Å ena sidan anser vi att vi är ett föredöme i världen, något att avundas och efterlikna. Å andra sidan finns det ingen svensk kultur, inga svenska värderingar. Allt är lånat, allt kommer utifrån.
Å ena sidan ska man inte vara stolt över att vara svensk och helst inte vifta för mycket med svenska flaggan. Å andra sidan bör den som talar illa om Sverige utomlands passa sig jävligt noga.
Hur går det här ihop? Vad är Sverige och vad vill vi vara inför andra? Alice Teodorescu uttryckte det väl i en debatt mot Aftonbladets Anders Lindberg i SVT:s Aktuellt häromkvällen:
I ett land som hävdar sig vara inte särskilt nationalistiskt är det väldigt intressant hur mycket man bryr sig om bilden av Sverige. Jag tror att vi har en självbild av att vi inte är så nationalistiska, men när vi får kritik då ska sluta samman.
Det finns som jag tidigare påpekat en logik i att sittande regering vill måla tillvaron i ljusa färger medan oppositionen har som uppgift att göra det motsatta. Häri ligger inte det intressanta. Det är när svenska medier går ut och angriper enskilda personer för vad de påstått om Sverige i utländska medier som det börjar bli anmärkningsvärt.
Mest uppmärksammat på senare tid är förstås fallet Katerina Janouch. Janouch har inte bara sågats på stora uppslag i landets största morgontidning utan också drabbats professionellt genom att enskilda bokhandlare plockat bort hennes böcker som en reaktion på vad hon gett uttryck för.
Läs det igen. Detta är inte Turkiet, Ryssland eller Kina. En relationsrådgivare och barnboksförfattare uttalar sig i utländsk media om sin upplevelse av otrygghet i Sverige, med växande antal sexualbrott och rädsla bland kvinnor. För detta ska hon hängas ut. Till och med statsministern ombeds kommentera.
Vissa av hennes uttalanden kan beskrivas som överdrifter, men för att något ska kallas överdrift och inte osanning måste det finnas en grund av sanning. Katerina Janouch har inte hittat på att sexualbrotten ökar, hon har heller inte hittat på att Sverige fått enorma bekymmer till följd av de senaste årens stora asylinvandring. (Att DN:s Hynek Pallas utger sig för att vilja ”korrigera bilden” av Sverige men själv blandar bort korten, relativiserar och kommer med halvsanningar i en intervju i samma kanal är onekligen ironiskt.)
Det brukar hävdas att yttrandefrihet inte innebär att man får säga vad som helst utan att få mothugg. Så är det givetvis, men att argumentera emot är något helt annat än att dela ut ett socialt straff. Att frysa ut. Och att ge sig på personens försörjning. Metoden är inte ny, så här har exempelvis feministiska aktivister arbetat länge. De kontaktar arbetsgivare och kollegor till den utpekade med det uppenbara syftet att beröva personen hennes försörjning. Det räcker inte att vinna en debatt, åsiktsmotståndare ska straffas på alla upptänkliga vis.
Janouch har liknat Sverige och den svenska konsensuskulturen vid en dysfunktionell familj. Det är en gemenskap där man inte pratar om problemen, där det obekväma sopas under mattan och där det primära är att upprätthålla fasaden utåt. Omgivningens uppfattning av familjen är viktigare än hur familjen i själva verket fungerar.
En sådan familjegemenskap kan bara sluta i bråk och skilsmässa. Sveriges politiska, kulturella och mediala elit behöver förstå att det människor bryr sig om är hur landet fungerar, inte vad omvärlden tror om oss.
Tidigare bloggat:
Prisa Sverige – eller håll käft
"Å ena sidan anser vi att vi är ett föredöme i världen, något att avundas och efterlikna. Å andra sidan finns det ingen svensk kultur, inga svenska värderingar. Allt är lånat, allt kommer utifrån.
Å ena sidan ska man inte vara stolt över att vara svensk och helst inte vifta för mycket med svenska flaggan. Å andra sidan bör den som talar illa om Sverige utomlands passa sig jävligt noga."
