När moderatledaren Anna Kinberg Batra i Agenda förra söndagen upprepade gånger fick frågan om hon anser att Sverigedemokraterna är ett rasistiskt parti, svarade hon slutligen ja. Motiveringen var att SD ”skyller allt på invandrarna” och så var den diskussionen slut. Programledaren Anna Hedenmo hade fått det svar hon efterfrågat.
När Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch Thor fick samma fråga vid en pressträff hävdade hon att SD inte är rasistiskt sett utifrån partiprogrammet men att partiet har problem med rasistiska aktiva och sympatisörer. Centerpartiet och Liberalerna röt ifrån och KD-ledaren tvangs backa en halvmeter. Nu är den officiella hållningen att SD är rasistiskt ”sett till sin historia”.
Blev någon klokare av det här då? Sannolikt inte. Etikettsdiskussioner brukar sällan leda någonvart. De handlar främst om att markera avstånd till något och inte sällan sätta sig själv på en något högre häst än andra.
Beskådar vi politiken i praktiken kan vi konstatera att Alliansen inte hade några som helst problem med att få SD:s passiva stöd i riksdagen åren 2010-2014, ett stöd som var en förutsättning för att få igenom den ekonomiska politiken och som kommer vara en förutsättning för att bilda en borgerlig regering även efter nästa val.
Men detta går inte att säga öppet, även om alla förstår det. Det är anmärkningsvärt att så lite tycks ha hänt i den politiska diskursen på sex långa år. Framför allt är det en barnslig syn på politik, och det är bedrövande att medier och politiker är så upptagna med att sätta etiketter på sina motståndare att sakpolitiken ständigt och jämt hamnar i skymundan.
Redan Göran Persson beklagade sig över det politiska debattklimatet, som han ansåg hade blivit ytligt och personfixerat. Det hade mycket med mediedramaturgin att göra, trodde han. Situationen har knappast blivit ett dugg bättre sedan dess.
Sakpolitik får allt mindre utrymme i det politiska samtalet. Det medierna blåser upp är personers förhållande till varandra, vem som sagt vad och hur andra reagerat på det. Som Busch Thors uttalande ovan. Och givetvis vad den senaste opinionsundersökningen säger.
Bevakningen av svensk politik är på väg att bli lika ytlig som mediernas EU-bevakning med analyser lika tunna som Feministiskt initiativs ekonomiska plattform. I ett klimat där analyser ska göras på 30 sekunder och där etiketter är viktigare än det sakpolitiska innehållet, blir politiken till slut inget att ta på allvar.
Seså, politiker och journalister. Lägg etiketterna åt sidan och diskutera sakpolitik i stället. Då kanske ni vinner tillbaka lite av allmänhetens sjunkande förtroende också.
Jag blir alltid lika förvånad över att politiskt intresserade (men inte ointelligenta/hycklarvänster) svenskar fortsätter ha någon slags naiv tro på att politikerna gör saker av misstag, att de trots allt menar vad de säger, att våra politiker är godhjärtade men naiva/inkompetenta.
Har inte, om inte tidigare, de senaste 10 årens full-fart-rätt-in-i-väggen-politik (för den vanlige medborgaren) öppnat era ögon?
Våra politiker får betalt av Pentagon, av personer om George Soros, och andra stora finansaktörer, för att köra länder i botten så att de nyss nämnda kan plundra landet på vad de vill i form av naturtillgångar, strategiska tillgångar, företag, och rent av befolkningen som en slavliknande tillgång.
Vi har inte slaveri i Sverige, men vad är det för skillnad om du först tvingas betala allt ditt arbete i form av skatt för "goda syften och välfärden" och sedan visar det sig gång på gång att pengarna på något mystiskt sätt hade runnit ned i fickorna på de som köpt statsministern?
Hej.
Nu är det tunn is.
Att påpeka för den genomsnittlige väljaren att denne har ett eget ansvar att hålla sig kunnig, påläst och informerad om politik, både på det ideologiskt-teoretiska planet men även på det konkreta och resultatorienterade, dessutom med kronologi om vem som de facto beslutat vad och med vilka konsekvenser, görs inte ostraffat.
Strax väller beskyllningar om elitism, odemokratiska pretentioner, orimliga krav då alla inte har intresset/tiden/kunskapen/intellektuell förmåga/stryk alt. välj de som passar, samt inte minst 'la pièce de résistance': vi avlönar ju politiker så att vi skall slippa ägna oss åt sådant där.
