För fem år sedan, den 23 juni 2016, fattade det brittiska folket sitt beslut att lämna EU. Detta historiska och modiga beslut har imponerat på mig ända sedan dess.
Jag befann mig i en lägenhet i Kina vid tillfället och räknade med att valet skulle vara avgjort när jag vaknade. I stället fick jag följa rösträkningen och vändningen när Brexitsidan kom ikapp och gick om för att aldrig tappa greppet.
Plötsligt började det hållas vad som liknade förlorarintervjuer med Remainförespråkare. Sedan klev dåvarande UKIP-ledaren Nigel Farage upp och uppmanade sina anhängare att våga drömma. Det osannolika, det fantastiska, verkade ske. BBC förklarade lite senare att valet var avgjort: ”We’re out!”
Många turer har följt sedan den där speciella natten för fem år sedan. Det blev till sist ett Brexitavtal och Storbritannien är nu ute ur unionen, även om avtalet inte var vad många Brexitförespråkare hade drömt om.
Att gå ur en politisk och ekonomisk union som EU är ingen enkel sak. Men det var rätt, det var nödvändigt och det Harmagedon som många förutspådde skulle drabba de brittiska öarna har förstås inte inträffat. Det visade sig under pandemin att Storbritannien till och med lyckades bättre med vaccinationen än många EU-länder.
Ett Swexit är inte aktuellt än på många år. Mest sannolikt är att Sverige stannar kvar tills sista medlemmen släcker lyset för den framväxande superstaten EU.
Den 23 juni skulle bli britternas självständighetsdag, förklarade Farage. Så i dag skålar jag för britterna. Tack för att ni vågade trotsa ”expertisen”, stå emot all skrämselpropaganda och allt medialt tryck.
Fuck these policians.
Fuck ’em!
Hear, hear!
I ett obligatoriskt informationsmöte nyligen fick vi ge förslag på ”låsta tankemönster” kontra ”öppenhet” eller hur de formulerade det just den gången.
”Progressiva efter Brexit” var vad jag inte nämnde om icke-flexibelt tänkande. De försöker fortfarande ändra på resultatet.
Jag har varit för EU-medlemskapet. Idag är jag mkt mer tveksam och ser helst att vi i går med i Nato samt utreder konsekvenser av en Swexit. Ett stort problem är att en mkt stor del av vår utrikeshandel sker med EU och att vi då skulle tappa det lilla inflytande vi har i unionen.
Å andra sidan lägger sig ju svenska politiker platt för EU och skänker gärna bort några hundra mdr ”för att inte skapa kaos” som ngn ”intelligent” moderat uttryckte sig nyligen. Så så mkt sämre kanske det inte blir utanför EU med handelsavtal istället.
Fredrik, grinig fd journalist
Den som vill köpa varor från oss gör det bättre och enklare utan EU. Minns att under vår industris storhetstid gick det utmärkt ändå, och det fanns ändå några handelsorienterade organisationer men som kommit till för att främja handelsutbytet, inte bromsa. Det är inget större fel på EU som idé, men det är sannerligen ett problem att EU har blivit en tillflykt och ett näste för de värsta makthungriga vänsterutopister som världen har skådat, ditskickade av respektive länder eftersom de var omöjliga att ha att göra med på hemmaplan (ett av de största problemen med Brexit är att de måste ta hem femtusen hjärntvättade britter som de inte vill ha tillbaka till förvaltningarna).
En industri måste alltid reinvestera löpande, det vill säga hålla fabriken så konkurrenskraftig som möjligt när det gäller kvalitet, pris och leveranssäkerhet, det sistnämnda lika viktigt som de första två parametrarna. Men för att våga investera måste priset det säljande företaget måste betala i form av råvaror, energi, arbetskraft och skatter vara någotsånär förutsägbara, vilket varken sossarna eller miljöpartiet förstått och istället älskat att leka katt och råtta med ”de rika” som haft som sitt största nöje att ”samla guld i ladorna utan att ta minsta hänsyn till något annat än att berika sig själva”. Och varje tvekan att investera innebär ett tapp för Sverige eftersom konkurrenterna som inte behövt vänta kommer ikapp och kanske går förbi i detta eviga maratonlopp (det finns inget målsnöre).
