I sociala medier diskuteras nu friskt när Stefan Löfven ska lämna uppdraget som partiordförande och därmed också som statsminister.

Spekulationerna om Löfvens eventuella avgång är inte nya. De har dykt upp till och från i flera år och har blivit extra intensiva när opinionsmätningarna varit särskilt ogynnsamma för Socialdemokraterna.

I så måtto är läget värre än någonsin just nu. Enligt två stora opinionsinstitut har Sverigedemokraterna passerat Socialdemokraterna. I den senaste Demoskopmätningen fick S 22 procent. Möjligen finns ytterligare fallhöjd i dessa siffror givet att samhällsutvecklingen inte direkt talar för S.

Oaktat Socialdemokraternas opinionsläge har dock Löfven verkat trött och oengagerad länge nu. Hans insats i söndagens Agenda i SVT var en fullständig katastrof – inte ens Aftonbladet kunde helhjärtat försvara den. Han följde upp den med att vara lika hopplös i DN.

Löfven är dålig i debatter, håller sig ständigt till sina talepunkter i intervjuer och verkar konstant frånkopplad från vad som händer i landet han säger sig leda. Detta uppfattas av alltfler väljare. Två av tre väljare ger Löfven underkänt i hur han hanterar gängkriminaliteten, 58 procent har lågt förtroende för honom.

Sifo, 19 november 2019.

På Facebook gjorde jag mig lustig över regeringschefens brister och hävdade att jag sätter större tilltro till en avokadoplanta. Min avokadoplanta är nämligen rakryggad, ståndaktig och envis. Den ställdes ut för att dö i somras men överlevde. Den fick stå ute hela hösten men överlevde frostnätterna, och nu när den kommit in i värmen reser den sig igen, stolt och beslutsam. Min avokadoplanta är allt som Löfven inte är.

Jag tvivlar inte en sekund på att Löfven mer än gärna skulle lämna just nu. Han har inte sett glad och energisk ut på flera år, och det senaste halvåret har han varit en veritabel skugga.

Frågan som uppstår är förstås vem efterträdaren skulle bli. Göran Persson sade att han stannade kvar längre på grund av att hans givna efterträdare Anna Lindh mördades. När Persson avgick efter valet 2006 fanns ingen given kronprins. Att partiet landade i Mona Sahlin säger en del.

Därefter följde turerna med Håkan Juholt innan kompromisskandidaten Stefan Löfven vaskades fram. Under Löfvens ledning har S fortsatt sin resa nedåt under 30 procent och nu nosar partiet på 20. I takt med att SD även lockar över LO- och kvinnliga väljare i allt högre grad och med allt större pondus kan titulera sig det ledande oppositionspartiet, stiger paniken på Sveavägen 68.

Om Löfven avgår innebär det förstås inget maktskifte. En ny ledare brukar visserligen vilja sätta sin prägel på partiets inriktning, men precis som Nyamko Sabuni kommer en eventuell ny S-ledare vara (bak)bunden av JÖK. Denna överenskommelse har börjat visa sig vara en kvarnsten om halsen på de fyra samarbetspartierna – möjligen Centerpartiet undantaget.

JÖK kan visa sig bli det som ger Sverige en ny regering 2022, alldeles oavsett om Löfven leder sitt parti i den valrörelsen eller ej. Frågan är bara vilket land Sverige är då.