Att sittande regeringar inte vill slösa bort en kris är en gammal sanning. I tider som dessa får de auktoritära krafterna alltid vind i seglen, och skrupelfria placebodemokrater försöker utnyttja läget. Den svenska regeringen är inget undantag.

Expressen avslöjade att socialdepartementet förberedde en lagrådsremiss som går ut på att regeringen under pågående coronapandemi ska kunna runda riksdagen och fatta beslut självständigt. Den vill alltså sätta den parlamentariska demokratin ur spel.

Det ska noteras att denna lag skulle bli tidsbegränsad, men här talar vi om själva principen att en regering ska kunna sätta riksdagen i frysboxen och i realiteten styra riket efter eget behag. Syftet är enligt uppgift att kunna fatta snabbare beslut, det skulle röra sig om att stänga ned köpcentrum, nattklubbar, gym och kaféer men också hamnar och andra knutpunkter för trafik och transport.

Stefan Löfven kritiserade bara häromdagen den ungerska regeringen för beslutet att ge Viktor Orbán rätt att styra med dekret. Nu begär hans socialdepartement alltså något liknande, och det är så djupt skamligt. Den stolta socialdemokratin som säger sig stå ”på rätt sida av historien” vill runda riksdagen och i praktiken styra enväldigt. Att regeringen är så svag att den aldrig borde ha tillträtt gör knappast maktbegäret mer legitimt.

Det var länge väldigt tyst från såväl Aftonbladets ledarsida som de stolta demokraterna i Centerpartiet och Liberalerna. Det socialdemokratiska husorganet presterade till slut en försiktigt kritisk ledare. Men föreställ er avgrundsvrålet från de ovannämnda om en moderatledd regering med stöd av SD hade föreslagit något liknande. Det hade ropats om fascism och 30-tal direkt.

Mest bekymmersamt kanske är att Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna gav klartecken direkt för att släppa igenom regeringens lagförslag. Endast Moderaterna var öppet kritiska. Därefter yttrade sig Vänsterpartiet och regeringen återkom snabbt med ett reviderat förslag som ger riksdagen makt att, såvitt jag kan utläsa, överpröva regeringens beslut i efterhand.

Reviderad version. Notera sista stycket. Riksdagen har alltså inte veto utan måste
stifta en ny lag för att upphäva regeringens potentiella övergrepp.

Det är fortfarande långtgående befogenheter som regeringen begär. Den åtar sig nämligen att besluta om ”förhållandet mellan enskilda och det allmänna som gäller skyldigheter för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden.” Remissinstanserna fick 24 timmar på sig att komma med synpunkter, något som lär vara ett rekord.

Behöver inte en regering särskilda befogenheter i kristid? Jo, det kan behövas, och det hade såklart varit önskvärt om mycket av detta hade tröskats igenom i god demokratisk ordning innan krisen var här. Men Ulf Kristerssons invändningar handlade bland annat om att ursprungsförslaget gav regeringen mer långtgående befogenheter än i krigstider, vilket är orimligt.

Dessutom går det att ifrågasätta om regeringen verkligen behöver dessa verktyg just nu. Riksdagen har decimerats till 55 ledamöter och nya lagar har klubbats igenom i rekordfart. Kritiken mot regeringen har inte handlat om att besluten fattats för långsamt när de väl har fattats utan om att den outsourcat besluten på en enskild myndighet samt varit för senfärdig rent allmänt.

Nu tror jag inte att Löfven ämnar utnämna sig själv till vare sig kejsare eller stormufti, men när politiker roffar åt sig nya befogenheter och verktyg måste vi alltid förmå se flera steg framåt. Även om denna specifika lag är begränsad till coronakrisen skapar den ett prejudikat för framtida regeringars tillåtna maktanspråk.

Det vi måste fråga oss är således hur coronalagen kan komma att användas som argument av framtida regeringar när de vill kringgå landets folkvalda församling. Vilken ändamålsglidning är tänkbar? Så argumenterade vi mot massövervakningen för över tio år sedan, och få kan säga att våra farhågor inte besannades den gången.

Hastigt hopsnickrad för sakens skull. Fri att sprida, förstås.