Få saker väcker harm som att säga att den som röstat på ett parti delar ansvaret för konsekvenserna av partiets politik. Många är ursäkterna om syfte och avsikt och god vilja, men få är insikterna om att oavsett vilja är det konsekvens, och bara konsekvens, som räknas.
Den som röstar utan vett och kunskap utövar makt över sin nästa utan vett och kunskap. Är det demokrati?
Vad det har med ämnet att göra? Det duger inte att som medborgare säga: "Media snuttifierar allt." Jaha? Lös uppgiften – sök kunskap annorstädes, eller acceptera snuttifieringen. Agera eller acceptera.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
Det är ett av demokratins problem, rena pseudofrågor avhandlas med största intresse medan betydelsefulla princip-/systemfrågor negligeras eller inte hanteras adekvat. Det är ett viktigt skäl till att politikens fält bör vara minimalt och enbart pyssla med sådant som marknad/individ själv inte hanterar på ett tillfredställande vis.
tillägg: notera också i fallet Bush Thor att det hela handlar om dygdetik -en lära som aldrig någonsin löser något problem (om vi undantar det faktum att dygdetikerna själva blir "goda"). Utan dygdetikens starka grepp om den svenska folksjälen så hade aldrig 2015 migrationspolitiska haveri inträffat (eller den tramsiga narkotikapolitiken för den delen).
@ Rikard,
"Få saker väcker harm som att säga att den som röstat på ett parti delar ansvaret för konsekvenserna av partiets politik."
Jajamän! Exakt så är det! Inte populärt hos allmogen!
Rikard skrev: "Lös uppgiften – sök kunskap annorstädes, eller acceptera snuttifieringen. Agera eller acceptera."
Jag har vänner som i stort delar min regimkritik och som har förstått hur MSM snedvrider, ljuger, utesluter, manipulerar och snuttifierar. Ändå kramar de Aftonbladet och Expressen likt en alkoholist i rännstenen kramar sin flaska.
Vad är Batra-kinberg för moderatledare som inte kan sätta en vänsterhoppa som hedenmo på plats?
Moddarna får nog skaffa en ny partiledare som använder huvudet istället för en styrs av Löfven
Eftersom man har allt större problem med en verklighet som inte anpassar sig till ideologin återstår inte så mycket annat än att kleta etiketter.Man tror SD är problemet.
Faktum är att ingen bryr sig särskilt mycket om att Jimmie spelar för mycket eller om Karlsson hade fula jeans på sig i 4:e klass.Inte ens Ekeroth eller Söder spelar roll på det viset.Om SD inte fanns skulle det finnas något annat istället.Korkade politiker som målat in sig i ett hörn tror att något löser sig bara SD försvinner.Det gör det inte.Man röstar emot mångkulturen,emot odugliga korrumperade politiker,experter och media.SD, med eller utan bruna rötter betyder ingenting som så.
@ Rikard
Vi har 3 val.
Agera, acceptera eller emigrera.
Nu var det ju ett tag sedan det var partiledardebatt, men sådana brukar numera alltid följas av att tidningarna anlitar en "retoriker" som ska sätta betyg på partiledarna – något som jag irriterat mig på länge. Retorikern ska alltså bedöma det rent skådespelarmässiga, inklusive klädval, och dennes/dennas omdöme brukar få minst lika mycket utrymme som tidningens politiska kommentator. (Ofta får också läsarna rösta på vem som var bäst..)
Självklart är framförandet och det retoriska intressant för partiet och för deras respektive internutbildning av politiker, men för väljarna/tidningsläsarna så borde budskapet och sannolikheten att man har förmågan att genomföra löftena vara huvudsaken, inte vem som är slagfärdigast i en debatt.
Problemet är att journalisterna är så okunniga och i en del fall rent ut sagt så korkade att de inte klarar av att göra en grundlig undersökning. I stället försöker de hitta sätt på vilket man skall sätta dit makthavare om skitsaker. Vem förutom navelskådande journalister bryr sig om huruvida SD är ett rasistiskt parti eller ej?