Därför kan Sverige inte kallas ett industriland längre, vilket med illa dold tillfredsställelse konstaterades av bland andra Fredrik Reinfeldt. Vi var nu i stället ett ”tjänstesamhälle” och skulle leva på att importera görbilliga kläder och mycket annat från sydostasien och sälja för tiodubbla inköpspriset, fortfarande billigt för en svensk. Och det håller förstås ett tag, tills kinapriserna är ikapp och lönsamheten borta och vi inte har kvar något annat att leva på (till exempel vår gamla lönsamma industri). Men vi har våra välskötta skogar och stålindustrin finns också kvar på flera håll. Vissa pappersprodukter kan inte tillverkas av annat än långsamväxade nordisk skog, och vår järnhantering med obrutna anor från femtonhundratalet är svår att utrota.
Så det finns hopp, men någon måste snabbt avlägsna alla de som bromsar inom svensk politik och EU. Det är dessutom bråttom, i varje generationsskifte sitter nya bolagsstyrelser och diskuterar bristen på jämlikhet och inte sin industris eventuella framtid (se på Volvo Cars, snart borta).
Sverige kan snart vara världens mest jämlika och fattiga industriland, applåderat av alla som hoppats på det förstnämnda och inte såg det sistnämnda komma.
Mot detta protesterar jag högljutt för mina barn och barnbarns skull. Hur ska de välja utbildning och framtid?
I mina ögon omöjligt som västeuropeisk politik förs idag.
Utbildning för barn & barnbarn: Jag skulle föreslå säkerhetsbranchen; lås&larm, skottsäkert glas, övervakningsutrustning, panic rooms, gated communities o.dyl.
Tack, men jag inser nu att mina barnbarn inte har någon bättre framtid att se fram emot och utbilda sig och jobba för. Helt tvärtom mot vad vi hade på femtio- och sextiotalet. Alla politiska partier har varit med och möjliggjort denna förödande kräftgång som nu inte verkar gå att hejda. Alla har också ”blod på händerna” efter att ha tillåtit en okontrollerad massinvandring där många psyksjuka och obildade har tillåtits passera in och dagligen ställer till oreda och mänskliga tragedier, eftersom deras egna liv och möjligheter inte har någon framtid någonstans heller.
Om jag kunde backa bandet till början av 70-talet skulle jag göra det, innan Olof Palme introducerade den nya klasskampen genom att ta till pesonangrepp och rålögner. Men jag är minst lika förbannad på borgarna, som aningslöst lät honom hålla på till ett Sverige 2021 som är uppgivet och leds av företrädare som är hopplöst olämpliga för sitt viktiga jobb. Bort, alla, nu! Anlita en reklambyrå istället, det skulle inte vara så mycket bättre men inte sämre heller.
Annie lider av svårartade humörsvängningar kan man tycka
utan att ha fel.
EU:s grenseløse smålighet: nå vil man kutte ned på engelske TV-serier og programmer innen unionen – ”de hører ikke med til Europa lenger”..
Engelskmennene skal nå tydeligvis ’straffes’ 😑 og holdes utenfor, selv om programmene deres er populære blant folk..
Som sagt var: jag har sett amerikansk, fransk, italiensk och nederländsk skräp-tv. Den amerikanska är att föredra.
Kanske kan man köpa upp en och annan studio i Dublin och producera saker där?
PS. Minner meg litt om følelsene under vår norske avstemning 1972: ”Nei til EU!”
Vi vant avstemningene 1972 og 1994, men har tapt hver dag siden – som det sies.
Jeg ønsker britene all lykke i kampen mot Brüssel-monsteret!
Hej.
Året är 2035. Hela Europa är ockuperat av Europeiska Federationen… utom en liten ö befolkad av envisa ättlingar till europeiska ursprungsfolk som envist håller stånd mot ockupationsmakten och gör livet surt för eurokraterna i lägren Plutokratismus, Ipsissimus, Desperandum och Laudanum. Styrkta av sina trolldrycker, ljummen ljus öl och Bovril, firar de nya triumfer över angriparnas fumliga försök att övertyga dem om det förträffliga med Federationen.
Och apropå England och Storbritannien, och hur de styrs:
[https://www.youtube.com/watch?v=DGscoaUWW2M]
”Who reads the papers?”, från ”Yes, Prime Minister”. Rätt så aktuellt för vår del också.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
Hehe!
