Jag skriver aldrig om min kommun, mitt hem eller mitt närområde här på bloggen. Efter gårdagens händelser känns det ändå relevant att säga några ord om vad som försiggår i helt vanliga, lugna medelklasskvarter i Sverige 2019. Ty i går natt brann det bilar bara ett stenkast från mitt sovrum.

Jag gick och lade mig lite senare än vanligt efter en trevlig kväll i gott sällskap och en och annan alkoholhaltig dryck. Klockan hade passerat midnatt och jag hade just hunnit somna när jag hörde billarm från den närliggande parkeringen. Det är inte jätteovanligt. Jag låg och hoppades att de snart skulle tystna, vilket de gjorde.

Morgonen efter när jag korsade parkeringen på väg till jobbet såg jag den troliga orsaken till larmen och varför de upphörde så snabbt: fyra förstörda respektive skadade bilar. Lukten var frän och stickande. Det var lukten av vanligt folks egendom som brunnit. Av de familjebilar som transporterat barn till skolan och föräldrar till arbetet återstod nu bara utbrända och askgrå vrak.

Brinnande bilar i Sverige är som bekant inget nytt. Vanligtvis brukar det dock drabba boende i så kallade utsatta områden, vilket ger begränsad uppmärksamhet eftersom den politiska, mediala och kulturella värderingseliten inte bor där. Nu kommer eländet närmare medelklassen. Så sent som i natt brann det i både Malmö och Lund.

Detta är inte första gången det brinner bilar i mitt område. I februari sattes ett större antal bilar på en annan parkering i närheten i brand. Polisen lade snabbt ned förundersökningen den gången. Nu var det alltså dags igen, och resultatet lär bli detsamma denna gång. Noteras kan att jag inte bor i ett utsatt område utan ett tämligen välmående medelklasskvarter där äldre och barnfamiljer bor om vartannat. Här finns bostadsrätter och några hyresrätter men huvudsakligen består området av radhus.

För första gången känner jag viss oro för att få min bil uppeldad. Det är en märklig känsla. Jag flyttade från Stockholms stad för att få större boende, lugn och barnvänliga ytor i en naturnära och välskött kranskommun. Inte för att behöva vara orolig för att få min egendom eldhärjad av ligister och glin som över huvud taget inte borde vara ute efter midnatt.

Incidenten i mitt närområde kommer sannolikt inte bli mer än i bästa fall en notis i mainstreammedierna. Livet går vidare. För de drabbade väntar nu kontakt med försäkringsbolag, lånebil och kostnader som de aldrig bett om. För oss övriga som inte drabbades denna gång en oro för att vi står näst på tur. För eliten med de rätta värderingarna, däremot, rullar politiken vidare i tangentens riktning som om inget hänt.

Läs även:
Den trygghet vi tog för given