Ja, jag har länge grubblat över dessa märkliga paradoxer. Min slutsats är att Sverige är präglat av en form av radikal extremnationalism, som har gått så långt att den leder till motsatsen av vanlig nationalism.
Det finns i Sverige en helt unik och direkt extrem allmän övertygelse om vår egen förträfflighet. Den tar sig många uttryck. T.ex finns det inget annat land där man så fullkomligt bombarderas av nyheten att vi är "världsledande" inom de mest märkliga områden. Även inom områden som helt uppenbart har havererat för länge sen, pågår detta. Sjukvården i Sverige är helt bedrövligt dålig jämfört med i princip alla andra västländer, likväl pumpas det ut ständiga "nyheter" om att den är i världsklass eller världsledande på något sätt.
Den stora majoriteten svenskar förefaller inte bara tro på detta, utan blir nästan aggressiva om det ifrågasätts. Det är en märklig upplevelse, särskilt när man har direkta erfarenheter som motsäger den gängse bilden.
Det här går igen på många områden och till viss del tror jag att det förklarar haveriet i immigrationspolitiken. Det har nämligen hela vägen funnits en helt extrem grundinställning att just Sverige har en fullständigt unik förmåga att hantera immigration. Problem som har uppstått i andra länder har inte ansetts relevanta, för vi är bättre och godare än andra folk.
Den svenska självbilden är ungefär som idrottsmannen som vet att han är bäst i världen, men tycker att det är klädsamt att vara ödmjuk och lite självutplånande. Fast det blir ganska pinsamt när det var väldigt länge sen man var bäst på något.
Om jag ska försöka att sammanfatta dessa möjligen förvirrade tankar, blir det ungefär:
Vanlig nationalism- Vi är ett unikt folk, inte bättre eller sämre än andra, men unikt.
Radikal nationalism- Vi är bättre än andra och anser oss ha rätt att dominera/erövra/fördriva andra folk för att vi ska gynnas.
Radikal extremnationalism – Vi är gudar. Vi har de rätta svaren på alla stora frågor och förmågan att hantera alla problem. Vi behöver inte kriga med andra folk, för vi är så uppenbart överlägsna att alla bara drömmer om att bli som vi. Givet att vi vet detta, måste vi även vara ödmjuka utåt.
Herregud. Det var det Bäst jag läst på länge.Sant
Jag har sagt det förut om Sverige:
Sverige är som en självmordsbenägen tonåring som vill skära sig själv.
Utmärkt blogg och bra inlägg. Men ett litet språkligt påpekande. Det heter: "De kontaktar arbetsgivare och kollegor till den utpekade med det uppenbara syftet att beröva personen HENNES försörjning". "Sin" syftar på subjektet, som i den aktuella meningen är "De".
Men ett litet språkligt påpekande.
Du har förstås helt rätt. Jag gjorde om meningen flera gånger, vilket kan förklara varför den blev fel i slutändan. Men som språkfascist skäms jag lite över så basala språkliga fel.
Tack för påpekandet. 🙂
Hej.
Varför en sådan här text inte står att läsa på landets ledarsidor säger mig allt jag behöver veta om gammelmedia.
Liknelsen med en familj ekar Per Albin Hanssons folkhem-tal, och efter att ha arbetat med människor från just sådana hemförhållanden där misshandel, drogmissbruk, alkoholism, kriminalitet och sexuella övergrepp är legio och vardag vet jag att splittring inte bara är den enda slutliga konsekvensen – den är till och med en önskvärd sådan.
Den som skadat de andra i familjen, och drivit rov med deras liv måste skiljas från de som är dennes offer – för all framtid. För barn i en sådan familj är alternativen att underkasta sig eller att gå under – eller att så fort tillfälle bjuds lämna familjen för att aldrig se sig om – den som inte kan se att den gjort och gör fel kan heller inte nås via diskussion och argument.
