Förhandlingarna om svensk migrationspolitik är inne i slutskedet. Migrationskommittén ska ha sitt slutmöte den 23 juli. Förutsättningarna för att de åtta riksdagspartierna ska lyckas komma överens om en strikt, stringent och långsiktigt hållbar linje som tar hänsyn till de senaste 30 årens misslyckanden är minst sagt dåliga.

Moderaterna har lärt något av migrantkaoset 2015. Men den högst ansvarige bakom partiets historiskt oansvariga politik, Fredrik Reinfeldt, behövde avgå innan partiet långsamt började ta avstånd från sin tidigare politik.

Socialdemokraterna står på två ben i något som liknar spagat: å ena sidan vet partiet mycket väl hur oförenlig Europas mest generösa migrationspolitik är med en lika generös välfärdsstat, å den andra måste partiet tillmötesgå både Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna.

Aftonbladet får som brukligt representera den knasiga linjen i frågan. Ledarsidan är emot tillfälliga uppehållstillstånd och försörjningskrav vid anhöriginvandring. Motiveringen är fantastisk i sig:

Trots att det [tillfälliga uppehållstillstånd] motverkar integrationen helt och placerar människor i en limbovardag där investeringar av tid och möda i exempelvis att lära sig svenska blir ganska så poänglösa. Dessutom gör Sverige effektivt de som kommer fattigare genom att ställa försörjningskrav. Det bygger klassamhället starkare genom att frånta människor möjligheter och drömmar om exempelvis vidare studier.

Blaskans resonemang blottar vilka förvirrade och världsfrånvända perspektiv som fått styra migrationspolitiken under lång tid. Att det åligger den som invandrar att säkra bostad och försörjning innan resten av familjen kan invandra är en förnuftig och självklar ingång. Den socialistiska och socialliberala är det rakt motsatta: det åligger mottagarlandets skattebetalare att stå för fiolerna.

Föreställningen att tillfälliga uppehållstillstånd försämrar integrationen är också intressant. Sverige hade länge permanenta uppehållstillstånd som huvudregel för den som beviljats asyl. Det var delvis därför Sverige sitt geografiska läge till trots blev ett så attraktivt land att asylshoppa i. Någon som tycker att integrationen fungerat toppen under denna tid?

Det är lögnaktigt att påstå att integrationen hänger på formen av uppehållstillstånd. Rent känslomässigt är det lätt att köpa argumentet att TUT försvårar etableringen genom att skapa oro hos den sökande. Bevisligen har emellertid PUT inte hjälpt ett dugg.

PUT som huvudregel har fungerat som pullfaktor men knappast underlättat integrationen eftersom frånvaron av försörjningskrav möjliggjort för människor att invandra och ta hit anhöriga utan en tanke på att behöva ordna vare sig bostad eller jobb, än mindre lära sig språket.

De så kallade utanförskapsområdena har försetts med ett konstant inflöde av nya invånare. Samhället, det vill säga alla arbetande människor som betalar skatt, har tagit notan. Både rent ekonomiskt och i form av gängkriminalitet, hedersrelaterad kriminalitet, islamism i skolor och medeltida värderingar.

Över 30 års av misslyckanden borde få de flesta att inse att det inte går att fortsätta så här. En återgång till den gamla politiken och rent av nya skyddsgrunder för asyl är något fullständigt otänkbart för varje tänkande människa. Men det krävs inte bara förändringar i marginalen av den nuvarande politiken, det behövs ett historiskt skifte. Endast Sverigedemokraterna och Moderaterna har insett detta. Övriga företrädare fortfarande en politik som bygger på önskedrömmar om hur saker och ting borde vara, inte hur de faktiskt är.

I ett läge när vi sedan länge överskridit vårt lands integrationspotential, där särskilda kraftsamlingar från polisen inte ens lyckas rubba gängkriminaliteten och där vi fortfarande har ett gigantiskt gap i sysselsättning och självförsörjning mellan inrikes och utrikes födda är det närmast kriminellt att föreslå en kravlös migrationspolitik.

Framtiden för svensk migrationspolitik är ännu inte skriven. I augusti ska riksdagens partier lägga ett gemensamt förslag, en urvattnad kompromiss som med största sannolikhet inte kommer vara den grundplåt som svensk migrationspolitik måste vara från och med nu. Om det nu inte redan är för sent.

Tanken med kommittén var att begrava migrationspolitiken i god tid före valet. Om alla är med på slutresultatet av förhandlingarna kan ingen sedan komma och klaga i valrörelsen, vilket vore en befrielse inte minst för S.

Det finns således extra stor anledning för M och SD att noggrant betänka huruvida de ska sätta sina namn under den överenskommelse som eventuellt nås.