Jimmie Åkesson höll tal i Almedalen. Resten är, som vi brukar säga, historia.

Sverigedemokraternas partiledare inledde sitt tal med ett längre citat från Vilhelm Mobergs Svensk strävan. Det passade visserligen väl in i det budskap SD-ledaren ville sända, nämligen att svenskar är ett strävsamt folk och att den sittande styret nu håller på att kasta bort vad våra mor- och farföräldrar och många före dem har slitit för att bygga upp.

Men orden var alltså Mobergs, vilket någorlunda bildade människor insåg eller åtminstone kunde googla innan de kastade sig över tangentbordet.

Sverige är vårt, det är sex och en kvarts miljoner levande svenskars land. Men det är även de dödas land, deras som byggt upp det åt oss från början och som lämnat oss sitt verk att förvalta och förkovra.

Eftersom Vilhelm Mobergs skrift härrör från 1941, då Sverige hade en befolkning på drygt sex miljoner, föll sig orden så.

Vänsterskribenter gick i taket, sådär instinktivt och förutsägbart som bara de kan. Tidningen Arbetets ledarskribent Lina Stenberg kallade det ”obehagligt på riktigt”. Akademikerförbundets Ursula Berge och regeringens egen prickade Twitterdrottning Annika Strandhäll hakade naturligtvis på.

Alla utgick från att Jimmie Åkesson uteslöt över tre miljoner människor i Sverige från den svenska gemenskapen (alla har dock inte svenskt medborgarskap, ska tilläggas). Helle Klein gjorde samma misstag. Nazistanklagelserna haglade i de sociala medierna. Inte ens en professor i statsvetenskap som Jonas Hinnfors kunde avstå från att göra bort sig.

Roligast var nog ändå Olle Wästberg, som medgav att han inte insett att Åkesson citerade Moberg men som ändock vidhöll att författaren ”aldrig skulle ha accepterat SD”.  Wästberg berättar att han minsann träffat Vilhelm Moberg och därför är ”Wille” (sic) med honom.

Med den erfarenhet Åkesson har av svensk politik och våra medier räknade han säkert med reaktioner på det där Moberg-citatet. Däremot kan SD-ledaren inte förväntas ha antagit att folk helt skulle missa att det var ett citat. Det som liknar en snillrik trollning kan faktiskt ha haft ett ärligt uppsåt.

Vänsterns feltajmade överreaktion säger både något om bildningen, eller bristen därpå, och om hur snabbt det går i sociala medier. Men det blottar även hyckleriet från somliga eftersom flera av dem var oerhört pigga på att kritisera Ebba Busch Thor när hon i SVT misslyckades med att räkna upp ett antal svenska klassiker.

För länge sedan var innehållet i ett tal eller text eller ett politiskt förslag det avgörande. Numera handlar allt om avsändaren. När SD föreslår att fler utländska kriminella ska utvisas hånskrattar justitieministern – för att sedan själv föreslå att just detta ska utredas. Hyckleriet är bottenlöst och ingen har ens vett att skämmas.

Jimmie Åkesson höll sitt tal sist av alla partiledare. Han gjorde det på söndagen när de flesta redan rest hem. Ändå var det Åkessons tal som blev mest uppmärksammat under hela veckan. Vänstertwittrarna serverade SD ännu en seger. Jag vet inte vilken i ordningen.

Det är fascinerande att vi snart ett decennium efter deras intåg i riksdagen fortfarande kan konstatera att med SD är det som om allt vett försvinner på ett ögonblick. Partiet fungerar som ett slags Vanish på vänstermänniskors hjärnceller.

I dessa tider när politik har blivit en dyr form av underhållning får vi tacka för de skratt vi trots allt får.Det finns mycket att hämta från den gode Vilhelm Moberg.