Så om vi transponerar liknelsen tillbaka på landet Sverige, kan vi då se vad som kommer att ske?
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
Det här påminner mig om en "behändig" grabb i trakterna som ett tag hade fått för sig att han var världens snabbaste längdskidåkare på 15 km. Han tog tid på sig själv men det visade sig att det han trodde var 15 km bara var 8 km.
Rikard, fd lärare
det är rätt klart vad som kommer att hända. Sverige kommer att bli mer och mer likt Botkyrka, Malmö och Södertälje. Vem som då skall betala kalaset vet i sjutton men jag är rädd när de som kommit till Sverige för att leva på bidrag känner sig lurade. Den pension du har jobbat in kommer inte att gå till dig utan till nyanlända.
De som blir kvar i Sverige kommer att avundas Greklands ekonomi samtidigt som de som förespråkat massinvandringen kommer att hävda att den är lönsam på sikt.
@ Fd moderat,
"det är rätt klart vad som kommer att hända. Sverige kommer att bli mer och mer likt Botkyrka, Malmö och Södertälje."
Ja, det är uppenbart. Men det är också uppenbart att Malmö och de andra orterna du nämner kommer att fortsätta att "utvecklas". Malmö kommer att se ut som Gaza eller Mogadishu om 10-20 år.
@ Utlandssvensk,
"Ja, det är uppenbart. Men det är också uppenbart att Malmö och de andra orterna du nämner kommer att fortsätta att "utvecklas". Malmö kommer att se ut som Gaza eller Mogadishu om 10-20 år."
Jag undrar vad Fredrik "kåkstadsliberalen" Segerfeldt kommer att säga då. Han brukar säga att det är bättre att bo i en kåkstad i Sverige än att ligga i en massgrav i Mogadishu.
Jag citerar Utlandssvensk (högst upp):
"Vi är gudar. Vi har de rätta svaren på alla stora frågor och förmågan att hantera alla problem. Vi behöver inte kriga med andra folk, för vi är så uppenbart överlägsna att alla bara drömmer om att bli som vi. Givet att vi vet detta, måste vi även vara ödmjuka utåt."
Exakt! Liknar även högadelns självklara medvetenhet om att vara av så förnäm börd och beskaffenhet att klädsam ödmjukhet är ett måste inför pöbel och plebejer.
Men det är inte den internationellt sett ganska låga graden av stolthet och överlägsenhetskänsla i sig som är svenskarnas huvudproblem, utan förljugenheten, oftast både inför sig själv och inför andra. Det gömda, förnekade, förljugna går inte att bearbeta. Just förljugenheten alstrar den värsta samhälleliga förruttnelsen.
Sverige går i täten enligt sina egna förutsättningar, men hela den västerländskt demokratiska, materialistiska civilisationen är av inre orsaker nu djupt inne i en självdestruktiv fas. Just dess djupt sekulära karaktär skapar instabiliteten och absurditeterna, när den medvetna människan tror sig gudalikt kunna skapa ett paradis på jorden genom att tvinga alla att tänka, tala och göra det enda rätta och rättfärdiga, det jämlika och det goda.
/Sixten Johansson
@ Fd moderat,
Angående Malmö såg jag detta:
"andelen elever med annat modersmål än svenska ökar kraftigt och har nu passerat 50 procent av eleverna i Malmö stads skolor."
http://www.situationmalmo.nu/majoriteten-av-malmos-elever-har-ett-annat-modersmal-an-svenska/
Det blir "spännande, det här……
Utlandssvensk
Det är bara att se vilka etniska konflikter som idag finns i mellanösterna och Afrika. Nu har vi importerat in dem. Hur lång tid skulle det ta att få hit ytterligare en miljon människor?
Det är inte frågan om Sverige kommer att krascha utan när.
Om vi svenskar bor i ghettoliknande miljöer som Malmö, Södertälje och Botkyrka bryr vi oss om dem, annars gör vi det inte. Vi bryr oss om det som sker i vårt område. Det är ungefär som i USA, att man bryr sig om sin delstat.
