Tiden för nyanlända att komma i sysselsättning har halverats, jublar regeringen och dess sympatisörer. Arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson kallade det ett ”trendbrott” på regeringens pressträff (bilderna finns här). Men stämmer det verkligen?

Att det går att räkna sysselsättning på olika sätt  är en viktig förklaring till att frågan om huruvida asylinvandrares etablering i Sverige är lyckad eller ej är så omdebatterad.

När regeringen mäter sysselsättning använder den sig av den registerbaserade arbetsmarknadsstatistiken RAMS, som definierar sysselsättning som motsvarande minst en timmes arbete i veckan under mätperioden. Vem som helst kan begripa att detta inte är samma sak som självförsörjning eller ens i närheten. Detta samkörs sedan med arbetskraftsundersökningen (AKU) med en statistisk modell.

På pressträffen använde Ylva Johansson ordet ”trendbrott” flera gången. Statistiken hon hade till sin hjälp övertygade emellertid bara på ytan.

Ta en titt på nedanstående siffror. Där redovisas oblygt hur stor, eller ska vi säga liten, andel av de nyanlända som faktiskt lyckats hitta ett riktigt arbete. Utan lönestöd och särlösningar. Genomsnittet för män och kvinnor är 7 procent, en ökning med en procentenhet jämfört med 2017. Regeringen väljer rubriken ”kraftig ökning”.

På en fråga från en journalist medgav ministern att en stor andel av de nyanlända får lönesubventionerade arbeten och tillade glatt ”men det är så det ska vara!”.

Att få ett arbete efter en kort etableringsplan hos den allt annat än fantastiska Arbetsförmedlingen är inte lätt. Det är därför begripligt om många först behöver studera. Men även denna andel är liten. Endast 4-5 procent av de nyanlända går vidare till reguljära studier efter avslutad etableringsplan. Vart tar alla andra vägen?

En alternativ modell till att låta alla sorters sysselsättningar räknas som ”arbete” är att göra som Joakim Ruist och beräkna utifrån 40 procent av medianinkomsten, vilket är en låg inkomst men åtminstone bättre än den där ynka timmen i veckan. Med denna mätmetod har faktiskt nyanländas etablering på arbetsmarknaden efter tre år sjunkit från 30 till 27 procent. Detta kommer du inte höra från regeringen.

Regeringen skryter gärna med den höga sysselsättningsnivån i Sverige jämfört med andra europeiska länder, i synnerhet sydeuropeiska. Jämförelsen är inte helt rättvis, ty länder som Italien och Grekland har inte den svenska universella välfärdsmodellen som kräver att en stor del av befolkningen arbetar och betalar in världens högsta marginalskatter.

De har heller inte samma offentliga åtaganden som Sverige. Vi måste kort sagt ligga högt över dessa länder för att den omhuldade svenska modellen inte ska braka ihop på en eftermiddag.

Så länge politikerna pratar ”sysselsättning” och inte ”självförsörjning” finns det all anledning att vara skeptisk till de resultat som presenteras.

Här är socialdemokratin och de borgerliga lika skyldiga. Ty allianspartierna kan inte gärna kritisera Socialdemokraterna för glädjestatistik när de gjorde exakt samma sak själva i regeringsställning.

Det är valår.