En höggravid kvinna kastas orättfärdigt av tunnelbanetåget och får ta emot så mycket stryk att hon kollapsar på marken. Hennes äldre barn skriker av rädsla.

Detta är den bild som vänstern velat sätta av incidenten i Stockholms tunnelbana. Som så ofta är sanningen inte fullt lika svartvit, vilket går att se för alla som tar sig tid att noggrant titta på den film som används som bevis för det påstådda våldet mot kvinnan.

Men den självömkande identitetsvänstern slår förstås till på alla cylindrar varje gång den ser chansen att inte bara påstå att Sveriges största bekymmer är den strukturella rasismen i samhällets alla skikt utan också att den praktiseras av hemska ordningsvakter och polis.

Minns ni incidenten med de kinesiska turisterna som bars ut av polis från ett vandrarhem? Detta spektakel ledde till att Kinas regim gick ut och varnade för den våldsamma svenska polisen, vilket för oss som bor i Sverige och följer samhällsutvecklingen här blir ett exempel på ofrivillig humor.

När jag såg klippet på den gravida kvinna som inte ville visa upp ett giltigt färdbevis gick mina tankar omgående till de skrikande kineserna. Det var egentligen bara det komiska ”This is killing!” som fattades för att skådespelet skulle bli fulländat.

Som ett brev på posten kom snart debattartiklarna och tweetsen från Twittervänsterns allra mörkaste vrår. Krigsrubrikerna lät inte vänta på sig. Mainstreammedierna gjorde lydigt sin del. I ett pekoral till ledartext hävdar Aftonbladet att kvinnan avvisades från tåget för att hon är svart. Det hade självfallet inget som helst att göra med oförmågan att visa upp giltigt färdbevis. Eller vägran att ta emot en tilläggsavgift.

Tidningen lyfter andra exempel på där svarta personer utsatts för påstått övervåld från väktare eller ordningsvakter. Syftet är att visa på hur rasistiskt Sverige är, men faktum kvarstår: det krävs ett avancerat tunnelseende med identitetspolitikens snäva och skeva verklighetsuppfattning för att komma till en dylik slutsats.

Jag avskyr verklig rasism. Just därför är sådana här patetiska skådespel från den självömkande vänstern så bedrövande. Vi utkämpar sannerligen inte samma kamp, och när de nu gått så vilse i charader av detta slag undrar jag om de längre vet vad verklig rasism och diskriminering är.

Från det skattefinansierade public service till kurdnationalistiska komiker, alla delar de den skeva uppfattningen att Sverige är ett rasistiskt land, att demokratin utmanas av extremhögern och att det enda som kan rädda landet från allt detta är en god dos snäll rasism från vänster.

Den som ser rasistiska strukturer i godislogotyper och anser att likabehandling i tunnelbanan – manifesterad i att den som inte betalar sin resa bötfälls, oavsett kön och hudfärg – är rasism, perverterar begreppet som sådant och målar en helt igenom falsk bild av Sverige som land. Det är en nidbild som passar vänsterns maktteorier men inte har något relevant att säga om vår samtid.

Denna vänster är över huvud taget inte intresserad av hur saker egentligen förhåller sig. Den bryr sig inte om verkliga sakförhållanden, ej heller önskar den komma tillrätta med reella problem. Nej, den väljer att slåss mot spöken och låter riktiga och allvarliga problem växa till sig.

Tidigare bloggat:
Public service och rasismen

Läs även:
Fnordspotting

Vidrig rasism.