Samtidigt som landets justitieminister fortsätter att bete sig som ett aggressivt troll på Twitter, pågår verkligheten där utanför.

För några kvällar sedan besköts en bil med en man, kvinna och ett spädbarn i. Polisen betecknar det som ett rånförsök. Därefter var det några som från moped sköt inne i ett köpcentrum i Kristianstad, något som barn blev vittnen till. Skjutningarna sedan dess har jag tappat räkningen på.

Bagdadifieringen av Sverige går fort nu. Stefan Löfven är säkert förbannad som vanligt, men från hans justitieminister hörs inte samma kraftuttryck som när han nyss hade tillträtt.


Så här uttryckte sig
 nämligen Morgan Johansson på ett seminarium anordnat av Brottsförebyggande rådet i mars 2015. Han hade då suttit ett halvår på posten:
”Jag är ärligt talat förbaskat trött på att behöva slå upp tidningen var och varannan vecka och tro att man har stigit in i någon slags vilda västernfilm.”

Nu är minister Johansson inne på sitt sjunde år som justitieminister. Situationen är mycket värre än den var 2015 men tonläget från ministern ett annat. Nu använder han inte uttryck som ”vilda västernfilm” längre. Det går förstås inte eftersom han själv bär ansvar för utvecklingen, även om han fortfarande inleder varje tweet med att skylla på Moderaterna.

Sedan den där konferensen 2015 har minister Johanssons mestadels handlat om att skriva om historien för att lägga hela skulden för utvecklingen på borgerliga regeringar genom skattesänkningar, privatiseringar och nedskärningar på rättsväsendet och, förstås, att trolla loss i sociala medier.

Om Morgan Johanssons twittrande kan sägas mycket. Dels står det i ganska bjärt kontrast till ministerkollegan Mikael Dambergs, som inte alls har samma konfrontativa ton eller är lika aktiv i sociala medier. Men den ger också, som Ann-Charlotte Marteus konstaterar, en inblick i hur partipolitiken fungerar och hur oärlig och genomfalsk den faktiskt är. I synnerhet i Morgan Johanssons konstanta vilseledningskampanj och historierevisionism.

2015 var Morgan Johansson förbaskat trött på att det sköts varannan vecka. I dag tycks både han och regeringen ha accepterat att det skjuts varje dag, och att lekande förskolebarn numera träffas av kulorna. Mikael Damberg brukar upprepa att vi inte ska vänja oss, men faktum är att det är precis vad vi har gjort. Det är oundvikligt att det sker en tillvänjning när något inträffar varje dag.

Många vill flytta från de så kallade utsatta områdena, men vart? Som en kvinna uttryckte det i ett SVT-inslag: ”Det är samma sak överallt just nu.”

Polisen varnar inte längre för att 15-åringar begår allvarliga brott, det är gårdagens nyheter. Nu oroas polisen över att barn i åtta- tioårsåldern används som springpojkar. Regeringens under stor vånda aviserade förändring av straffrabatterna för unga vuxna visar hur den är konstant efter. Medan regeringens fokus är 18-20-åringar har problemen redan nått mellanstadieåldern.

Sverige har inte haft en vettig justitieminister på flera decennier. Laila Freivalds. Thomas Bodström. Beatrice Ask. Morgan Johansson. Dessa fyra har under de senaste tre decennierna varit chef för justitiedepartementet, en av regeringens tyngsta och viktigaste poster. Och alla har misslyckats och/eller saknat ett rättssäkerhetstänkande.

Det har varit förlorade år för Sverige. Inte undra på att alltfler drömskt tänker tillbaka på en tid när det inte sköts barn på gatorna.