Håll distans till andra. Jobba hemifrån. Handla helst när det inte är rusning. Men kom för all del till en demonstration med några tusen andra i huvudstaden! Onsdagens demonstration i Stockholm med anledning av George Floyds död vid ett polisingripande i USA sätter fingret på något vi återkommande har diskuterat här på bloggen: att inget i Sverige är på riktigt. Det kan finnas riktlinjer, rekommendationer eller regler. Men de gäller bara ibland och för vissa.

Mitt under en pågående pandemi med över 4 500 döda i Sverige beviljar alltså polisen tillstånd för en demonstration. Arrangörerna har tillstånd för 50 deltagare, men alla med ett genomsnittligt intellekt måste ha begripit att det skulle komma fler. Många fler. Vänstern samlar ofta mycket folk på sina demonstrationer och givet ämnet och tajmingen var det uppenbart att det skulle komma tusentals, inte tiotals.

Polisen hävdar att de inte har rätt att neka tillstånd, men det är onekligen en sanning med modifikation. Självfallet skulle polisen under en pågående pandemi ha alla skäl att neka en dylik demonstration. Alternativt bevilja ett tillstånd på en ödslig plats där det är lätt att hålla koll på antalet deltagare.

Stockholmspolisens presstalesperson fyller på med följande märkliga påstående: ”Om vi hade avslagit ansökan så hade demonstrationen sannolikt genomförts ändå. Vi måste ändå ha tillit till personer som söker tillstånd för allmän sammankomst.”

Tillit? Polisen ska göra sin bedömning oaktat vad de tycker om arrangörerna. I detta fall verkar det ha varit tre unga tjejer, sannolikt inga proffs eller särskilt erfarna. Det borde ha fått polisen att ta ett ännu större ansvar och neka tillstånd. Dessutom går det att fråga sig om polisen resonerar likadant även i sin brottsbekämpning. Om de tror att något ändå kommer att ske, säg ett upplopp eller ett våldsbrott, är det kanske ingen mening att rycka ut.

Det vi fick se var i övrigt det gamla vanliga: trötta plakat, hets mot polisen, ACAP-ramsor (All Cops Are Bastards) och provokatörer som ville sätta igång bråk. Det vi inte är lika vana vid att se var en polis som gick över till demonstranterna och deltog i demonstrationen med både en banderoll och genom att gå ned på knä med en höjd knuten näve.

Det lugnade ned situationen, enligt Aftonbladet. Men ska polisen alltid gå med demonstranterna när situationen blir hotfull? Ska de börja skandera slagord ihop med Nordiska motståndsrörelsen för att undvika konfrontation? Var går gränsen? Dessa frågor är sannolikt inget den knäböjande och gråtande kvinnliga polisen reflekterade över innan hon deltog i spektaklet.

Polisen viker ned sig som vanligt och gör sig till allmänt åtlöje. Presstalespersonen talar om tillit. Uppenbarligen har han inte funderat över vad polisens agerande gör med allmänhetens tillit till våldsmonopolet.

Professorn i infektionssjukdomar Björn Olsen kallar det hela patetiskt. Det är svårt att inte hålla med. Det inkluderar polisens beteende.