Sverige är ett land med många olika kommuner och landskap, språk, kulturer, etniciteter och i grunden ett väldigt polariserat land. Att tala om landet Sverige som något enhetligt som vi uppskattar och värnar om är inte att ge en korrekt bild. Vi är inte ett land som värnar om hela Sverige, utan om den kommun och det område vi bor i och det folk vi tillhör.
@ Sixten,
"Men det är inte den internationellt sett ganska låga graden av stolthet och överlägsenhetskänsla i sig som är svenskarnas huvudproblem, utan förljugenheten, oftast både inför sig själv och inför andra."
Det är en låg grad av visad överlägsenhet, men samtidigt en mycket hög grad av upplevd överlägsenhet. Svensken är ofta helt olidlig i sitt okunniga mästrande. I Schweiz stöter jag ofta på svenskar (framförallt kvinnor) som helt sågar landet. Det finns ingen jämställdhet, det finns hemmafruar, skolan är för hård, etc, etc. De är övertygade om att de svenska lösningarna är inte bara bättre, men även moraliskt mer högstående. Detta trots att det är helt uppenbart att Schweiz är ett mycket rikare, säkrare och på alla sätt bättre fungerande land.
En intressant grupp som har goda förutsättningar att bedöma graden av odräglighet och storhetsvansinne hos olika västerlänningar är vita sydafrikaner. Jag har haft en del att göra med den gruppen och deras erfarenheter av svenskar verkar i stort motsvara det jag beskriver.
Vad gäller förljugenheten, håller jag med om att den är massiv.
"Sverige går i täten enligt sina egna förutsättningar, men hela den västerländskt demokratiska, materialistiska civilisationen är av inre orsaker nu djupt inne i en självdestruktiv fas."
Ja, ingen tvekan om det. Men det finns också hopp om kraftfulla motreaktioner.
Slutligen vill jag nämna att du har en härligt förmåga att hantera det svenska språket. Det är ofta en fröjd att läsa det du skriver.
Ser att Sven Melander utdelar kängor mot Trump i en viral video enligt en kvällstidning.Sven Melander och kvällstidningen borde kontakta Trump och höra hur det känns att få en känga i en viral video från Sverige.Känga, eller sparken, you're fired.
Jag är inte så säker på att Trump vet vem Sven Melander är.Jag är inte ens säker på att han vet vad kvällstidningen är.Faktum är att jag inte ens är säker på att han kan skilja på Sverige och Schweiz.Kanske skiter han helt i den svenska modellen?
/Den svenska modellens nationalism eller musen som pep(kängade)
@Fd moderat,
"Hur lång tid skulle det ta att få hit ytterligare en miljon människor?"
Det kom ungefär 100 tusen via asylsystemet förra året (30 tusen asylsökande och 70 tusen anhöriga). Tydligen väntar man sig 150 tusen anhöriga under detta år, så en total på 180 tusen låter rimligt.
Sen får vi snart se vad som händer med antalet nyfödda. Det lär gå upp väldigt påtagligt.
Men samtidigt slår utflyttningen av svenskar historiska rekord. Vi är nu över siffrorna från Karl Oskars tid och närmar oss 60 tusen om året:
http://www.svt.se/nyheter/utrikes/rekordmanga-svenskar-flyttar-utomlands
Jag tror att vi kan komma upp mot 100 tusen som flyttar ut per år ganska snart.
@Utlandssvensk 16:44
Tack för det vänliga omdömet och stort tack för ditt idoga arbete i kommentarsfälten! Jag har lång yrkeserfarenhet av att bedöma texter logiskt och intuitivt och därför såg jag direkt att dina kommentarer har stort informationsvärde och högt viktningsmått för mig – och många andra har ju skrivit detsamma. Jag delar i allt väsentligt dina dystopiska bedömningar.
