”Det goda hatet” är ett begrepp som vi lärt känna alltför väl. Det inbegriper uttalanden från personer som, om de haft en annan ideologisk utgångspunkt för sina uttalanden, tillhört ett annat parti eller sympatiserat med andra politiska idéer, hade resulterat i fördömanden och avstängning från sociala medier-plattformar.

Så länge du tillhör ”rätt” sida kommer du emellertid undan. Hur många vänsterextrema slängs ut från Twitter och Facebook? I dag använder Facebook algoritmer som exempelvis gör att texter om och bilder från andra världskriget kan leda till varning och sedermera avstängning. Jag har själv erfarit just detta.

Jag begriper att Facebook vill hålla rent från rasistisk dynga. Men så länge bolagets egna metoder inte är intelligenta nog att se skillnad på nynazistisk propaganda och relevanta historiska inlägg är det en poänglös kamp. Det är därtill talande att en bild på Hitler renderar i avstängning medan en bild på Stalin eller Mao inte leder till någon reaktion över huvud taget.

Att de stora sociala medier-bolagen är vänstervridna är ingen hemlighet. Twitter jagar nu Donald Trump och försöker censurera hans inlägg. Samtidigt kan vänsterextrema spy ur sig allsköns vidrigheter utan minsta reaktion. Att hata vita, allra helst vita män, har blivit en helt acceptabel hållning.

Du behöver inte vara stor eller profilerad i sociala medier för att drabbas. Tvärtom. En av mina Facebookvänner skrev nyligen ett inlägg om heltäckande klädsel vid bad i Sverige och fick tusentals avskyvärda och hotfulla kommentarer från, som det verkar, muslimer och islamister. Jag har aldrig sett något liknande drabba en person som inte är väldigt högprofilerad á la Hanif Bali.

Vad detta säger om vår samtid kan vi diskutera. Jag är emellertid mer intresserad av hur vi som inte tillhör vare sig Black Lives Matter, hbtq-rörelsen eller sprider islamistiskt tankegods ska agera. Det tycks finnas två linjer här.

Den ena linjen bygger på föreställningen att snällast vinner i längden. I den hörnan hittar vi bland andra moderatledaren Ulf Kristersson. Jag uppskattar att Kristersson verkar vara en reko person, tillika intellektuellt hederlig. Jag skulle självfallet föredra honom som statsminister före Löfven alla dagar i veckan. Kristersson är ingen skitsnackare.

Tänk om politiken också kunde vara lika reko. Då skulle Kristersson vinna i alla lägen. Nu ser det inte ut så. I det partipolitiska spelet ingår obligatoriska inslag av halvsanningar, fultolkningar och rena lögner, och den som inte inser detta och lär sig att bemästra konsten konsten i fråga kommer förlora. Socialdemokraterna har övat i många år, borgerligheten tror dock fortfarande att den kan vinna på att vara ärlig och snäll.

Socialdemokraterna bemästrar konsten att å ena sidan kalla sina motståndare för vad som helst och å den andra spela kränkta när någon biter tillbaka. Således är det för dem helt logiskt att försvarsminister Peter Hultqvist ena dagen beklagar sig över ”ett brutaliserat språkbruk” i politiken och den andra skriver en krönika i Dala-Demokraten där han benämner Moderaterna som ”s.k. civiliserad höger”, kallar Jimmie Åkesson för ”den moderniserade fascismens främste företrädare” och samarbetet mellan M och SD för ”det blåbruna blocket”. Såklart.

Den andra linjen är vad vi kan kalla Hanif Bali-linjen. Där gäller handskarna av, att bemöta idioter som de idioter de är, att inte backa när man får en skopa ovett utan tvärtom ge samma sak tillbaka (inom lagens gränser).

Problemet med denna linje är att mediernas generella vänster-bias kommer resultera i att den som likt Bali ger tillbaka med samma mynt tvingas gå i svaromål i media hela tiden. Därtill finns risk för avstängning från olika sociala medier. En av de mer beryktade alt right-debattörerna på senare år, Milo Yiannopoulos, är sedan en tid avstängd från både Twitter och Facebook, och korttidsavstängningar är väldigt vanliga för den som kritiserar islam eller är kritisk mot hbtq-rörelsen och Black Lives Matter.

Personligen är jag vid det här laget urless på att den ena sidan förväntas hålla en god ton och stoiskt ta emot ovett medan den andra kan bete sig som osnutna barn utan konsekvenser.

Jag tror på samtalet. Jag tror att det är nyttigt att mötas över klass-, etnicitets- och ideologiska gränser och utmana sina invanda föreställningar. Det är därför vår lättkränkta samtid är ett stort hot mot både den högre utbildningen och vår förståelse av det samhälle vi lever i. (Om det är något som definierar den rörelse som drar över västvärlden just nu och river ned historiska monument är det okunskapen och ignoransen.)

Samtidigt inser jag att det inte går att ha ett civiliserat och konstruktivt samtal med en skrikande bäbis, som dagens anti-intellektuella vänster faktiskt är.

För den som önskar ett civiliserat och nyfiket samtal ska dörren alltid stå öppen. I den bästa av världar kommer dessa samtal också leda oss framåt. Idioter ska däremot alltid bemötas som de idioter de är.