När tidigare språkröret Åsa Romson avslöjades med att ha målat sin båt med förbjuden bottenfärg, skyllde hon på sin man. Det var han som hade handlat den.

Romson passade i ett almedalstal på att kritisera alla köttätande män som körde SUV:ar och konstaterade att ”de flesta av oss är inte vita, medelålders män, vi är människor.” I publiken visade producenten gott om vita, medelålders män som nog funderade över vad i hela friden de just hade hört.

Det var inte miljöpartistens bästa stund i rampljuset, men hennes feministiska mansförakt var ingen groda utan snarare ett välkommet avslöjande för vad MP är för sorts parti och vilken människosyn dess företrädare har.

Efterträdaren Isabella Lövin är inte bättre. I intervjun i Opinion live efter årets almedalstal ställdes Lövin mot väggen angående att familjen Lövin har en 13 år gammal, stor, tung och skitig pickup. ”Det är min mans”, sade Lövin. Han arbetar nämligen som skulptör.

Åter igen makens fel. Jäkla män att skita ned och köpa miljöfarliga saker utan att frun har något att säga till om.

Det kan tyckas vara en skitsak, och jag bryr mig ärligt talat inte ett dugg om vilken bilpark familjen Lövin har. Problemet är att Miljöpartiet är väldigt intresserat av vilken bil jag har och helst vill att jag inte har någon bil alls.

MP älskar att beskatta bilister och försvåra för alla med bil genom bilfria zoner, dubbdäcksförbud och gud-vet-vad. Särskilt besvärlig blir partiets politik för folk på landsbygden, där bilen är ett måste vare sig man vill eller inte.

Miljöpartister har en synnerligen vriden syn på världen. De tror på fullt allvar att de är skickade till jorden för att rädda den. Att Sverige är hela klotets föredöme.

Ånyo har vi dock fått se hur miljöpartistiska företrädare inte lever som de lär. Inte en av kvinna född människa kan väl vara särskilt förvånad.