Som halvfinne (utbildare, tolk, översättare mm) har jag förstås upplevt och försökt berätta att 100 års erfarenhet skiljer svenskens tankevärld från finnens. Men jag och min finska hustru trodde att Finland stod på fast grund i sin historia och sina traditioner och därför var det en chock, när vi under sommaren och hösten 2015 upptäckte att Finland också under ytan hade blivit halvt sverigefierat.
Det är något omvälvande, farligt och djupt polariserande som nu sker i västländerna och jag har ägnat mycket tid åt att försöka bygga upp en egen logisk, koherent förklaringsmodell. Jag försöker också vaska fram det bästa ur USA:s alt-right rörelse (rekommenderar särskilt Brett Stevens analyser på amerika.org) och jag kompletterar med den metafysiskt och litterärt lagde britten Bruce Charlton (blogg och gratis böcker på nätet, speciellt "Thought Prison" borde varje systemkritiker läsa!). Arnstberg har gjort bra tolkningar av Bruce Charltons tankar och snart kommer han ut med en egen viktig bok om PK. Och boken "Haveriet" är säkert mycket bra, ska beställa den. Kanske kan jag om någon månad också komplettera med mitt logisk-intuitiva bildspråk. Nu är alltså en starkare idébaserat konservativ motrörelse på gång – t o m i Sverige!
/Sixten Johansson
"Nu är alltså en starkare idébaserat konservativ motrörelse på gång – t o m i Sverige!"
Den rörelsen kommer minst 25 år försent. USA har en motrörelse som vill bilda en vit etnostat, vilket måste ske genom repatrieringar eller secession. USA var 90 % europeiskt då det frodades. Européerna är år 2046 en minoritet i USA. I Sverige borde vi vara en minoritet om drygt 20-30 år, eller kanske till och med tidigare. Vi kan inte ens med statistik från SCB veta om vi blir en minoritet då nysvenskarna som är svarta, gula och bruna räknas som svenskar i statistiken när fadern och modern fötts i Sverige.
Ska vi ha en motrörelse behöver den ha en repatrieringsutformning som är gynnsam eller ett försök att i Sverige bilda en vit etnostat, annars väntar ett samhälle likt Malmö för hela Sverige.
Tack själv, Sixten!
Jag har faktiskt bott ett år i Helsingfors, fast det var 20 år sen. Det är en av mina favoritstäder i Europa. Vidare har jag funderat på att köpa något på Åland, utifrån tanken att det är det mest svenska som finns kvar. Men dessvärre verkar berikningen vara på gång där också. Vidare har antalet våldtäkter i Finland exploderat och ligger nu mycket högre än t.ex Danmark och Schweiz, fast självklart långt under Sverige. Man verkar också dela ut samma löjligt låga straff som i Sverige för grova gruppvåldtäkter.
Så visst har du rätt, något är allvarligt fel i västvärlden. Även i Schweiz ser jag de tidiga tecknen på en svensk utveckling i framtiden. Men min förhoppning är att Sveriges kollaps kommer att tjäna som en väckarklocka för övriga länder. Det verkar troligt, men inte säkert. Ingen brydde sig direkt om kollapsen i Libanon, trots att den borde ha varit en nästan lika tydlig varning.
Slutligen gillar jag också amerikansk debatt och har ganska länge läst en del av de skribenter som nu kallas "alt right". Men mycket av det är fortfarande nästa omöjligt att debattera i Sverige, fast det rör på sig nu. Om jag ska försöka att peka ut någon huvudorsak till det vi ser nu, skulle jag säga feminiseringen och kvinnors beslutande inflytande. Det framstår ganska tydligt för mig när jag jämför Sverige med Schweiz, som var sist med att ge kvinnor rösträtt. Men det en ovanligt ståndpunkt och det kan även vara något helt annat, t.ex sekulariseringen, som driver detta självskadebeteende.
Mycket att hålla med om i olika definitioner av nationalism. Här är mitt sätt att förklara för eventuella utlänningar hurudana Svenskarna är.
