För friska människor utan nämnvärda funktionshinder kan sex förefalla vara en självklar del av vardagen, något som går att få tillgång till oavsett om man är i ett stadigt förhållande eller inte. För den som är fånge i sin egen kropp är det inte alls så.
För en tid sedan hölls en intressant diskussion i Sveriges Radios Kropp & Själ om hur personliga assistenter ska agera. Det är nämligen inte ovanligt att de får frågan från sina brukare om de kan bistå sexuellt på något sätt. Vilket de inte kan eftersom det antingen skulle kunna klassas som ett sexuellt utnyttjande av brukaren eller som sexköp från brukarens sida.
Den svenska sexköpslagstiftningen hamnar alltså i vägen för funktionshindrades rätt att få vara sexuella varelser. Samtidigt som politiker och aktivister skriker sig hesa för ensamstående kvinnors rätt att bli mammor – helst gratis – tvingas en stor del av befolkningen i praktiken till ett liv i ofrivilligt celibat.
Frågan är principiellt intressant. Men den borde inte vara så komplicerad. Hur ska en brukare kunna få hjälp med att tillfredsställa sig själv? Att tvätta en brukare över hela kroppen är en självklar del av assistentens arbete, men kan en personlig assistent ens hjälpa till på traven om brukaren på egen hand vill onanera?
Det finns en enkel lösning på detta problem som på grund av det svenska sexköpsförbudet inte är möjlig i dag: konkret sexuell assistans, möjligen efter dansk modell. Detta ska inte behöva utföras av de personliga assistenterna (om de inte vill) utan kan köpas av sexarbetare som är specialiserade på just denna sorts tjänster. Brukaren får då betala för tjänsten, men om alternativet är ett liv i celibat skulle nog många acceptera detta.
Det svenska sexköpsförbudet ska verka normerande i meningen att det förväntas få potentiella köpare att ”tänka till” och acceptera en ny social norm som säger att det inte är OK att betala för sex. Problemet med detta är att sex är ett grundläggande mänskligt behov och att skälen för att vilja köpa en sexuell handling varierar så mycket – allt från spänning och fetischer till att köparen inte kan få sex på annat sätt.
Peter Singer skriver:
Av olika anledningar är det svårt för en del människor att få sex, eller tillräckligt med sex, eller sex av ett visst slag som de gillar. Och så länge det är så, lär efterfrågan på köpesex hålla i sig.
Sexköpslagstiftningen har en rad negativa effekter. Den har inte bara gjort det olagligt att betala för en sexuell handling från en annan vuxen människa utan också skapat ett stort stigma kring sexarbete och dess deltagare. Säljaren stämplas som hjälplöst offer, utan förmåga att välja i sitt liv, försatt i en situation som hon vill få politisk hjälp att ta sig ur.
Köparen utmålas å andra sidan som en empatistörd person som är ute efter att dominera kvinnor sexuellt för sitt höga nöjes skull. Det handlar om makt, slog lagstiftaren fast redan i propositionen som ledde fram till lagförslaget 1998.
Denna förenklade bild har satt sig och lever vidare, trots att det finns så mycket forskning som visar på hur mångfacetterad sexhandeln och alla inblandade i den är. Precis som vi människor i allmänhet.
En tyst grupp som drabbas är de funktionshindrade som vill ha sex men inte kan. Att tänka på detta måste vara en stolt stund för Gudrun Schyman, Veronica Palm, Birgitta Ohlsson och alla andra som försvara sexköpslagen. De borde skämmas.
Feministerna bryr sig inte om medmänniskor. De bryr sig bara om sig själva och sina privilegier. Denna ideologin liknar en narcissistisk personlighetsstörning.
När blev sex en rättighet? Hur kan du, som liberal, ens ställa frågan?
Människan har rätt till liv, att slippa tortyr, äganderätt… men "rätt till sex"… Vad är det för något? Jag kan fixa sex, men inte en sommarstuga – är inte det lika mycket en "rättighet"? Oh Lord won't you buy me a Mercedes Benz… Om jag vill ha en sommarstuga måste jag fixa en själv – utan staten och skattebetalarna. Vill jag knulla får jag också fixa det själv. (Och givetvis om jag vill ha barn.) Blotta tanken att staten ska in och pilla i sängkammaren!?! Dessutom har du fel att sex är ett grundläggande mänskligt behov. Jag tror att du litar för mycket på farbror Freud när du säger att sex är ett grundläggande behov. Hur kan det vara det? Det finns massor med människor som inte har sex utan att ta skada (och det finns massor av människor som har sex som tar skada av det – särskilt "sexarbetare" – och som sedan belastar sjukvården/skattebetalare/samhället). Men det finns INGEN som inte äter som inte tar skada av det. Sex är därmed ett behov som snarare ska jämställas med mitt behov av en Mercedes.
