket högre och skatterna mycket lägre, dvs. det går rimligen mycket fortare att spara ihop till kontantinsatsen för att köpa något.
(Ber om ursäkt till Hans för off topic, men jag vill minnas att Magne var intresserad av detta)
Hej.
Förvånad att inte detta citerats:
"Den som är satt i skuld är icke fri"
Trots upphovskällan är det en tradig sanning.
Jag tror vi går mot en mycket skarpare än tidigare skiljelinje mellan de som har råd med frihet, och de som tvingas välja mat, boende och arbete framför frihet.
Klass-samhälle kallas det, och det har vi inte haft på rätt länge nu. Om historien upprepar sig så kommer vi om ett par generationer att se samma klassbaserade partiorganisationer med samma retorik och agenda som under sent artonhundratal. Skillnaden är flerfaldig – det blir inte frågan om ett nytt Revolutionernas Århundrade i Europa; den teknologiska utveckling omöjliggör den sortens omvälvningar enär stat och kapital bildat en korporativ fascistoid enhet i syfte att garantera rådande maktförhållanden. En annan skillnad är islam – salafitisk islam kommer att kunna stå som ett sant revolutionärt ljus i det korporativa dystopiska eländet, och kommer inte att ha svårt att värva anhängare från samtliga europeiska etniciteter. Bröder i tron, enade i kamp för gudomlig rätt, gud anbefaller givmildhet och gåvor (zakat) med mera blir inte svårsålt jämfört med den vardag många kommer att leva i.
En tjugondel som styr, en tredjedel som administrerar, och en tredjedel som arbetar. Resten behövs inte, och har bara sitt slaveri och sina bojor att förlora. (Notera att kvoterna är konstanta – de onödiga människorna behövs egentligen, men som en motvikt och för att bibehålla ordningen. Även flockens Omega är viktig.)
Skall liberala idéer kunna erbjuda konstruktiva alternativ måste de vara konkreta, realistiska, populistiska, och förankrade i respektive nationalstats folkkultur. Så länge liberaler verkar mer intresserade av att propagera för droger, sexarbete/prostitution och tecknad porr från Japan, eller Laissez Faire och öppna gränser-drömmar är till och med socialisterna ett bättre alternativ för den ofrie. Sitter svenska så kallade liberaler i den dogmatiska fällan, måntro?
Vad säger du, Hans? Du har garanterat mer insyn än jag i hur debatter och diskussioner ser ut bland svenska frihetsvänner (som väl är en modern term för liberal/libertarian?).
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
@Rikard. Nuvarande system kommer som du inser inte kunna upprätthållas, eventuellt finns en framkomlig väg här:http://cornucopia.cornubot.se/2012/11/medborgarlon-en-alternativ.html?m=1
@ Rikard
Liberaler i den dogmatiska fällan. Ja, vi har ju en del kamikaze-liberaler i de borgerliga partierna. Utöver "öppna gränser" är privatisering av offentlig egendom ett annat exempel som sticker i ögonen. Det har varit ett sådant egenvärde att privatisera att egendomen i praktiken har reats ut.
Hej.
@anonym 18:29/18:18:39
Instämmer delvis angående 'medborgarlön', beroende på spärrar, innehåll och genomförande. Att det inte är ett egenvärde med femtioelva stödformer via olika bidragsgivande myndigheter är givet, utom för den som arbetar inom dessas administration. Stickspår:
Då jag via yrket som lärare åt elever med särskilda behov ibland har kontakt med diverse tjänstemän kan jag anekdotiskt nämna att fler än en mellan skål och vägg själv bedömer det som att ineffektivitet och avsaknad av autonomi och tjänstemannaideal är avsiktlig – en formulerade sig som så att det finns gott om mellanchefer inom kommunala och statliga myndigheter vilka ser till att framstå som nödvändiga då de kontrollerar informationsflödet inom organisationerna.
