Ännu en tonåring har mördats. Skjuten till döds. Avrättad. Nils Grönberg, känd som ”Einár”, blev bara 19 år. Men få kan säga att det som skedde var helt oväntat.

”Det kan hända vem som helst, var som helst”, konstaterade Ulf Kristersson från Moderaternas arbetsstämma. Det är sant, men detta uppmärksammade mord var bara ett i en lång rad av gängrelaterade avrättningar.

Rappar-Nisse hade nämligen en lång historia av problem och kriminalitet. Han var således en av alla dessa kända rappare som sjöng om sådant han själv var med om. Och hyllades för det.

Jag är inte stolt över det, men jag känner faktiskt väldigt lite sympati för offret i detta fall. Nils Grönberg var en kriminell gangsterrappare som levde på just denna bild av sig själv. Han visste vad han gett sig in på och vilka risker det innebar. Han rappade om det.

”Detta måste bli en vändpunkt”, skriver Jonna Sima om mordet i Aftonbladet. Har vi hört den förut? Handgranatsmordet på åttaårige Yuusuf, ett verkligt oskyldigt offer, skulle bli en vändpunkt. Avrättningen av Karolin Hakim med ett spädbarn i famnen skulle bli en vändpunkt. Samma sak sades efter mordet på 12-åriga Adriana.

Inget av ovanstående exempel har lett till en förändring förutom att svenska folket satt lag och ordning som nummer ett bland sina prioriterade frågor. Intressant nog tycks det inte ha påverkat valet av parti eftersom opinionen ligger i stort sett stilla. Vad folket egentligen vill är högst oklart. Det vill förändring men är inte berett att rösta för det.

Någon vändpunkt kommer knappast mordet på Einár att bli. Däremot ger det oppositionen lite välbehövligt bränsle inför nästa års valrörelse. Huruvida det hjälper dem att få bort den sittande regeringen återstår att se.

Ej heller lär det bli en vändpunkt för det kulturella och mediala etablissemang som hyllar och prisar de kriminella gangsterrapparna och därigenom bidrar till våldsromantiken i dessa kretsar. Just nu har de fullt upp med att beskriva vilken fantastisk artist Einár var (min favoritstrof ur dennes alster är för övrigt ”Har en Glock automat, jag blir tjock av all mat”, den visar verkligen hur djup den svenska rapscenen är).

Det lär ske betydligt fler mord innan folk ska gå till valurnorna nästa höst, men om folket inte redan vill få bort det rödgröna haveriet, vad spelar det för roll hur många fler gangsteruppgörelser som sker under de kommande tio månaderna?