Ulf Kristersson har som väntat stött på patrull i sina försök att finna stöd för en alliansregering. Huvudmotståndaren vill inte släppa fram honom, häpnadsväckande nog. Nu inleds rond två, men den kan bli kortvarig. Annie Lööf har nämligen redan lagt ut snubbeltråd för moderatledaren.

Kristersson hade inte mycket nytt att förmedla på tisdagens presskonferens. Han har åter igen fått bekräftat av Löfven att Socialdemokraterna inte vill släppa fram en alliansregering. Nu ska han undersöka andrahandsalternativet.

Exakt vad detta alternativ är fick vi inte veta, men det lutar åt att Kristersson undersöker möjligheten att vinna stöd i kammaren för en M- eller M+KD-regering. Han har nämligen fått ett öppet uppdrag av talmannen och är inte alls bunden till hela Alliansen.

Detta vet förstås Lööf, vilket kan förklara att hon kort efter Kristerssons presskonferens gick ut och dels kallade samtalen ”oseriösa”, dels begränsade hans handlingsutrymme genom att ånyo utesluta aktivt stöd av Sverigedemokraterna och i stället bjuda in Miljöpartiet. Trots att hon vet att MP kategoriskt uteslutit att stödja Kristersson som statsminister.

Det Lööf gör är inte bara ohederligt och oförskämt, det är närmast att likna vid sabotage. Hon borde visa den som fått sonderingsuppdraget respekt och låta detta ha sin gång.

Självfallet kan centerledaren mellan fyra ögon säga exakt vad hon tycker och var hennes gräns går, men att vingklippa en potentiell borgerlig regeringsbildare inför TV-kamerorna är bedrövligt. Och, förstås, väldigt likt Lööf.

Ulf Kristersson borde ha tvingat ut Annie Lööf på banan för att välja sida i god tid före valet i stället för att hålla god min och hoppas på något så hopplöst som ”Alliansen”. Alla visste ju att det skulle sluta så här. Inget har förändrats ett dugg sedan månader tillbaka.

Det spel vi nu bevittnar där Kristersson leker sonderingsman och en av hans påstådda partners sticker kniven i ryggen på honom och förordar samarbete med partier till vänster är om möjligt ännu mer ovärdigt än det spektakel till valrörelse vi genomled för en månad sedan.

Dessa pinsamma charader har nu pågått så länge att till och med Anders Lindberg börjar träffa rätt i sina analyser.

Dags för Kristersson att göra det enda han kan: söka stöd hos KD och SD och bilda en konservativ regering. Centerpartiet och Liberalerna får då välja. Mer kan Kristersson inte göra.