Om du säger att sex är en rättighet är du inne på det sluttande progressiva planet. Det finns för många "rättigheter" som går ut på att någon annan ska fixa något. Den har rätt till sex som kan fixa det! Den har rätt till en Mercedes som kan fixa en!
Ska man få sälja sex? Tja, jag ser sex- (och knark)lagstiftning som ordningsföreskrifter: släpper du det fritt blir det jävligt skräpigt på gatorna. (Ungefär som tiggeriet.)
När blev sex en rättighet? Hur kan du, som liberal, ens ställa frågan?
Märk väl: ingen har rätt på någon annans bekostnad. Du såg väl inget förslag på att denna rättighet ska ha bekostas av någon annan? Men en vuxen person måste rimligen ha friheten att köpa en sexuell tjänst om denne vill det av någon anledning och så länge inget tvång är inblandat.
För de allra flesta är sex ett grundläggande mänskligt behov. Inte för alla, och hur stort behovet är varierar kraftigt. Men för de flesta finns det.
" Det finns massor med människor som inte har sex utan att ta skada (och det finns massor av människor som har sex som tar skada av det – särskilt "sexarbetare" – och som sedan belastar sjukvården/skattebetalare/samhället). "
Är det här ditt tyckande, eller har du belägg för det? När du har sex utsöndras en massa ”bra” hormoner, så det är något positivt.
Är du över 40 och fortfarande oskuld så känner du dig inte som en ”normal” människa, och belastar säker sjukvården/skattebetalare/samhället.
Sedan tar inte alla sexarbetare skada av sitt jobb, lika lite som alla som drar hem ett ONS från krogen tar skada av det. Det finns faktiskt folk som njuter av sex, och inte enbart har den preskriberade månadssexet för att hålla det lugnt i stugan. Kom ur din kokong.
…och så blir man så trött på dessa sexliberaler som ska ta till funktionshindrade som sitt starkaste argument – hur mycket representerar de i procent, 1%?, av denna människo- och kärleksföraktande och gravt profitkåta industri?
Hej.
Jag är inne på samma tanke som Lotta: vadå rättighet?
Möjlighet är något annat, och kan vi som land skapa förutsättningar för säker och trygg sexindustri på frivillig grund så kan så få ske. Att av moraliska skäl lagstifta bort möjligheten för vuxna att ingå frivilliga avtal om sexuella handlingar mot materiell ersättning behöver vi inte göra, men vi bör ha ett ramverk på plats innan vi tillåter det, eftersom det är betydligt svårare att reglera en marknad som är i händerna på kriminella organisationer. Det är m a o rätt mycket att göra innan vi sätter igång.
Det danska exemplet verkar intressant, och kanske kan tjäna som mönster.
Åter till rätt och kostnad – jag tror jag förstår vad du menar men när du skriver 'rätt på annans bekostnad' så säger du också att den med funktionshinder inte har rätt till hjälp eller vård via skattefinansierade tjänster, eftersom den själv inte förmår tjäna ihop till att betala vården, och det vägrar jag tro att du menar. Vi har haft det så i Sverige, i snart sagt levande minne, och vi skall inte tillbaka dit.
Personligen diskuterar jag hellre i termer om möjligheter och skyldigheter, då det tämligen automatiskt glider över från rättighet, som i 'rätt att agera/underlåta att agera/välja mellan alternativ/välja bort' till 'rätt att få'; dvs andras skyldighet att bistå och möjliggöra. 'Entitlement culture' kallas det ibland.
Om du vill veta varför politiker moraliserar om människor med funktionshinder (medfödda, inte tillägnade) så behöver du bara titta på vår nutidshistoria. Den attityd jag och allt fler använder inom skolan arbetet med barn med beteendeproblematik är fortfarande kontroversiell: inga ursäkter, samt du skall bli så bra du kan, och fortsätta bli bättre, därför att du kan själv. Detta ses som ren ondska av många politiker.
