Centerpartiet har skyndat till Stefan Löfvens undsättning. Igen. Ännu en gång när den samlade oppositionen utmanade regeringen genom att rikta misstroende mot en av dess ministrar, blev Centerpartiet tungan på vågen. Socialdemokraterna har skaffat sig en ny lydhund.

Det finns många goda skäl att rikta misstroende mot socialförsäkringsminister Annika Strandhäll. Moderatledaren Ulf Kristersson listade dem noggrant inför riksdagsvoteringen under tisdagen.

Strandhäll sparkade en generaldirektör av uppenbart partitaktiska skäl inför en kommande valrörelse. Hon ljög om orsakerna efteråt och påstod att avskedet skedde under enighet. Strandhälls historia motsägs av en rad tjänstemän på myndigheten.

Moderaterna, Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna och Liberalerna begrep detta. Men inte Centerpartiet. Enligt gruppledaren Anders W Jonsson handlade grundfrågan om huruvida en regering kan avsätta en generaldirektör eller ej, vilket är rent påhitt. Inget parti är emot att en regering tillsätter och avsätter myndighetschefer. Det är regeringens jobb. Det är sättet på vilket det skedde som fyra av riksdagens partier ifrågasätter.

Precis som i fallet med den så kallade gymnasielagen för att ge ensamkommande män utan asylskäl rätt att stanna i landet förklarade Centerpartiet att de hade kritik och invändningar mot agerandet. Men de valde att ge tummen upp ändå.

Det är inte första gången Löfven räddas av Lööf. När den dåvarande Alliansen med stöd av SD riktade misstroende mot en rad statsråd valde C att rädda Peter Hultqvist. Löfvens gambling att låta försvarsministern sitta kvar trots misstroendehotet lönade sig.

Nu är vi där igen. En minister som misskött sig på ett betydligt mer flagrant och uppenbart sätt än Hultqvist räddas av C. Varför?

Jag tror att vi behöver ta en titt på det berömda nya politiska landskapet. Det finns två partier som har funnit sig tillrätta blixtsnabbt, och det är KD och C. Partierna har funnit sin roll och räds inte att hårda angrepp mot varandra. Båda partierna ökade i riksdagsvalet i höstas och fick sin nya position bekräftad av väljarna i Europaparlamentsvalet.

Kristdemokraterna fortsätter således att vara en konservativ kraft i opposition (även om partiets ställningstagande i frågan om anhöriginvandring väckt ilska, var det väl ingen som blev direkt förvånad?) med angrepp riktade inte bara mot regeringen utan också dess liberala stödpartier.

Centerpartiet räknar med att det lönar sig för dem att välja Socialdemokraterna i detta läge. De kallar sig visserligen fortfarande liberala, men i realiteten är C nu ett lydparti under Stefan Löfven. Och väljarna gillar det.

Nära en femtedel av C:s väljare definierade sig som ”vänster” i EU-valet. C har nu två framgångsrika val bakom sig på åtta månader. Partiledningen tycker sig få bekräftat att den valt rätt väg.

Medan Liberalerna är en mer osäker partner för Löfven, och där partiledarvalet kommer avgöra huruvida de ska krypa upp i famnen på husse som C eller alltmer glida iväg till M och KD, kan statsministern nu konstatera att han tryggt kan lita på C när det hettar till. Partiet kan till och med fabricera en anledning att inte fälla ett statsråd. Det måste kännas rätt tryggt. God konsumentupplysning är det också.

Det var då, det.