Centerpartiet är det parti som på nationell nivå har genomgått den största förändringen under min livstid. Från ett tryggt, något konservativt bondeparti med ledare som Torbjörn Fälldin och Olof Johansson till ett progressivt vänsterliberalt bimboparti med en narcissistisk ledare för något slags Annie-sekt. Partiet har i någon mån följt samhällsutvecklingen i det avseendet, vilket är en tragik i sig men ett ämne för en annan tidpunkt.

Även om den beryktade Stureplanscentern månne inte gör så mycket väsen av sig längre sedan en av dess tidiga frontfigurer blivit påkommen med rumpan bar, så att säga, är det tydligt att Centerpartiet vill hitta sina väljare bland trendiga vänster- och nyliberaler i innerstaden.

Inte nog med att Centerpartiet leds av en person som sitter och kommenterar och recenserar sina egna debattinsatser på sin YouTubekanal, har partiets ungdomsförbund fått en ny ordförande som inte vill vara ett dugg sämre i jakten på att locka fjortisar och influencers till C.

Réka Tolnai talar i en video som blivit viral om Centerns ständiga käpphäst: lagen om anställningsskydd (Las). Hon argumenterar för avskaffandet av Las med att exemplifiera problemet med alla Britt-Marie, 45, där ute som sitter och fikar hela dagarna medan hungriga och hårt arbetande ungdomar aldrig får in en fot.

Först ska sägas att det finns problem med den stela svenska arbetsmarknadsmodellen. Under mina år i arbetslivet har jag på i stort sett alla arbetsplatser sett människor som går till jobbet och har en puls, men inte mycket mer. Jag har även arbetat med personer som misskött sig grovt men där arbetsgivaren helt enkelt inte lyckats bli av med dem alternativt tvingats köpa ut dem med generösa belopp.

Men CUF:s video handlar inte riktigt om detta. I Réka Tolnais verklighet är den typiska 45-åringen på en arbetsplats ”Britt-Marie” som sitter och jäser över en kaloribomb i fikarummet.

Det är förstås en nidbild. Sanningen är att denna 45-åring med största sannolikhet har gjort betydligt större insatser för både sin arbetsgivare och landet som helhet än de där ungdomarna som CUF påstår inte släpps in. (Att CUF-ordföranden tror att en typisk 45-åring i dag heter Britt-Marie är en detalj i sammanhanget, men säger en del om den tonårsfjuniga verklighetsuppfattningen. Hon borde ha rekat detta bättre, helt enkelt.)

Svenska Dagbladet konstaterade att ”[f]ilmen är ännu ett exempel på att Centerpartiet har fjortisar som företrädare och småbarn som kärnväljare.” Så är det numera. Därför är Annie Lööfs parti både ”modernt” och en perfekt matchning för en framtida vänsterkoalition. Där återfinns nämligen partier som talar till människor som om de vore barn, som känner i stället för att att tänka och som tror att lösningen på Sveriges problem stavas högre invandring och primalutbrott i debatter.

Numera är det inte småföretagens villkor eller landsbygdens överlevnad som driver C. Det är motståndet mot SD är den viktigaste frågan för Lööf & c/o. Givet detta är det naturligt att C nu har hittat hem i den vänstra ringhörnan. Tids nog kanske även fisliberala blaskor som DN inser det fruktlösa i ”lösningar i den politiska mitten”.