Det är marknadens fel! Alla privatiseringar har lett oss hit! Tongångarna från många vänsterdebattörer ekar väldigt välbekant nu när alla söker förklaringar till Sveriges bristande krisberedskap. Men som vi tidigare konstaterat, och som även Erik Helmerson har noterat, handlar det inte primärt om för många privatiseringar utan om politiska prioriteringar över lång tid. I stor samsyn över blockgränsen.

Det offentliga Sveriges kapacitet att faktiskt göra det som stat, kommuner och regioner finns till för att klara prövas nu.

Stefan Löfven intervjuades i Studio Ett under skärtorsdagen. Vid två tillfällen ombads han idka självkritik. När Löfven duckade frågan den första gången försökte Sveriges Radios Helena Groll få statsministern att åtminstone medge lite ansvar genom att fråga om det finns ”någon tillstymmelse till självkritik” vad beträffar den helt uppenbart bristfälliga svenska krisberedskapen.

Nej. Någon sådan har inte Löfven. Han skyllde visserligen inte på Bildtregeringen denna gång, men det tycks helt omöjligt för en ledande socialdemokrat att säga ”ja, vi har begått misstag och medverkat till dagens situation”. I stället sitter ministrar som Morgan Johansson och tramstwittrar och plockar billiga politiska poäng.

Det saknas inte bara skyddsutrustning, vi har även haft brist på de vätskor som behövs för att kunna genomföra covid-19-tester av allmänhet och sjukvårdspersonal. Det stod snart klart att det inte fanns tillräckliga lager av reagens i Sverige, men Socialstyrelsen fick inte i uppdrag att hjälpa regionerna att köpa in mer och se om det går att bygga upp ett nationellt lager förrän i mars.

Testerna tar nu fart och skyddsutrustning är på väg, men vi har redan nått fram till påsk. Det går oerhört långsamt i Sverige om vi jämför med vissa andra länder. Trots detta vill både regering och dess stödtrupper måla bilden av en framgångsrik svensk modell som resten av världen avundas. Jag är inte helt övertygad om att den bilden kommer hålla när krisen väl är över.

En sak är säker: coronakrisen är ett perfekt tillfälle för att ta fram sabeln och skära i allt som är onödigt, tramsigt och kostsamt. En trovärdig och ansvarstagande regering skulle vilja bygga upp landets civila och militära försvarskapacitet, bygga beredskapslager och stärka polis, kriminalvård, sjukvård och psykiatri.

Samtidigt skulle den rensa ut allt vi faktiskt inte behöver, det ideologiska lull-lull som blivit fredsskadades svenskars snuttefilt. Myndigheter som Delegationen mot segregation, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, Jämställdhetsmyndigheten och många andra skulle kunna läggas ned med ett pennstreck och därigenom dels spara pengar men framför allt visa på en förändrad kurs.

Detta lär inte ske eftersom vi just nu har en socialdemokratisk regering stödd av tre flamspartier och eftersom tramset sitter i socialdemokratins ryggmärg numera. Däremot borde det bli en fråga i nästa valrörelse. Om oppositionen vill. Och om folk ens minns coronakrisen då.

Läs även:
HAX betraktelse från Berlin

Vi måste lita på experterna, sägs det.