Personligen anser jag dock att en term som lönesubstitut eller Allmän Omhändertagande Solvens-Andel (AllmOSA) vore bättre än att kalla det för lön; särskilt om bidraget skall vara kopplat till motprestation.
Privatisering har skett för sakens egen skull, och det är skam på långa spön för den svenska vänstern att man varit så dålig på att kapitalisera svågerkapitalism och korporativism till opinionsstöd. Identitetspolitik är väl till synes lägre hängande frukt. Dessutom skulle man säkerligen göra sig medborgerligt väljarkapital genom att belysa regleringar som ytterst ämnar till att bevara maktstrukturer utan att ha annan rationell eller reell bas – skattepålagor för privat energiproduktion exempelvis.
Dogmatism och att följa principer för deras egen skull är lika farligt oavsett vilka. Ingen princip är sitt eget mål.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
Ja alltså tanken med en generell medborgarlön till alla om ca 6500kr – är att var och en kan bestämma själv hur man "använder sig av välfärdsstaten". En anställd som värderar att säkert ha samma lön vid sjukdom som vid arbetsförmåga kan teckna privat försäkring med sina 6500kr. Den mer våghalsige kan sätta dem på börsen. För den som av olika anledningar inte kan hitta någon typ av utkomst än typ panta burkar för 500kr/mån eller liknande kan överleva (om än obekvämt-vilket tyvärr är nödvändigt) på 6500kr/mån. Visst kan det upplevas som orättvist att vissa då kan "snylta" på de som jobbar, men alternativkostnaden är inte 0: ett samhälle helt utan skyddsnät kommer vare sig vi vill det eller ej drabbas av brottslighet som också är kostsam. Det fina är att marginaleffekten blir att det alltid lönar sig maximalt att arbeta samtidigt som ingen svälter ihjäl.
Som tillägg till föregående: en finess vore också att det skulle möjliggöra en ny låglönemarknad som Sverige är i Stort Behov med de senaste årens stora invandring: okvalificerade arbeten säg klippa gräsmattan kratta grusgången (det som pigor och drängar pysslade med kort och gott) skulle kunna uppstå. Hundralappar och tusenlappar blir väldigt värdefulla på marginalen om man har 6500kr att börja med. Idag är problemet att man inte kan överleva på dessa arbeten utan kommer söka bidrag istället.
Hej.
@Anonym 11:23:
Skall det förstås som 6500:- oavsett utgifter, eller som 6500:- efter att vissa fasta utgifter är reglerade? (Jämför med försörjningsnormen, tidigare slarvigt kallad existensminimum.)
Det blir en himmelsvid skillnad både i direkta kostnader som i dominoeffekter hos diverse försäljare av basvaror, för att inte tala om effekten för funktionshindrade och gamla, samt svenskar som är utblottade av andra skäl.
Ett stort skäl till att resurserna inom socialförsäkringssystemen är på upphällningen är massinvandringen. Import av hundratusentals ej bidragande personer är för ekonomin ingen skillnad som om det i två generationer fötts lika många barn med totalt omhändertagandebehov.
Sveriges sju socialmoderata riksdagspartier har prioriterat andra än gamla, fattiga, hemlösa eller trasiga svenskar – Sveriges politiska partier anser att somaliska könsstympare, afghanska sexualförbrytare, jugoslaviska yrkeskriminella och arabisk/marockanska aggressivt missionerande muslimer är mer värda.
Någon annan analys kan jag inte göra med facit av konsekvenserna.
Medborgarlön endast till svenskar, med den gamla definitionen av svensk, och med hela socialförsäkringssystemet avskaffat – undrar vad som händer med mångas så kallade flyktbehov då?
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
@Rickard 6500kr totalt. För 2000-3000kr borde man kunna få boende i någon glesbygd under minimala förhållanden. 3-4000kr i matomkostnder kan man överleva på. Tyvärr måste basinkomsten vara obekväm, annars kommer skattebasen eroderas, då för många frivilligt väljer enbart sofflocket. Endast svenska medborgare över 18 år.