Men nu slirar jag – tror vi att det går att skapa ett system som är tryggt, säkert och rättvist både för nyttjare och säljare av sexuella tjänster? Skall dessa ingå i försörjningsnormen? Hur gör vi med brukare med nedsatt kognitiv förmåga eller konstant vårdbehov?
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
Ps En hemsk tanke – om sexuella tjänster görs till en laglig marknad, med olika företag – så kommer Af att kunna anvisa en plats på sådan firma och hota med indragen a-kassa om man vägrar! Huvaligen. Ds
Om man tycker att människors lika värde är viktigt kan man inte rösta på feministiska partier. De förtrycker män för att skapa en gräddfil åt karriärkvinnor.
Jag är inne på samma tanke som Lotta: vadå rättighet?
Vi kan visserligen ha en semantisk diskussion här – "rättighet" eller "möjlighet" – men jag tror att min poäng går fram i vilket fall.
Åter till rätt och kostnad – jag tror jag förstår vad du menar men när du skriver 'rätt på annans bekostnad' så säger du också att den med funktionshinder inte har rätt till hjälp eller vård via skattefinansierade tjänster, eftersom den själv inte förmår tjäna ihop till att betala vården, och det vägrar jag tro att du menar.
I det bästa av samhällen hade förstås alla stått för sina egna kostnader. I den riktningen vill jag föra samhället, men det är inte realistiskt att uppnå det till fullo, och just gruppen funktionshindrade är knappast den grupp jag skulle spara på först. Dock var det utifrån den fråga som ställdes viktigt att markera att jag inte tycker att skattbetalarna ska stå för en sexköpskostnad, oavsett vems det är (lika lite som jag tycker att skattbetalarna ska stå för konstgjord befruktning).
Däremot måste alternativet att köpa en sexuell tjänst finnas, och därför behöver lagstiftningen förändras.
@Lotta finns väl inget som hindrar att man inför zoner där man får knulla-och-knarka?Andra zoner kan ju vara städade som dagens gallerior. /Nietzsche
…och så blir man så trött på dessa sexliberaler som ska ta till funktionshindrade som sitt starkaste argument – hur mycket representerar de i procent, 1%?, av denna människo- och kärleksföraktande och gravt profitkåta industri?
Om du söker runt på min blogg kommer du se att jag har skrivit en hel del om sexköpslagen och sexhandel de senaste nio åren. Jag tror att det är första gången jag skriver en bloggpost med fokus på just funktionshindrade.
Vad som är "människo- och kärleksföraktande" är upp till var och en att bedöma, men jag gissar att du inte har träffat och pratat med särskilt många sexköpare och säljare eller läst in dig så noggrant på den forskning som finns i ämnet.
@Rickard Det handlar om rätten att ingå avtal mellan två myndiga personer, inget annat. Vad gäller skador för tredje part kan detta säkert minimeras med zonering så att inte skolgårdar blir knull-och-knark-träsk. Förövrigt bör man avskaffa fk/af och företrädesvis införa basinkomst på 5000kr/mån + fri marknad där genierna kan blomstra! /Nietzsche
Hej LottaT mfl
Det handlar ju om grundläggande drifter, och sex är en mycket stark sådan.
För vissa är det inte något problem att leva i Celibat och för andra är det en plåga med en stark sexdrift som inte får något utlopp, den försvinner tyvärr inte av sig själv om man bara gör ett längre uppehåll. Jag har provat flera gånger, men för mig är den inbyggd och djupt förankrad i önskan om att kunna ha en sund relation, när det då inte (som vanligt) går efter min plan så blir jag utelämnad till den förnedring (som jag upplever det) som onani innebär.
Jag önskar att min sexdrift försvann, jag behöver den inte, vill inte ens ha den då den bara förstör mitt liv. Har även övervägt kemisk kastrering men avstod pga biverkningarna, och om jag inte ens kunde onanera så skulle jag hellre valt det än att bli avrunkad emellanåt av en sexarbetare.
Men min sexdrift är ingenting jag kan välja att ha eller inte ha liksom och jag förstår de som väljer annorlunda.