För att ta ett exempel ur högen på korkade journalistfrågor kommer jag att tänka på den journalist som intervjuade Lars Calmfors angående lägre ingångslöner. Journalisten hade säkert lagt sin panna i djupa veck och sedan kommit på frågan om Lars Calmfors ville ha lägre lön. Det rimliga svaret från Calmfors hade varit att säga något i stil med "Har du inte förberett dig bättre än så har jag ingen lust att slösa min tid på dig".
Apropå nyhetsvärdering, idag gick jag in på hat-siten Aftonbladet. Som första nyhet ligger en krönika om att rasistsite spred lögner om våldtäkter i en Norrlandskommun. Rasistsiten visade sig vara någon lokal site och det verkar som om den har hittat på.
Under denna nyhet står det kort om ett mord eller snarare avrättning på Frölunda Torg. Det är en relativt kort artikel. Jag minns när det skedde mord tidigare att det blev braskande rubriker och långa reportage under ett flertal dagar. Nu skakar jag bara på axlarna åt det och vet att detta mord snart kommer att vara bortglömt för det kommer att ske ett nytt snart igen.
Kanske väljarna kan ha en del i att debatten blir politiska slagord och etiketter före sakfrågor? Som väljare har vi för få tillfällen att göra oss en rättvis bild av sakfrågorna. Dessutom tycks ingen ha tid att lyssna på längre monologer från partiledare. Synd att man med politisk strategi, skapat en antidemokratisk anda i riksdagen, vilket inte borde höra hemma i en öppen demokrati. Dessutom kallar man SD ett parti med över 1 miljon väljare för rasister. Har man undersökt hur många väljare med utländsk bakgrund SD har? Skall man vara cyniskt konsekvent, så är den rasist, som dömer SD för det. Nu har man tagit över stora delar av SD flykting-politik i praktiken och det betyder bara att den var sann från början. Det man inte kan göra är att höja bidragen till flyktinglägren ( vilket skulle förebygga risken för flera flyktingar ), för de pengarna har tagit slut eftersom de använts till migrationsverkets utgifter.
@ Anonym 22:30,
"Jag har vänner som i stort delar min regimkritik och som har förstått hur MSM snedvrider, ljuger, utesluter, manipulerar och snuttifierar. Ändå kramar de Aftonbladet och Expressen likt en alkoholist i rännstenen kramar sin flaska."
Rimligen är detta huvudfunktionen för svensk MSM, dvs att fungera som en snuttefilt som hjälper folk att fly verkligheten en dag i taget.
Det förefaller fullständigt omöjligt att en majoritet av väljarna vid det här laget inte har personliga erfarenheter av mångkulturens baksida. De flesta svenskar måste i dag känna någon som har blivit hotad, misshandlad, rånad eller våldtagen av invandrargäng. Nästan alla vet att det finns områden man bör undvika om man är ”pursvensk”. Denna verklighet är så påtaglig och står i så stark kontrast till de gråtmilda rengbågsbilder som serveras i media att normala, tänkande personer för länge sen borde ha insett att någonting har gått allvarligt fel.
Min gissning är att nästan alla svenskar de facto för länge sen har insett att det har gått riktigt snett. Men det är så, så jobbigt att tänka de tankarna fullt ut, att man nästan aktivt letar efter ett sätt att slippa. Då är det bra att ha MSM! Slå upp DN och dröm att det fortfarande är 1995 och att allt funkar som det ska, med undantag för några otrevliga rasister och kvinnohatare som försöker förstöra stämningen.
Jag kan klistra på lite andra etiketter.
Idioter: Sveriges journalistkår
Muppar: Centerpartiet
Utan trovärdighet: Moderaterna
Menlösa: Det parti som förut hette Folkpartiet
Eller varför inte faktaresistens,filterbubbla och desinformation som helt enkelt betyder "tycker inte som jag"?
Hedenmo var antingen ute efter att backa in Batra i ett hörn för att göra det så svårt som möjligt med en mitten- högerregering efter valet eller så är hon helt enkelt inte kapabel att låta sitt program höja sig över invektivens nivå och istället förmedla någonting relevant. Det relevanta finns bara på nätet.
Apropå etiketter. Ordet "populism" är något som används för alla nya uppstickarpartier i Europa som ifrågasätter den nuvarande politiken. Det är väldigt uppenbart att "populism" inte har något med politikens innehåll att göra, utan bara är ett skällsord som riktas mot dem som utmanar nuvarande makthavare.
I en demokrati (folkstyre) är det alltid rätt att förespråka sådant som har stöd bland folket.
