Stefan Löfven har gjort bort sig ett otal gånger i såväl intervjuer som debatter i SVT. Han har blandat in lagen om anställningsskydd i en debatt om gruppvåldtäkter och sexuella övergrepp. Han har skyllt skjutningar och bombdåd på Bildtregeringen samtidigt som han konstaterat att hans regering ”inte såg det komma”. Han har påstått att den invandringsrelaterade gängkriminaliteten hade uppstått även utan invandring.

Aldrig har Löfven medgett något eget ansvar för de stora samhällsproblem som Sverige nu tampas med. Trots att Socialdemokraterna styrt Sverige under nästan hela efterkrigstiden är partiets självbild att det är helt oskyldigt till alla problem som vuxit sig stora under de senaste decennierna. Partiet är ju, brukar det hävdas, i opposition mot orättvisor.

I onsdagskvällens intervju såg vi ånyo en statsminister som inte medgav något som helst ansvar, eller delansvar, för nedmonteringen av den svenska krisberedskapen, denna gång inom sjukvården. Men han fick i alla fall en fråga om hur han ska fira påsk, och det var tydligen en statshemlighet.

Kanske var det med Löfvens tidigare insatser i statstelevisionen i minnet som Aktuelltjournalisten avhöll sig från att ställa tuffa följdfrågor. Regeringschefen skulle ju kunna bli utskämd igen, ett dåligt läge i dessa kristider.

Inte ens när journalisten gav Löfven lite extra lina genom att påpeka att många regeringar varit inblandade i att montera ned svensk krisberedskap nappade statsministern. Nej, hans regering har minsann antagit en nationell säkerhetsstrategi 2017…

Löfven är alltid uppenbart obekväm i sådana här intervjusituationer, trots att han sällan pressas. Den röda tråden är oviljan att medge misstag, och detta gäller aktiva socialdemokrater generellt. De är aldrig självkritiska så länge de har en aktiv politisk roll.

Moderaterna har omprövat sin migrationspolitik, partiledaren Ulf Kristersson har till och med bett om ursäkt för den behandling som vissa kritiker fick utstå under Reinfeldt-eran. Nu hörs även självkritik från borgerligt håll beträffande vissa avregleringar.

Från Socialdemokraterna? Inte ett knyst. Aldrig en ursäkt. Aldrig självkritik. Aldrig en offentlig omprövning av politiken. Partiet har kort sagt alltid rätt, och när det har fel gäller det att byta politik utan att medge att detta har skett. Låtsas som om den nya linjen är partiets gamla.

Detta är ett djupt ohederligt och osympatiskt drag hos maktpartiet. Men det verkar fungera. Förtroendet för Löfven ökar just nu kraftigt, enligt vissa opinionsundersökningar, och även om sådana ska tas med en stor nypa salt just nu är det inte omöjligt att Coronakrisen kommer att gynna både regeringen och dess samarbetspartier, som i nästa val kan säga att de tagit Sverige genom en kris tillsammans.

Sverige har en statsminister som inte vågar medge egna misstag och brister, sådant vi vet att alla människor och organisationer har. Vi har en feg statsminister. En sådan regeringschef förtjänar vare sig vår respekt eller stöd.