Över tiotusen döda i covid-19. Kanske var det denna siffra som fick statstelevisionen att undra om det inte var läge att ställa lite kritiska frågor till de ansvariga ändå.

Statsepidemiolog Anders Tegnell, statsminister Stefan Löfven och socialminister Lena Hallengren var de mest namnkunniga gästerna som bjöds in till en specialsändning av SVT:s Agenda förra söndagen.

Det blev en tragisk föreställning. Inte för att journalisterna äntligen ställde en del kritiska frågor utan för att de svarande var lika benhårt kaxiga som de varit under hela pandemin. Hur har de mage?

Tegnell medgav inga misstag och rättade en av programledarna på ett sätt som fick experter att undra vad han höll på med. Socialministern tyckte att regeringen gjort massor och åter massor.

Men mest nöjd av alla var emellertid statsministern. Det finns inga brister i den svenska strategin. Den är konstant föränderlig. Rätt åtgärd vid rätt tidpunkt är devisen! Löfven vägrade att recensera sin och regeringens strategi mer än att konstatera att han står upp för den. Utan omsvep.

Över 10 500 döda. 

Vaccineringen har kommit igång, men den går trögt. Kritiken inom EU växer. Det var ju nu som fredsunionen skulle visa sin styrka, påvisa hur bra det är att vara en del av ett större sammanhang. Att ensam inte är stark och så vidare. Åter igen ser vi emellertid baksidan av att lägga alla ägg i EU:s korg. Noteras kan att Storbritannien, som ju lämnat EU, vaccinerar i rekordfart.

Svenska doser har fastnat i Danmark, som för övrigt är bäst i Norden på att vaccinera. Sverige har inte skaffat en alternativ strategi ifall EU-avtalen inte levererar, något bland andra moderatledaren är kritisk till.

Snart 11 000 döda. 

Ingen kommer förmodligen ens i efterhand säga exakt vad som borde ha gjorts och när för att undvika de höga dödstalen. Men när dödstalen skjuter i höjden finns det både anledning att ändra strategi där och då och vara en smula ödmjuk efteråt.

Regeringens och dess expertmyndighets obrutet kaxiga attityd står i bjärt kontrast till allt sådant och står mig följaktligen upp i halsen. De har ingen som helst anledning att tillrättavisa en enda människa just nu.

Jag kommer att tänka på den gamla socialdemokratiska parollen ”Stolt men inte nöjd” från 00-talets början. Den blev till och med titel när Pär Nuder skrev en bok. Ungefär 20 år senare är landets socialdemokratiska statsminister helt uppenbart både stolt och nöjd. Såväl med samhällsutvecklingen som med hur regeringen hanterat pandemin.

Det är ynkligt att se denna flykt från ansvar, och det är uppenbart att regeringen tar väldigt lätt på människors liv och hälsa. Viktigast är att hålla skenet uppe av en ofelbar regering under en ofelbar ledare.

Så ser maktmissbruk ut.