Häromveckan gick justitieminister Morgan Johansson fram med förslaget att förbjuda förintelseförnekelse genom att infoga det i lagstiftningen om hets mot folkgrupp.

Argumentet från ministern är att de högerextrema rörelserna har vuxit (onekligen en sanning med stor modifikation), att det blivit lättare att sprida propaganda på nätet samt att alltfler ögonvittnen nu går ur tiden. Den som försöker ”blanda bort korten” måste stå till svars för det, hävdar Morgan Johansson.

Detta resonemang är väldigt typiskt för Socialdemokraterna och vänstern i svensk politik. De tror att en jämställdhetsmyndighet ökar jämställdheten och att det är bristande utbildning i maktteorier som gör att vissa köper sex. Självfallet kommer vi med denna infantila logik åt förintelseförnekelse om vi förbjuder det. Enkelt.

Ett förbud mot att förneka Förintelsen kommer förstås inte göra ett jota. Det kommer inte få konspirationsteoretiker på andra tankar – för dem blir det snarare ännu ett bevis för att maktetablissemanget vill dölja ”sanningen”. Ej heller kommer det öka kunskapen om det nazistiska folkmordet för en ny generation.

Frågan är inte ny. Vi kan backa bandet till 2002 då det fanns farhågor om att förbudet skulle komma från EU. En rad EU-länder har förbjudit förnekelse av Förintelsen på olika sätt, men det skulle förvåna mycket om det går att leda i bevis att det haft en effekt på nazisters och andra extremisters idéer. Förbudet är främst symboliskt.

Dessutom försöker regeringen lösa ett problem som inte finns. Förintelseförnekelse är inget utbrett bekymmer i Sverige. Vi ser ingen stor rekrytering av unga in i högerextrema miljöer eller att många ungdomar skulle ha så dåliga kunskaper om Förintelsen att de riskerar att falla offer för nazistisk propaganda.

Antisemitism är däremot ett stort bekymmer, och alla vet att den importerade antisemitismen från Mellanöstern vuxit inte minst i det socialdemokratiskt styrda Malmö. Så pass att judiska lärare inte vågar bära davidsstjärnan.

Om regeringen vill komma åt förintelseförnekelse och antisemitism är punktinsatser i bland annat Malmös skolor ett betydligt bättre alternativ än ett trubbigt och meningslöst förbud.

Avslutningsvis finns förstås ett stort mått av hyckleri här. Den socialdemokratiska regeringen har vägrat erkänna det som kallas det armeniska folkmordet 1915-1917. Är inte det förnekelse?

Socialdemokraterna har därtill regerat med stöd av ett parti som består av kommunister, alltså anhängare av en av världens värsta folkmordsideologier. Och socialdemokratiska företrädare gullar ideligen med islamister och antisemiter. Hur rimmar detta med att minnas offren för folkmord och förtryck?

Regeringens försök att eventuellt vinna några poäng från judiska kretsar är minst sagt halvhjärtat. Och populistiskt. Det vore klädsamt om maktpartiet städade framför egen dörr först. Och framför eget ungdomsförbund.