– De har ett hemligt vapen!
– Ljummen öl?
– Det vapnet är inte hemligt!
(Asterix hos Britterna.)
Helst ser jag att EU omförhandlas till en gemenskap, med hårt dragna & hållna gränser för vad Bryssel låts göra, än att vi fortsätter med nuvarande idioti.
Du sier noe…. Kanskje alle granatmennene EU åpenbart digger, kunne brukes til noe fornuftig for en gangs skyld? Undertrykte, europeiske dissidenter styrter så inn i ruinene av EU-hovedkvarteret og kaster seg over papirvanviddet (byråkrati på steroider!). Deretter har vi tidenes St.Hans bål til ethvert spor av ’forordninger’ og EU-lover er blitt fullstendig utbrent aske.
Folket jubler 😀
Ja, sånn kan man fantasere en helt vanlig torsdag kveld…
———
[Praeterea censeo Unionem Europaeam esse delendam!]
Vad är ni för Dysterkvistare som inte tror att Ylva Johansson kommer att lyckas med att frälsa hela EU att slå in på den enda (S)anna vägen?
Den 23/6 2016 återtog britterna sin stolthet genom att lämna eu.
Återigen är engelska ett ärans tungomål.
Vi andra som är kvar i eu har vare sig stolthet, frihet och självständighet.
Oh, det var en glädjens stund (23/6-16) för mig. Trots Obamas inhopp på globalistsidan (=remain), och mot bettinghemsidornas prognoser blev det en seger för förnuftet. Sverige måste gå ur EU, ty det genererar ett svenskt alltmer negativt handelsnetto gentemot EU. EU:s inre marknad garanterar också att stöldgods lämnar landet friktionsfritt, och att narkotika, kriminella och illegala vapen kommer in i landet. Vill vi ha det så? Nej, Swexit!
Observera: vi svenskar röstade för medlemskap i EG (Europeiska Gemenskapen) med den främsta bevekelsegrunden att främja en evig fred i Europa, och att aldrig nittonhundratalets två meningslösa världskrig skulle kunna upprepas. Men EG förvandlades raskt till EU (Europeiska Gemenskapen) utan någon folkomröstning, och är något helt annat som vi aldrig skulle ha röstat ja till.
Så vi är tvingade in i ett ekonomiskt samarbete som hittills inte har medfört några positiva fördelar i ett land som Sverige. Vad EU än lägger sina våta trasa över så blir det en ny ännu sämre soppa.
Och ett framtida ekonomiskt världskrig är redan här, redan vunnet av Kina fast möjliggjort av EU som i punkt efter punkt betat av alla hinder för att kineserna skulle kunna ta över. Och de som protesterat har kallats vänsterordlistans värsta okvädningsord.
Swexit är vår enda chans att inte hamna i samma avkok som västeuropa, men vi har fått en regeringkris om hyrorna i vissa lägenheter.
Arma land, innan någon kan ta tag i de väsentliga frågorna i Sverige måste debatten upp ur sandlådan, och det kommer aldrig att hända.
En och annan vänstrig själ verkar mindre imponerad av sin store ledare och mästerförhandlares insatser på senaste tiden. Precis som en och annan, eller exakt den avgörande, mitteristiska zoombien tröttnat på sin store ledares vinglande krumbukter. Kunde man då inte ge sig fan på att statsmedia hittar en slagkraftig vinkel? Jo, det kunde man förstås. Det är alltså inte bra med extraval för polisen i pandemitider. Precis som det inte är bra med extraval i pandemitider. I en ekonomisk kris orsakad av pandemin. Förresten vill inte folket ha något extraval vet både tyckare och politiker att berätta. Folket istället vill fira midsommar året runt. Egentligen är det inte så noga med demokrati. Folket vill inte rösta, inte egentligen. Folket vill att politikerna ska ta hand om utmaningarna egentligen.
Om det låter lite granna som den tjocke killen i Nordkorea så är det ingen slump.
Om vi avstår extravalet kan kronorna ett sådant tilltag skulle ha kostat istället skickas till EU för något hållbart klimatsmart. Eller som bistånd till den tjocke killen i Nordkorea. Men något extraval ska vi i varje fall INTE ha och garanterat ingen omröstning om Swexit förstås.