Påsken firar vi till minnet av Jesu lidande och uppståndelse. Frågan är om inte socialdemokratin skulle behöva dö och återuppstå för att återfå någon sorts relevans, ty det sondmatade tillstånd den uppvisar just nu är plågsamt att se.

Socialdemokratin kämpar med en drunknande mans desperation och griper tag i allt den kan för att överleva vid makten, däribland att ägna sig åt historierevisionism gällande Vänsterpartiets kommunistiska förflutna. På onsdagens presskonferens fick Stefan Löfven flera frågor om sitt uttalande i DN att han ”aldrig uppfattat att VPK inte stod upp för demokratin”.

Löfven medgav till TV4:s Ulf Kristoffersson att ordvalet kanske inte var det bästa. Statsministern har ofta svårt med orden. Att formulera koherenta meningar utan manus är inte hans starka sida, vilket blir uppenbart i utfrågningar.

S-ledaren höll likväl fast vid sina ord och gjorde bara saken ännu värre när han påstod att han inte uppfattat att VPK aldrig stod upp för människors lika värde. Det är mycket Löfven inte uppfattar, eller ser komma för den delen. Men att inte se hur ett parti som var bästa kompis med kommunistdiktaturerna i Östeuropa och företräder en folkmordsideologi, ty det gjorde VPK, kunde ha vissa problem med just människors lika värde och rättigheter är lågt även för att komma från honom.

Därtill är de dubbla måttstockarna pinsamma. När företrädare för SD talar väl om Ungern anses det vara ett exempel på att partiet är ett hot mot den svenska demokratin. Att ett parti som VPK hade nära förbindelser med Sovjetunionen och kort före murens fall gratulerade Östtyskland på dess 40-årsdag var däremot inga problem eftersom partiet var så demokratiskt trovärdigt på hemmaplan, enligt Löfvens logik.

Vi behöver inte ens gå tillbaka till VPK-tiden, även om det var just detta parti statsministern åsyftade, utan kan lika gärna ta en titt på Vänsterpartiet 2021.

Ung vänster har deklarerat att det är kommunistiskt. Företrädare för V fortsätter att hylla skurkstater som Venezuela. Daniel Peréz Wenger, nyinvald i Stockholms distriktsstyrelse och tidigare ordförande för V i Solna, har tweetat att hans hjärtefråga är att fängsla Iréne Svenonius. Inget av detta bekymrar uppenbarligen S-ledaren. Tvärtom vill han nu tvätta den vänsterpartistiska byken ren.

Löfven exemplifierade VPK:s påstådda stöd för demokratin med att partiet bland annat inte lagt några förslag på att skära i folkbildningen eller minska presstödet (!). Här blir det tydligt att Sveriges statsminister inte ens förstår den grundläggande definitionen av demokrati. ”Ni kunde lika gärna ha frågat katten”, för att citera Basil Fawlty.

I grunden handlar förstås den här debatten inte alls om vare sig VPK, kommunismen eller en okunnig statsministers fabulerande i intervjuer och på presskonferenser. Den handlar om regeringsfrågan, om Socialdemokraternas rädsla för att förlora makten.

Socialdemokraterna har som strategi att skrämma väljarna för det politiska alternativet, en moderatledd regering med stöd av SD. Det är allt partiet ägnar sig åt just nu. När makten ska säkras finns det inga spärrar, inga gränser, ingen röd linje. Allt är tillåtet.

Stefan Löfven är en pinsam figur. En vandrande, överbetald clown. En skam för Sverige. För varje dag som går stärks jag i min övertygelse att det viktigaste för landet just nu är att Löfven lämnar sitt jobb. Sedan får vi ta tag i resten.