Det har gått 20 år sedan diskoteksbranden i Göteborg som tog 63 ungdomars liv. SVT Play sänder en sevärd dokumentär om det inträffade.

De unga män som var ansvariga dömdes till tre års sluten ungdomsvård respektive fängelse i sju till åtta år. Självfallet var de ute efter att ha avtjänat två tredjedelar av sina straff, ty så fungerar den svenska rättvisan. De tre fängelsedömda har fortsatt med kriminalitet eller vistas i kriminella miljöer.

Man kan fundera över var rättvisan i tidig frivigning finns. Rättvisa för vem? Knappast för brottsoffren och deras anhöriga. Ändå ser det svenska rättsystemet 20 år senare likadant ut. Grova förhärdade brottslingar släpps ut i förtid, oavsett återfallsrisk och oavsett hur de har betett sig på anstalten.

Den man som misshandlade Lotta Rudholm till döds hade redan tidigare gjort sig skyldig till en dödsmisshandel. Personen i fråga avled dock inte förrän mannen fått sitt straff för grov misshandel, vilket omöjliggjorde en morddom.

Trots att han av Kriminalvården betraktades ha en mycket stor återfallsrisk var han snart ute igen, som brukligt efter att ha avtjänat två tredjedelar av straffet. Mycket riktigt dröjde det inte länge innan ännu en människa fick sätta livet till. Lotta Rudholms liv var priset vi fick betala för den svenska rättvisan.

Ett dagsfärskt exempel på detta vanvett är Makaveli Lindén, en man som dömdes för brott redan som 15-åring och som nyligen greps i Frankrike misstänkt för ett mord på en man i Oslo. Lindén var nyligen frigiven. Han rånade i augusti 2017 ett antal boende under knivhot. Domen blev mild – ett och ett halvt års fängelse. Lindén kunde spatsera ut från anstalten ett år senare, detta efter att ha misskött sig och bland annat hotat personalen. Kort efteråt begår han alltså ett mord.

Vid tidig frigivning ska skötsamhet beaktas, enligt Kriminalvården. Samtidigt medger myndigheten att den har väldigt små möjligheter att faktiskt låta någon sitta av hela straffet på grund av misskötsel, vilket gör att tvåtredjedelsprincipen i realiteten gäller alla, alltid.

Om Makaveli Lindén fått ett riktigt straff motsvarande brottet han dömdes för, eller åtminstone fått sitta av hela det korta straff han fick, hade en ung man i Oslo levt i dag.

Norge har all anledning att förakta det svenska rättssystemet. Men det bör även svenska folket göra, ty det strider mot såväl ett allmänt rättsmedvetande som allt sunt förnuft. I grunden behöver vi fråga oss vad vi har polis, domstolar och fängelser till. Finns de där för syns skull eller fyller de en faktisk funktion?

Om vi kan enas om att dessa institutioner har en uppgift att fylla, bör vi fråga oss vilken den är. Att gripa, straffa och rehabilitera den som begår brott, skulle de flesta förmodligen säga. Om detta de facto är syftet misslyckas det svenska rättssystemet fatalt i dag. Det behöver därför ses över i grunden.

Nästa regering får inte nöja sig med att bara prata om ”fler poliser”, den måste ta itu med grundproblemen i hela rättsväsendet: ett missriktat fokus på gärningsmannens väl och ve. Det är inte orimligt att en väldigt ung person får ett något lindrigare straff än en äldre. Men automatiska straffrabatter oaktat tidigare brottslighet är inte acceptabla.

Tidig frivigning ska endast komma i fråga i de fall då personen dels har skött sig exemplariskt på anstalten, dels bedöms ha mycket goda möjligheter att återanpassas i samhället och ej återfalla i brott. Kanske finns det ett jobb som väntar.

Straffen för vålds- och sexualbrott måste fördubblas. Att, som regeringen har gjort, skärpa straffen med några månader förändrar ingenting. I synnerhet inte med bibehållna straffrabatter.

Slutligen behöver tillämpningen förändras. Att gång efter gång se hur domstolar dömer under minimistraffen är enerverande. Om det krävs lagändringar på grund av att jurister i dag åberopar något i förarbetena för sina märkliga domar måste detta ske skyndsamt.

Ett rimligt samhälle ställer sig på brottsoffrets sida. Ett anständigt samhälle ursäktar inte en brottslig handling med gärningsmannens barndom eller mående vid tidpunkten. Ett vettigt samhälle riskerar inte allmänhetens trygghet för några kriminologiska floskler. Ett gott samhälle är tydligt i både språk och handling när det kommer till vilket beteende som är acceptabelt.

Som det politiska läget är just nu kommer alla önskvärda förändringar utebli om nästa regering innehåller socialister och socialliberaler, vilket onekligen ligger i farans riktning. Fler mördare, våldtäktsmän och samvetslösa våldsbrottslingar kommer vara ute efter en förtida frigivning, redo att begå nya brott efter att rättssamhället spottat på brottsoffren.

Detta innebär krasst att fler kommer få betala med sina liv om Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet får stort politiskt inflytande under de kommande åren.

Läs även:
Den svenska rättvisan