Vi minns alla vad vi gjorde och var vi befann oss just då. Förmodligen också vad vi tänkte när vi nåddes av nyheten att ett flygplan kraschat in i World Trade Center i New York.

Själv satt jag i ett inneboenderum och pluggade. TV:n vad avstängd, radion likaså och smarttelefonerna med alla pushnotiser hade inte sett dagens ljus än. Jag fick ett SMS från en gammal klasskompis: ”Världen rämnar med besked.” Det blev inte så mycket pluggat resten av den dagen.

11 septemberattackerna har präglat vår tid. Vi insåg förmodligen redan då att den där tisdagen skulle bli ett slags vändpunkt för världen. Att det skulle bli ett före och efter. Men föga anade vi att världen skulle förändras just så här.

Kriget i Afghanistan, som avslutades i år med att talibanerna efter två decennier återtog makten i landet, var förmodligen oundvikligt. Det fanns inga realistiska alternativ till att slå till. Irakkriget hade däremot ingenting med 11 september att göra, och IS framväxt efter det maktvakuum som Saddamregimens fall innebar var endast en av alla dess katastrofala konsekvenser.

Världen har förändrats även på andra plan. Vanligt folk har i den så kallade fria världen fått vänja sig vid att vara ständigt övervakade. Att flyga är i dag en plåga jämfört med för 20 år sedan, men det är inte bara på flygplan och i säkerhetskontroller som livet ser annorlunda ut. Allmänheten har vant sig vid att bli övervakad utan att vara misstänkt för något brott. Att leva sina liv i skyltfönster.

Attackerna ledde till ny lagstiftning i USA som gav myndigheterna i princip fria händer att övervaka utan brottsmisstanke. NSA:s kapacitet byggdes ut något oerhört under devisen ”collect it all”, något som Edward Snowdens avslöjanden visade med fruktansvärd tydlighet. Resten av världen har hakat på.

Är vi säkrare i dag än för 20 år sedan? Har terrorismen besegrats eller ens pressats tillbaka? Jag tvivlar på att svaret är ja på endera av dessa frågor. Usama bin Laden är död, men terrornätverken lever vidare och attackerna mot oskyldiga civila har fortsatt. Om än inte på amerikansk mark.

Kriget mot terrorismen vanns aldrig. Frågan är om det över huvud taget går att vinna. Facit de senaste 20 åren är inte särskilt uppmuntrande. De känns som bortkastade år.

I Expressens upplaga från den 12 september, som jag sparat i 20 år,
noterades var det jublades efter attackerna.