Att det skjuts mycket i Sverige har nog knappast undgått någon förutom Värdegrundens mest lojala supportrar. Det fortsatte opassande nog under sommaren och valrörelsen, och häromdagen hade Malmö fyra skottlossningar på ett enda dygn.

När kriminologer jämför Sverige med andra länder styrks denna bild. Av 13 undersökta europeiska länder ligger Sverige sämst till när det kommer till dödsskjutningar bland unga män mellan 15 och 29 år. Dödsskjutningar i denna ålderskategori är tio gånger vanligare i Sverige än i Tyskland räknat per capita.

Det finns flera viktiga skillnader mellan våra båda länder. Tyskland har betydligt fler poliser per capita och en avsevärt högre uppklarningsprocent för mord och dråp (96 mot Sverige 70 procent). Därtill något högre straff. I gängkriminella miljöer lyckas svensk polis endast lösa vart femte. Med så liten risk att åka fast är det inte konstigt om kriminella tar till vapen ofta. Lägg därtill den låga respekten för polisen.

Det bevingade citatet från Horace Engdahl, att Tyskland är som ett Sverige för vuxna, känns åter aktuellt. Uppenbarligen är detta giltigt så till den grad att även kriminella beter sig mer vuxet i Tyskland. Sannolikt börjar detta med en vuxen politisk ledning.

Regeringen med justitieminister Morgan Johansson i spetsen har ända sedan den tillträdde drivit linjen att utvecklingen av våldsbrottslighet går åt rätt håll. För att nå denna slutsats räcker det att hitta rätt jämförelsepunkt långt tillbaka i tiden. Om den återfinns för 20, 30 eller 40 år sedan spelar mindre roll.

Från denna givna punkt kan politikern, eller krönikören, sedan hävda att det har skett en minskning. Så här agerar personer som hellre prioriterar att polera bilden av Sverige än att möta verkligheten med öppet visir.

När DN (via unvisit), oberoende värdegrundsbaserad, dristar sig till att fläcka ned Sverigebilden genom sin rapportering vet vi att något har hänt. Det går inte att förneka utvecklingen längre. Det politiker som Morgan Johansson och många grönliberaler försöker är i stället att trivialisera den.

Oaktat hur väl de lyckas kanske eskaleringen, paradoxalt nog, gör att färre till slut bryr sig. Ett tecken på hur avtrubbade vi börjat bli är att skjutningar inte längre är förstasidesnyheter. De är nu notiser, inklämda mellan triviala lokalnyheter och nöjestips. De är korta, torra beskrivningar av ännu en gangsteruppgörelse, ännu en incident där omgivningen kan skatta sig lycklig för att inte ha kommit i vägen för en kula. Den här gången.

Ty föreställningen att detta våld endast drabbar de redan skyldiga, att kriminella rensar ut sig själva, håller inte riktigt. Inte bara har oskyldiga fått sätta livet till i detta krig, det skapar även en allmän otrygghet i de områden som drabbas.

Och undra på det. När förskolepersonal måste gömma barnen i förråd, vem vill då bo kvar?

Jerzy Sarnecki tycks för övrigt ha avböjt att kommentera.

Tidigare bloggat:
Skjuta, sköt, skjutit

Läs även:
Expressens reportage om det kriminella nätverket i Östberga

Notera även hur det ser ut i våra nordiska grannländer.