Som barn kan vi sätta vår tilltro till allt från tomten till enhörningar. Det är ingen som lägger barnet till last för detta.

Däremot förväntar vi oss att vuxna inte tror på tomtar och troll. Tyvärr präglas svensk politik en hel del av just tro och vanföreställningar som under lång tid skadat landets utveckling.

Radikalfeminismen, som en av många feministiska inriktningar, bygger i hög grad på föreställningar som ligger närmare ett barns tro på enhörningar än på empiri.

Detta blev vi ånyo påminda om när en av radikalfeminismens frontfigurer i Sverige, Veronica Palm, häromkvällen debatterade påstådd lönediskriminering med David Eberhard.

Den feminism som Palm bekänner sig till förnekar biologiska skillnader mellan könen. Hon förklarar våra olikheter med ”hur vi socialiseras” och kallar biologisk forskning för ”rasbiologi”. Det är inte bara oförskämt utan också fruktansvärt okunnigt. Palms feministiska dogmer hindrar henne från att ta till sig relevant forskning som motbevisar de feministiska teserna.

Feminismen levererar en alternativ värld. En värld där vetenskap och beprövad erfarenhet kastats överbord och där vanföreställningar och konspirationsteorier dominerar.

En sådan vanföreställning är att kvinnor är systematiskt och strukturellt diskriminerade på svensk arbetsmarknad. En siffra som brukar nämnas är drygt 9 procents löneskillnad mellan mäns och kvinnors löner. Då tas ingen hänsyn till erfarenhet, kunskaper, utbildning eller ens yrke.

Det radikalfeminister som Veronica Palm vill fokusera på är således löneskillnader mellan olika yrkeskategorier. Eftersom byggnadsarbetare tjänar mer än barnskötare råder en strukturell diskriminering mot kvinnor i Sverige, lyder tesen.

Det är att jämföra äpplen och bandtraktorer. För att bevisa lönediskriminering är en jämförelse mellan olika yrken ett helt meningslöst mått. Det relevanta är att mäta eventuella skillnader inom en yrkeskategori. När detta görs krymper skillnaden till obefintliga nivåer.

Dessutom visar det sig att kvinnor ligger högre än män i lön i flera kategorier, däribland mjukvaruutvecklare som lyftes fram i programmet men även arkitekter och veterinärer. Även detta motbevisar teorin om strukturell diskriminering. Veronica Palms resonemang är endast gångbart om målet är ett slags kubanskt system med lika lön oavsett yrke och utbildning.

Spelar det då någon roll om vissa går omkring och tror sådant som inte stämmer? Ja, när denna tro leder till konkret politik. Föreställningen att kvinnor är systematiskt lönediskriminerade i Sverige (rimligen ett stort socialdemokratiskt nederlag!) blir ett argument för att exempelvis kvotera föräldraförsäkringen.

Det lär inte bli bättre. Feministerna har fått sin egen myndighet nu. Den nya Jämställdhetsmyndigheten, som varit ett förslag från Feministiskt initiativ i många år, öppnades av den rödgröna regeringen. Vad den sysslar med blev tydligt när myndigheten offentliggjorde vilka organisationer som beviljats verksamhetsbidrag.

Här hittar vi Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet. De beviljas 481 000 kr för att ”genomföra projekt för att motverka den ensidiga och mansdominerade debatten om kärnvapen”.

Här finner vi också Forum för menstruation som sökt bidrag för att ”utveckla metoder och strategier för att ge arbetsplatser verktyg för att skapa ett så kallat mensvänligt arbetsklimat och bryta menstabun i arbetslivet.” De beviljas 530 000 kr för sin menscertifiering.

Frågan om när vi når något slags peak retard i detta land kvarstår. Jag vågar inte gissa. Det som plågar mig mest är att det är så tyst från borgerligheten. Många liberaler har tvärtom gjort gemensam sak med dessa extrema krafter.

Endast från SD och KD hörs protester (det ska inte uteslutas att KD vann en del röster på Ebba Busch Thors utspel mot ”genusflummet”), och dessa bemöts alltid med brunsmetning och halmdockor (”X vill få kvinnor tillbaka till spisen”).

Den moderna feminismen har inget att erbjuda vare sig kvinnor eller män. Den är en antiintellektuell överideologi som borde vädras ut från universitet och myndigheter och ersättas av ett empiriskt och vetenskapligt förhållningssätt.

För att detta ska bli möjligt krävs en opposition mot eländet. Någon som är beredd att ta de verbala smällarna och de konsekvenser ett ifrågasättande av feminismen kan få på såväl det sociala livet som det yrkesmässiga.