Det brukar heta att populistiska partier förespråkar "enkla lösningar" på svåra problem. Man kan fråga sig varför man nödvändigtvis måste söka de svåra lösningarna på de svåra problemen, om det finns enkla lösningar. De som söker de svåra lösningarna gör det för att de inte vill välja: de vill göra både och, både ha kakan och äta den. Genom en pakt med Turkiet tar man emot "flyktingar", men ändå inte, typ. Är inte dessa "svåra lösningar" den värsta formen av populism, att låtsas som att det går att göra både och, och att därmed inte ta ansvar? Lösningarna blir svåra för att man försöker åstadkomma det som egentligen är omöjligt, men att det åtminstone ska se bra ut. Att säga att man inte ska ställa människor mot varandra och att ingen ska få det sämre av dramatiskt ökad befolkning, ja det är verkligen populism.
I verkligheten är "enkla lösningen" att släppa in alla som vill i landet och inte vidta några åtgärder alls. Det är väldigt enkelt. En striktare reglerad migration kräver åtgärder och är svårare.
Det enda partiet i Sverige som de senaste åren konsekvent och utan att slingra sig har förespråkat en ansvarsfull migrationspolitik är SD. Övriga partier har kommit fram till sina nuvarande officiella ståndpunkter under kraftiga krumbukter. SD:s förment populistiska budskap var länge verkligen inte populärt hos folket. Kan man då verkligen tala om populism? Snarare handlar det om en ansvarsfull analys som många väljare inte var redo för förrän de senaste åren (och som många ännu inte är redo för). Att säga att det finns gränser för hur många invandrare kan ta emot är ett negativt budskap och det kräver ansvarskänsla för att föra fram ett sådant budskap. Det är väsentligt enklare – och mer populistiskt – att predika allt åt alla.
Anders Eriksson
Populistiska politiker kan väl ha fel eller rätt. Problematiskt blir det väl först om man drar slutsatser som utan eftertanke förefaller stämma – men som vid empiriska studier visar sig vara förhastade.
Menlösa = gammalt svenskt ord för oskyldiga
@ Anders Eriksson,
"SD:s förment populistiska budskap var länge verkligen inte populärt hos folket. Kan man då verkligen tala om populism? Snarare handlar det om en ansvarsfull analys som många väljare inte var redo för förrän de senaste åren (och som många ännu inte är redo för). Att säga att det finns gränser för hur många invandrare kan ta emot är ett negativt budskap och det kräver ansvarskänsla för att föra fram ett sådant budskap. Det är väsentligt enklare – och mer populistiskt – att predika allt åt alla."
Exakt så!!!!
Att propagera för mindre immigration i Sverige för 5-10 år sen var ungefär lika poplärt som som att vilja förbjuda luftkonditionering i Texas. Det var mest ren tur om man överlevde…..
"Populistiska politiker kan väl ha fel eller rätt."
Det gäller väl samtliga politiker, inte bara "populister", hur man nu än definierar den termen.
"Problematiskt blir det väl först om man drar slutsatser som utan eftertanke förefaller stämma – men som vid empiriska studier visar sig vara förhastade."
Jaaa…. Är det inte ganska uppenbart att det är alla andra än de som kallas populister som har gjort just detta? SD är det enda partiet i Sverige som har varit intresserade av fakta och empiri vad gäller migrationsfråga.
Jag (författare av inlägget du referat till) är helt enig. De andra har agerat som klassiska populister.
Henrik Schyffert är årets komiker.
Ärkebiskop Antje upprörs över tonen på Twitter.
En desinformatör av RYSK härkomst avslöjas med hjälp av dataintrång.
Aftonbladet har inte gett upp.
Berättelsen går vidare.
Är man ryss är man desinformatör, det kommer med modersmjölken.
Däremot så är muslimer inte med i IS om de inte är jihadister förstås.
Köpenhamnspolisen publicerade först fotot på skytten i Christiania utan namn och Expressen var blixtsnabbt med och på i tron att det var en lämplig vit knarkar-dansk.Hade hans bosniska namn och muslimska bakgrund framkommit hade man vitpixlat som vanligt.
MSM får det allt svårare och liknar mest Bambi på hal is.
Den av AB "avslöjade" bloggaren journalisten desinformatören m.m var tidigare journalist på AB vilket syns tydligt här i artikelns underskrifter.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article20447581.ab