Varannan svensk tycker att samhällsutvecklingen går åt fel håll, enligt en Ipsosmätning. Halva befolkningen är sålunda vad vissa i kultureliten valt att kalla ”gnällspikar”. Statsministern själv har som bekant tidigare deklarerat att uppfattningen att Sverige utvecklas åt fel håll är rent ”surrealistisk”.

Uppenbarligen inser Socialdemokraterna ändå sprängkraften i alltfler människors upplevda oro, annars skulle partiet knappast ha satt ”Trygghet i en ny tid” som paroll för sin kommande partikongress i april. Det ska alltså bli en trygghetskongress. Alla som minns Pär Nuders flammande tal på Socialdemokraternas ”tillväxtkongress” 2004 inser nog hur många luftballonger som går att fylla med den varma luften från årets kongressparoll.

Stefan Löfven har inte bara en fäbless för annorlunda och spännande språkliga uppfinningar som ”industrikansler” och ”innovationskatapult” – han gillar också att sätta ned foten i retoriken och låta tydlig och en smula bestämd.

Alla som kan arbeta ska arbeta, upprepar statsministern ofta. Ja, men hur ska det gå till? Hur ska det växande antal av människor som saknar både utbildning och yrkeskompetens bli anställningsbara? Här är det väldigt tyst på nya åtgärder.

Det ska vara ordning och reda i migrationspolitiken, säger Löfven. Här har regeringen tillsammans med delar av oppositionen infört en striktare lagstiftning – som är tillfällig och där både vissa oppositionspartier och delar av Socialdemokraterna vill återgå till de gamla generösa reglerna så snart som möjligt. Det blir strid om detta på kongressen.

Partisekreteraren menar att S gör en ”positionsförflyttning” när partiet börjar prata om frågor som vi kanske mer kommit att förknippa med Moderaterna: trygghet, ordning och reda, fler poliser, mer pengar till försvaret. Det är definitivt en retorisk ompositionering, men i konkret politik? Inte mycket.

Samtidigt som regeringen filar på nya trygghetsfloskler fortsätter det grova våldet att öka. En polischef i Uppsala angreps nyligen på hemmaplan genom att någon sprängde hans bil. Till och med rikspolischefen tycker att det är allvarligt. Stefan Löfven hävdar att samhället måste ”ta i riktigt hårt”, ja, rent av ”vara stenhårda”. Låt mig uttrycka det som så att jag ifrågasätter statsministerns potens här.

Det är således många stora ord om trygghet från regeringspartiet, men vad gör Socialdemokraterna i form av praktisk politik? De föreslår marginella straffskärpningar och lite fler poliser. Det är tydligen Löfvens definition av att vara ”stenhård”. Jag tror inte den organiserade brottsligheten, eller den oorganiserade heller för den delen, darrar. (Därutöver ges några miljarder extra till den försvarsmakt de i decennier gladeligen monterat ned.)

Det som gör hela snacket om ”trygghet i vår tid” så generande ihåligt är att det är just detta parti, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, som är huvudansvarigt för alla de problem det nu lovar att åtgärda. Det är detta parti som under decennier av slapphet har möjliggjort den bristande respekten för polisen och burit det mesta av ansvaret för att utanförskapsområdena tillåtits växa fram och cementeras. Och säg hur ett parti vars tankegods känns lika modernt och nytänkande som ett gammalt avsnitt av Antikrundan ska lyckas vända utvecklingen?

Man kan även ställa frågan så här: skulle du lita på pyromanen när han erbjuder sig att vakta ditt hus? Skulle du låna ut din nya bil till den som nyss stal din gamla?

Läs även:
HAX, Fnordspotting