En tanke…
Hur kommer en samtyckeslag att påverka sexmarknaden?
Rent tekniskt så behöver man ju inte köpa sex, utan det räcker väl att köpa samtycke. Hur fungerar sexköpslagen för det?
/VaO
Sexköpslagen är konstruerad så att det blir olagligt om det är så att någon sorts betalning är en förutsättning för att en sexuell aktivitet ska äga rum. Därmed räcker det med utlovad betalning, och den behöver heller inte vara i form av pengar utan kan även vara annat.
Sexköpslagen tar inte hänsyn till huruvida överenskommelsen mellan köpare och säljare är frivillig (vilket bara är en del av den som är idiotisk). Det så kallade samtyckesrekvisitet (eller "avsaknad av frivilligt deltagande" som utredaren väljer att kalla det) är sålunda en annan femma.
Mer om detta här:
https://motpol.blogspot.se/2016/10/nagra-tankar-om-samtyckeslagen.html
Jag vill påstå att ingen, funktionshindrad eller ej, har rätt till sex. Att ha sex är ingen rättighet man kan kräva. Det finns gott om människor som inte "får" ha sex av andra skäl, man kanske är otrevlig, burdus, onykter eller luktar illa. Tanken på sex som en rättighet får mig att må illa. Det är en bonus, en ynnest eller en förmån, men ingen rättighet.
Förbudet mot köp av sexuella tjänster är en annan sak, som helt klart är förlegat och moraliserande, och tar ifrån vuxna människor rätten att bestämma över sin egen kropp.
Det är en bonus, en ynnest eller en förmån, men ingen rättighet.
Att kalla grunden för vår arts fortlevnad för en "bonus" är onekligen en smula… märkligt.
Hej.
Jag är enig med dig Hans i sådan mån att vi behöver skapa möjligheter – jag har helt enkelt börjat bli allergisk mot ordet rättighet: som du påpekar handlar det till stor del om semantik men vi får inte glömma att när vi skapar lagar och processer via språket så har semantiken sin roll. Inte tror jag att du menar att den som själv är förhindrad att arbeta skall lämnas att svälta, vilket jag hoppas framgick. Det är bara det att såväl sk. liberaler som socialister gärna värderar människan utifrån dess förmåga som producent och konsument, och då kommer alla som behöver hjälp för att överleva till korta.
Det om det.
Det kan vara så att just sexarbete är en svår bransch och marknad att bringa reda i givet startpositionen. En god början för att hitta fungerande former skulle kunna vara just försäljning av sexuella tjänster till institutioner där umgänget sker under övervakade former för att på så vis snabbt och kontrollerbart hitta möjliga och troliga ej önskvärda faktorer.
En tanke att jämföra med är ju om interner i kriminalvården har rätt till att köpa sexuella tjänster? De är ju också, om partner saknas, tämligen förhindrade från normalt umgänge – med vilket inte skall förstås som att jag jämställer situationerna.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
@Anonym 12:45. Har du provat språngmarsch, armhävningar och kalla avrivningar? Den kuren ökar dessutom dina chanser att få ligga. En mindre ärofylld variant är förstås att skaffa dig en M5:a. Då kommer du dessutom att tjäna fosterlandet när du bidrar till ökad cirkulation av penningmängden. Och du måste kanske jobba över – och därmed bidra med ökad skatt. Vem vet, du kanske får ligga med Andersson eller riksrevisorn… *wriggling my eyebrows*
Slutligen: bromid i teet, 10 Ave Maria, 10 Fader Vår, liggandes på knä på stengolv minskar liderligheten och främjar tron. (Du kommer garanterat att tro på stengolv.)
Femitristerna tror att det kan bli någon karl över till dem om sexköp är olagliga. Om män berättade vad kvinnor gör för att få sex så borde Hinseberg vara fullbelagt med sexköpare. För det är ju trots allt så att sexköp betalas med mycket annat än mynt och sedlar.
Ett gott argument för att avskaffa den hycklande och paternaliska sexköpslagen. Men ändå typiskt hur moralpaniken alltid tar fart så fort sex kommer på tapeten. Om i vissa fall inlindat i mer filosofisk-politiska tankar. Det tunga arvet efter kristendomen antar jag. Och så finns det dem som kallar Sverige världens mest sekulariserade land, jojo tjenare Luther din snea j-l.