Vi känner igen upplägget från filmens värld: den som förefaller ha allt sätter det på spel och förlorar. Den som hade kunnat gå därifrån som vinnare beslutar sig för att stanna och förlorar därmed hela stycket. En sista stöt, ett sista dåligt beslut med ödesdigra konsekvenser. Tittaren ska förmås att känna obehag inför frågan varför personen inte kunde nöja sig, varför denne var redo att slänga bort allt.

Just den där känslan drabbas jag av när jag ser hur Sverige vansköts i år efter år. Hade vi det för bra? Var det inte bedrövligt nog? Var ni tvungna att göra så här?

Politikerna har genom att missköta migrations- och integrationspolitiken i decennier gjort Sverige till ett välkänt tilldragningsland för både bidragsmigranter från allsköns kulturskymningens länder och ljusskygga individer som ingen vet vilka de egentligen är.

Migrationspolitikens konsekvenser skär genom hela samhället, på alla nivåer. Många av dem är irreversibla och kommer hemsöka Sverige under decennier framöver. Vår barn och barnbarn kommer få leva med dess följder.

En aningslöshet kombinerad med ideologisk blindhet har skapat en välfärdskriminalitet som kostar enorma belopp. I Sverige har vi den udda lösningen att man kan vara personlig assistent åt sitt eget barn. I praktiken innebär detta att skattebetalarna försörjer människor för att ta hand om sina egna funktionsnedsatta barn på heltid.

Detta system har också öppnat upp för en så kallad brukarimport som går ut på att migranter tar hit funktionsnedsatta familjemedlemmar (eller personer som uppges vara släktingar eller funktionsnedsatta) för att inkassera goda ersättningar från den svenska staten.

Genom att nedprioritera polis och tullväsende har Sverige blivit ett smörgåsbord för internationella stöldligor och ett paradis för samvetslösa gängkriminella. Regeringen skryter gärna om hur mycket den har byggt ut polisutbildningen, men den talar mer tyst om hur många utbildningsplatser som gapar tomma varje terminsstart.

För att råda bot på detta har begåvningskraven sänkts. Detta är förstås vanvett eftersom vi i förlängningen kommer få mindre lämpade poliser vilket gör våldsmonopolet farligare. Inte för brottslingarna utan för oss det är tänkt att skydda. I jakten på enkla poäng finns det inga gränser för vad regeringen är beredd att göra.

Nu står skolan på tur. I den nya skollagen har begreppet kunskapskrav helt sonika plockats bort. Så bekvämt. Utbildningsminister Anna Ekström vill därtill ta bort möjligheten att bli underkänd eftersom det leder till ”utslagning”. Tro tusan det. Att inte klara av en kurs måste rimligen ha någon sorts konsekvens. Men icke. Om någon sätter en gräns för vad som är godkänt riskerar ju vissa att bli underkända, och så kan vi inte ha det.

Så här får man ett tidigare framgångsrikt land på fall. Steg för steg, målmedvetet och metodiskt förvandlas Sverige till ett land på dekis. Ett land som inte är bäst på någonting längre – förutom att tävla i verklighetsförnekelse.

Det skulle vara klädsamt om politikerna kunde se att det är nog nu och lämna arenan. Ta sina feta pensioner och helt enkelt gå. Men nej. Det finns alltid ett område till att rasera. En sista stöt att göra mot svenska folket.