Under torsdagseftermiddagen presenterade regeringen sin lagrådsremiss om migrationspolitiken.

Eller, det gjorde den inte alls. Den visade upp en Powerpointpresentation och valde därmed själv vilka delar den ville betona eller tona ned. Journalisterna satt frågande och undrade var själva dokumentet höll hus. Regeringen undanhöll det medvetet för att undvika kritiska frågor. Djävulen finns som bekant i detaljerna, och det vet en gammal räv som Morgan Johansson bättre än de flesta.

I huvudsak tycks innehållet vara detsamma som det som presenterades i fjol. Jag gick igenom det i texten Kryphålsleken, en rubrik som säger en del om resultatet av regeringspartiernas kompromiss. Socialdemokraterna önskar skicka signalen att de tar i med hårdhandskarna – ”den stramaste flyktingpolitiken på 40 år!” Miljöpartiet betonar i stället alla undantag, och de är många.

I intervju efter intervju har Morgan Johansson bedyrat att den humanitära skyddsgrunden, ”säkerhetsventilen”, är ett undantag och inte kommer omfatta gruppen ensamkommande som i dag är kvar i Sverige med stöd av gymnasielagen. Han har till och med kallat den för en liten detalj i marginalen.

Ministern ljuger som vanligt, ty i motsats till vad han hävdat kommer de ensamkommande att kunna prövas mot den nya humanitära skyddsgrunden. Det blev tydligt under pressträffen. I realiteten är således regeringens förslag på ny migrationslag även en amnesti för de ensamkommande. Detta var sannolikt Miljöpartiets krav i de sega förhandlingarna.

Oppositionen är kritisk, men förmodligen ganska nöjd med att frågan lever. Med knappt 18 månader kvar till valet går Moderaterna på offensiven i migrations- och integrationspolitiken. Partiets egen migrationskommission har arbetat fram 100 förslag för en ny integrationspolitik. Har Moderaterna lärt sig något eller är allt gammal skåpmat?

Det finns mycket att kritisera Moderaterna för. Reinfeldteran innebar visserligen välkomna inkomstskattesänkningar för alla som arbetar, inte ens Socialdemokraterna har vågat röra jobbskatteavdragen. Men på migrations- och integrationsområdet var Reinfeldts åtta år en fullständig katastrof. På bara några år lyckades Alliansen mångfalt eskalera alla problem som det varnats för i decennier.

Emellertid måste man faktiskt ge Moderaterna viss cred för att de under Ulf Kristersson tycks ha lärt sig läxan av sitt eget haveri. Partiet tar öppet avstånd från migrationsöverenskommelsen med Miljöpartiet och i praktiken hela den reinfeldtska migrationspolitiken. Till skillnad från S låtsas inte M att de inte har ändrat sig.

Många kommer hävda att M:s nya förslag, som betonar skarpare språkkrav och självförsörjning, är otillräckliga, men det finns mycket bra att hämta i helheten.

Här finns både sådant som innebär ett perspektivskifte i hur vi ser på invandring (som att invandrares grad av självförsörjning och svenskkunskaper ska följas upp och årligen redovisas till riksdagen) och rent konkret innebär tydliga sakpolitiska förändringar (som att invandrare ska kvalificera sig stegvis in i välfärdssystemet). Om detta blev officiell svensk politik under en längre tid skulle det innebära en verklig förändring.

Det går sålunda att plocka en hel del bra ur hundrapunktsprogrammet som den sittande regeringen aldrig skulle gå med på. Däribland att M vill återkalla dubbla medborgarskap vid ”systemhotande brottslighet” samt medborgarskap som beviljats till följd av oriktiga uppgifter. Det sistnämnda har för övrigt tidigare föreslagits av SD och vore ett stort steg framåt i att lyfta det svenska medborgarskapets status.

Precis som tidigare finns det dock även ett antal slag i luften. En hel del är väldigt fluffigt (vad innebär egentligen ”nolltolerans mot dåliga skolor”?), annat är sådant som partiet borde ha tänkt ett till varv kring. Moderaterna föreslår exempelvis krav på godkänt i SFI för att få etableringsersättning. Det kan låta rimligt, men riskerar att skapa problem när vissa helt enkelt står utan inkomst och därigenom hamnar i socialtjänstens knä.

Att M dessutom vill utöka systemet med lönebidragsanställningar genom att införa etableringsjobb är en smula paradoxalt när partiet samtidigt vill mäta faktisk självförsörjning hos invandrare. Uppenbarligen tror partiet att många ska komma vidare till vanliga anställningar efteråt, något som återstår att lyckas med.

Mest positivt med regeringens och Moderaternas besked under torsdagen är att migrationspolitiken kommer att bli en valfråga. Svenska folket får ånyo chansen att välja väg om ett drygt år.