Turkiet har öppnat gränsen. Migranter strömmar nu vidare in i EU och nu synar partierna här hemma sina kort. Medan Moderaterna antar en stram ton och kräver gränskontroller går Miljöpartiet rakt motsatt väg. Vad regeringen som helhet tycker är som vanligt tämligen oklart.

Recep Tayyip Erdoğan vet vad han gör. Ända sedan migrantavtalet med EU skrevs under har han suttit med trumf på hand. Nu använder han den. Turkiet vill antingen ha mer pengar eller andra förmåner, eller både och, för att stänga kranen igen.

Kanske vill Erdoğan bara visa vad som kan hända. Han vet lika väl som alla andra att EU är splittrat och illa förberett på en ny migrantvåg. Den som ska lösa migrationsknuten heter Ylva Johansson, och redan där inser vi att det inte kommer att gå.

Medan Stefan Löfven säger att ”det skulle bli kaos under en lång, lång tid” om alla miljoner migranter som vill till Europa också släpps in, går Miljöpartiets Per Bolund ut och kallar det ”djupt ovärdigt” att stänga gränserna. Regeringen fortsätter att vara den politiska motsvarigheten till ett kalejdoskop i migrationsfrågan.

Sanningen är att varken S eller MP vill tillbaka till 2015. Det var nämligen då hela svenska folket fick se svart på vitt vad den svenska migrationspolitiken leder till när vi inte får hjälp av andra länder att hindra migranter från att ta sig ända hit. Det var då alla kunde se hur ohållbar och orimlig den svenska politiken är.

Att MP fortsätter att låtas som om 2015 aldrig hände är en sak. De har alltid varit ett drömmarnas och fantasiernas parti. Att S däremot låtsas som att de åtgärder som regeringen vidtagit räcker för att förhindra ett liknande scenario, är allvarligt. Sverige står oförberett om något liknande skulle inträffa igen.

Regeringen och januarikollegorna skäller gärna på Ungern, Slovakien och Grekland för deras hantering av migranter, för deras taggtråd och gränshinder. Det ironiska är att Sverige är strikt beroende av dessa och andra länder för att svensk migrationspolitik inte åter ska kollapsa.

I grunden vilar den svenska politiken på ett stort hyckleri. Officiellt får vem som helst komma hit och söka asyl, men denna linje kan endast upprätthållas om andra länder längs vägen stoppar tillräckligt många migranter från att nå den svenska gränsen.

Morgan Johansson säger att Turkiet spelar ett cyniskt spel med migranters liv. Sanningen är dock att detta migrantspel pågår i hela Europa, även i Sverige. Stefan Löfven och Per Bolund borde skicka tackbrev till den grekiska regeringen som nu motar bort migranter, ty utan deras hjälp skulle trycket på Sverige öka igen. Något regeringen knappast vill se i ett läge när svenska folket med tydlig stämma vill minska invandringen.

Löfven medger plötsligt att det skulle bli kaos i Europa om alla som nu är på väg också skulle släppas in. Det är inte ens fem år sedan hans Europa inte byggde murar. Den retoriska positionsförflyttningen är anmärkningsvärd. Men så är den också just retorisk. Politiken ligger, som Löfven själv gillar att säga, fast. Hyckleriet likaså.

Astrid Lindgren har tydligen skapat en ny karaktär.