Ulf Kristersson gick bet. Mästerförhandlaren Stefan Löfven lyckades inte heller. Nu har Annie Lööf gått samma väg och tvingats erkänna sitt misslyckande. Men till skillnad från de två statsministerkandidaterna valde Lööf att lägga hela skulden för sitt eget misslyckande på andra.

Det var Annie Lööf som ville ha sonderingsuppdraget. Det var hon som sade att hon hade ”väldigt många” alternativ att undersöka. Ingen gav henne särskild goda chanser att nå framgång. Journalister såg ut som frågetecken när hon gång på gång förklarade vilka alternativ hon ville undersöka.

När Lööf slokörad och något försenad mötte pressen under torsdagsförmiddagen blev det uppenbart för alla att de alternativ som centerledaren velat diskutera med fem andra riksdagspartier var just så utsiktslösa som alla utom hon själv förstått.

Nej, Moderaterna vill inte sitta i en alliansregering där Lööf är statsminister (Miljöpartiets krav för att stödja Alliansen). Nej, Löfven vill inte släppa fram allianspartierna. Nej, ingen tror på en miniregering bestående av C och L.

För detta lägger Lööf skulden på S och M eftersom dessa två partier envisas med att kräva statsministerposten.

Nog är det magstarkt. Det är Centerpartiet som har röstat nej till både Löfven och Kristersson och samtidigt vägrat att samtala med riksdagens tredje och femte största parti. Det är Centerpartiet som sitter på nyckeln utifrån hur mandatfördelningen i riksdagen ser ut.

Särskilt mycket att säga på sin presskonferens hade Lööf inte. Frågan är vad denna vecka av samtal och fika över huvud taget gav förutom att Lööf själv fick hamna lite i rampljuset under sju dagar. Det ligger nära till hands att tro att hon gjorde det av just det skälet.

Nu går bollen tillbaka till talmannen. Igen. Liberalerna uppges ompröva sin hållning i regeringsfrågan, vilket blir intressant att följa (troligen innebär det en öppning för Löfven).

Men det är Annie Lööf, inte Jan Björklund, som fortfarande sitter på nyckeln för att undvika ett extra val. Om hon vill slippa ett lär även hon hamna i Löfvens famn vad det lider.

Den dagen kommer Lööf ta på sig äran för att ha löst knuten. Skamlösheten vet som bekant inga gränser.