Julen är kommen, och precis som vanligt i denna del av landet kommer den utan någon egentlig julkänsla. Bristen på snö är lika uppenbar som bristen på politiskt ansvar i landet.

För många blir det en annorlunda jul i år. För alltför många en jul i ensamhet. För egen del blir julen i stort sett som vanligt eftersom vi är så få. Lite mer distans, lite mer handsprit än brukligt men överlag som den brukar. Fram dukas skinkan, sillen, prinskorven, köttbullarna, syltorna och laxen. Ölen och julmusten finns förstås också där.

Jag har just påbörjat föräldraledigheten för vårt andra barn, vilket betyder huvudansvaret för en ettåring och en treåring. En utmaning, som politikerna skulle uttrycka det.

Jag vill önska alla som läser och kommenterar en riktigt vilsam jul. Nu tar vi ett litet men välförtjänt break. På återhörande i mellandagarna.

Tankar om det år vi snart lämnar bakom oss dyker som alltid upp innan det är dags att vända blad. Då får vi chansen att basha regeringen, och de flesta andra, igen.