Vem har rätt att häda och vem har rätt att slippa bli kränkt i ett sekulärt samhälle? Frågan blir allt oftare aktuell när yttrandefrihetsfrågor krockar med religiösa föreställningar respektive vår samtids lättkränkthet.

Ledaren för det danska islamfientliga Stram Kurs, Rasmus Paludan, var på väg till Sverige för att, så berättas det, anordna islamkritiska demonstrationer som bland annat skulle innehålla momentet att elda upp koranen. Han vägrades dock inresetillstånd och får inte besöka Sverige på två år. Med tanke på vilken porös svängdörr den svenska gränsen har varit under många år, vilket möjliggjort för IS-terrorister att resa fram och tillbaka för att hämta andan från slaktandet i Syrien, är det minst sagt anmärkningsvärt att en dansk politiker stängs ute.

Paludan uppges utgöra ett säkerhetshot. Sannolikt är det inte Paludan själv som anses utgöra detta hot utan de krafter som skulle löpa amok för att protestera mot koranbränningen. Vad dessa krafter går för fick vi nämligen ett smakprov på i Rosengård natten mot lördag då protester (eller ”demonstrationer”, som public service valde att kalla det) mot koranbränning resulterade i det gamla vanliga: kravaller, skadegörelse och angrepp på polisen.

Rent principiellt är detta ingen svår fråga. Jag vill inte förbjuda någon att bränna en bok. Däremot kan jag tycka att det är onödigt. Böcker ska läsas, debatteras, diskuteras och kritiseras. Inte brännas. Att bränna en bok innebär att man inte är intresserad av att diskutera. Detta är den extrema vänsterns och fascismens metod.

Samtidigt är det en rättighet i ett demokratiskt samhälle att vara provokativ, retsam och jobbig. Att du tar illa upp av något betyder inte att du har rätt. Det är det jobbiga med ett samhälle där alla får höras och synas. Många är idioter som man helst skulle vilja slå på käften. Men vi gör det inte eftersom vi vet bättre. Vi låter dem hållas, och nästa gång kanske det är du och jag som får tillfället att reta gallfeber på idioterna.

Alla har förstås inte den där toleransen, det där lugnet. De reagerar instinktivt, som barn. De går ut och skriker, kastar gatsten och tänder eld på saker. Detta var vad som hände i Malmö natten mot lördag. I efterhand ges alltid två perspektiv: några boende tar avstånd från det inträffade, andra visar förståelse och ursäktar kravallerna med ”om bara inte…”. Kommunstyrelsens ordförande i Malmö, socialdemokraten Katrin Stjernfeldt Jammeh, tog udden av allvaret genom att konstatera att ”det finns en hel del frustration i luften”. Hon vill naturligtvis inte stöta sig med sina väljare.

Det Stjernfeldt Jammeh och andra våldsapologeter i praktiken säger är att vi inte kan förvänta oss något annat av muslimer. Bränn deras heliga bok och det blir kravaller. De blir ju så frustrerade. Då kan det hända att de skriker lite antisemitiska slagord om att mörda judar också.

Ändå ligger det förstås något i att reaktionen är väntad från just denna grupp. Är det någon som tror att det hade blivit våldsamt upplopp i Jönköping om någon tänt eld på Bibeln? Det hade aldrig hänt, och framför allt hade det politiska, mediala och kulturella etablissemanget inte reagerat särskilt negativt på händelsen. Att häda kristna symboler, inklusive Kristus, är ju konst i dag. En del av det öppna och toleranta samhället.

Imamen Samir Muric håller inte med. Han påstår att vandalerna absolut inte var praktiserande muslimer, för ingen muslim skulle bete sig som de gjorde. Det är ett intressant påstående från imamen, i synnerhet om vi betänker vilken reaktionen skulle bli i muslimska länder om någon gick ut på gatan och brände koranen. Kan någon föreställa sig att det skulle passera obemärkt eller tror vi att det skulle bli en våldsam reaktion? Om det sistnämnda inträffade, betyder det att dessa länder inte är muslimska?

Intressant nog greps flera personer för att ha sparkat på koranen. Misstanken gäller hets mot folkgrupp. Detta är talande, för det betyder att våldsmonopolet anser att det är hets att ge sig på en bok. Onekligen vore det intressant att se om samma bedömning gäller andra heliga skrifter, exempelvis Bibeln.

Ursäkta alla lättprovocerade vandaler, men yttrandefriheten tar inte hänsyn till era känslor. Att vårt etablissemang gör det är bara att beklaga.

Carl Bildt sväljer kameler.