Tänk dig en extremt nationalistisk Amerikan (USA). En av dem som viftar med flaggan dygnet runt, får tårar i ögonen varje gång nationalsången spelas, lär sina barn Pledge of Allegience så de kan den perfekt när de börjar dagis. Både europeer och många amerikaner kan ibland tyckat att den personen går till överdrift, reagerar väl starkt eller är irriterande. En person som reagerar med ilska eller våld om någon kritiserar eller verkar kritisera landet på minsta sätt. En som döper om French Fries till Freedom Fries när Frankriker inte är tillräckligt lojala allierade.
Precis sådana är många svenskar. Problemet är att de nästan aldrig visar det utåt.
Intressanta tankar som vanligt somt håller man med som somt inte. Vad det gäller meningen så bör det syfta på tillbaka på "personen" vilket i detta fall i skulle bli dennes istället för hennes om du avser att generalisera.
Ja, Magne (18:21), du har rätt om de behövliga åtgärderna. Alla som vill och vågar ta på sig ett ledaransvar måste utforma mycket konkreta handlingsplaner för detta och för alla möjliga kriser. Själv kommer jag aldrig att rösta på de infantiliserade och odugliga sjuklöverpolitikerna, men jag ser heller ingen annan tillräckligt stark politisk kraft eller kombination som skulle kunna vända utvecklingen. Heder och tack till SD, men SD-folket och de flesta av deras väljare kommer länge än att förbli hjärntvättade statskramare, så självdestruktiviteten i samhällssystemet kommer att bestå. Det behövs en idégrundad konservativ rörelse som tålmodigt kan lära ut ett normalare tänkande, om det så bara blir något som Sveriges närtida och framtida emigranter kommer att ha med sig i bagaget.
/ Sixten
"Det behövs en idégrundad konservativ rörelse som tålmodigt kan lära ut ett normalare tänkande, om det så bara blir något som Sveriges närtida och framtida emigranter kommer att ha med sig i bagaget."
Det finns inte mycket att lägga sin förtröstan till. Du kan gå till valurnan och stoppa en liten SD-lapp i valurnan 2018, som åtminstone skiljer ut sig från de andra haveristerna.
Den välgrundade idédebatten hos konservativa — om du nu menar t.ex. Det goda samhällets skribenter, författarna i "Haveriet" (t.ex. Dick Erixon, Marika Formgren, Jan Tullberg, Tanja Bergkvist) och uppstickare bland ledarskribenter som Teodorescu, Arpi och även Hans Li Engnell — kan ge folk information om samtidens problematik. Men de kan inte vända det sjunkande skeppet. Den tiden försök gjordes under 80- och 90-talen blev personerna angripna och bespottade, och nu försöker den nya konservativa sidan beskriva verkligheten, medan dåtidens konservativa blivit reaktionära idealister som antingen planerar utlandsflytt eller från grunden vill bygga upp ett svenskt Sverige.
Sen finns sidan som enbart vill leva sitt eget liv utan hänsyn till det haveristerna skapat. Varför ta in hela världens problem och sedan frenetiskt försöka lösa dem? Det är inte vårt problem. Ansvaret ligger på Reinfeldt och andra som stoppat in dem här, och sedan dragit från politiken för att sitta och skoja i SVT med några kändispolitiker. Gudmundsson sade även till Tove Lifvendahl att vi har pratat om integration i decennier och folk börjar bli trötta att prata om det, men hon menade bara "Vi måste tala mer om integration nu". Tacka för att man kan läsa Gudmundssons texter på SvD. Och nu ska man börja prata om assimilering, och om man nu tror att man kan assimilera sådana mängder invandrare som vi har i landet, får jag direkt avvisa den tanken.
@Anonym 18.59. Den här diskussion är ju helt utanför ämnet, men likväl: "Människa" är ett av de svenska substantiv som behållit sitt ursprungliga genus, nämligen femininum. Vi talar därför om "hon" när vi använder ett pronomen. "Person", som har ungefär samma betydelse som "Människa", är inlånat från franskan där det är femininum."Hennes" är i den ifrågavarande meningen därför det korrekta pronomenet och syftar således inte specifikt på kvinnor utan på såväl kvinnor som män. Man kan naturligtvis också använda "dennes" men det är i mina ögon inte fullt lika bra svenska.
@ kristian3119 & Sixten,
"Precis sådana är många svenskar. Problemet är att de nästan aldrig visar det utåt."
"men SD-folket och de flesta av deras väljare kommer länge än att förbli hjärntvättade statskramare"
Som jag ser saken, är SD en motståndsrörelse mot den storvulna svenska exceptionalismen. Det är en rörelse bestående av vanliga människor som vill att Sverige ska vara en vanlig nation. Det har i grunden inget att göra med höger, vänster, liberalism eller konservatism. Det var bara ett primalskrik riktat mot vanvettet.
De som har varit öppet aktiva i denna rörelse har varit villiga att offra ALLT och många har fått göra just det. Det de har stridit för har främst varit vår rätt att fortsätta att existera som en nation. Hur denna nation ska styras har varit sekundärt.
Jag ligger långt till höger om SD i t.ex ekonomiska frågor, men anser att detta är ungefär lika viktigt som färgen på den finländska soldatens knappar 1939. Det som är viktigt nu, enligt min uppfattning, är att det finns en trovärdig vilja att rädda landet. Och endast SD har trovärdighet, trots sina fel och brister. De har betalat ett oerhört högt pris för denna trovärdighet, samtidigt som övriga riksdagspartier helt skamlöst har sålt ut landet. Att vissa av dem nu vänder under galgen är motsatsen till trovärdigt.
Sen välkomnar jag nya partier och är villig att titta på vad de har att säga. Men om de okritiskt släpper in gamla 7K politiker i sina led, är de inte mer värda än 7K. Tyvärr verkar detta gälla för MED.
Med tanke på en arbetslöshet på cirka 7℅, en katastrofal bostadssituation, en välfärd i gungning och stora problem i samhället, är det förvånansvärt få som nämner de över 300 000 anhöriginvandrare som väntas hit kommande två år
@ Magne 21:56 & Utlandssvensk 23:48
Jag har inga invändningar. Numera har väl jag också blivit en reaktionär idealist. Från att ha varit en närmast autistisk samhällsnaivist ännu år 2014 har jag äntligen börjat greppa verkligheten utifrån egna tolkningar och perspektiv. Nu försöker jag närmast studera det som andra redan har tänkt och skrivit, för att bättre i år kunna bidra med frön och gödning till någon sorts ny väckelse och folkbildningsrörelse. Nästa år är det möjligt att jag stöttar SD aktivt. Sedan blir det förmodligen rätt snart läge att flytta till Finland och börja larma där på heltid. Jag ser mig som halvfinne och hjärtat och temperamentet är mer finskt än svenskt. Men inte ens solidariteten med det egna folket och nationen är i längden det allra viktigaste. I grund och botten handlar det här om existentiella frågor, som hela Västerlandet nu och alla tillräckligt medvetna varelser förr eller senare måste brottas med – delvis inne i skov av självinducerad masspsykos.
/ Sixten
Pratade med en släkting igår som är i 60-årsåldern. Han hade träffat gamla vänsterkompisar i samma ålder. Nu visade det sig att de alla skulle rösta på SD.
Det kommer att bli ett minst sagt intressant nästa val.
Sverige är en enda stor klan. Om någon klanmedlem bryter mot någon norm så är klanens rykte i fara och denne måste korrigeras. Om det inte går så stöts den felande ut ur klanen och kan till och med få svårt att bo och försörja sig.
Off Topic,
Lärarfacket och LO gör nu ett stort utspel i skolpolitiken.
I princip går det ut på att med tvång blanda upp alla skolor:
http://www.dn.se/debatt/slopa-koerna-till-friskolorna-for-att-minska-segregationen/
Jag vet inte hur förankrat detta är hos sossarna, men har länge väntat mig att det kommer liknande regler. Skolorna som får för hög andel berikare slutar helt enkelt att fungera och eleverna måste spridas ut i övriga skolor. Så har det varit länge, men problemen är nu oändligt mycket större.
Samtidigt är svenskarnas möjlighet att segregera sina barn via friskolorna kanske den enskilt viktigaste faktorn för att förhindra att den produktiva övre medelklassen lämnar landet. Om denna möjlighet elimineras, kommer utflyttningen att bli massiv.
Utlandssvensk:
"Det som är viktigt nu, enligt min uppfattning, är att det finns en trovärdig vilja att rädda landet. Och endast SD har trovärdighet, trots sina fel och brister. De har betalat ett oerhört högt pris för denna trovärdighet, samtidigt som övriga riksdagspartier helt skamlöst har sålt ut landet."
Ja, jag har svårt att se någon annan frågeformulering som i dagsläget kan avgöra hur jag röstar. Till skillnad från andra tror jag att MED kan bli bra – på lång sikt. Men, som Keynes sade, "på lång sikt är vi alla döda."
@ kristian3119,
"Till skillnad från andra tror jag att MED kan bli bra – på lång sikt."
Jag kanske sågar dem väl hårt. Det är ett friskt initiativ och jag gillar mycket av vad de säger. Men blir det för många gamla 7K politiker så känns det bara som ytterligare en samling kappvändare. En person som t.ex har suttit som knapptryckare åt Reinfeldt från 2010-2014 är i min bok permanent diskvalificerad från att få mitt förtroende. Någonsin.
”Han är den typen av personlighet som vill visa handlingskraft”, säger EU:s handelskommissionär Cecilia Malmström om Trump.
Cecilia Malmström lyckas ganska väl sammanfatta läget.Hon berättar samtidigt det mesta man kan behöva veta om Cecilia Malmström, Barack Obama, Hillary Clinton, Liberalerna f.d Folkpartiet,Alliansen och liberaler i största allmänhet.Alltså den typen av personligheter som inte vill visa någon handlingskraft.Alls.
http://www.di.se/nyheter/malmstrom-han-gor-det-han-lovade/
Det verkar som om nästa steg i den liberala försvarslinjen är att bli chockade över att Trump gör vad han sagt han ska göra.Den stora överraskningen för vänstern är alltså en politiker som gör exakt det han lovat sina väljare att göra.Så kan det naturligtvis inte gå till.En politiker ska göra det vänstern tycker han ska göra och alltså läsa tidningarna innan han gör något.Precis som väljarna förväntas läsa tidningerna innan de tycker något så de får en vetenskaplig grund att stå på innan de tycker till.
/Media bygger landet
MP tappar stort i förtroende vad det gäller Miljöfrågor.Faktiskt rekordstort.
Nu finns det förvisso inga sanningar längre men känns det ändå inte lite pinsamt med tanke på namnet?
Ett MiljöParti utan förtroende i miljöfrågar ba liksom.Ett grönt som inte är så grönt.Är det hållbart? Och hur känns det då?
@ Anonym 11:58
"Det verkar som om nästa steg i den liberala försvarslinjen är att bli chockade över att Trump gör vad han sagt han ska göra.Den stora överraskningen för vänstern är alltså en politiker som gör exakt det han lovat sina väljare att göra.Så kan det naturligtvis inte gå till.En politiker ska göra det vänstern tycker han ska göra och alltså läsa tidningarna innan han gör något."
Inte konstigt, de är ju själva så vana att vänstern aldrig gör vad dom lovar…
De är helt enkelt så vana att få sin vilja fram och ha tolkningsföreträde, att när det blir någon annan som bestämmer så chockas man och gnäller något helt otroligt.
Dåliga förlorare kallas det på idrottsspråk.
Minns för många år sedan när högern (med Carl Bildt hos M) vann valet och Ingvar Carlsson (S) blev så förbannad i direktsänd TV att han svor och sa att det var för jävligt hur detta kunde ske….
Kliv ur bubblan gott folk kan man verkligen säga.
Mvh
Magnus Sjöström