Magdalena Andersson sade att hon ville överrumpla oss med sin nya regering. Nå, särskilt chockade blev få av de namn som presenterades. Det var gamla före detta ministrar som fick komma tillbaka, trogna fackpampar som belönades för mångårig lojalitet till partiet och en rad doldisar som ingen kommer lägga märke till.

Vid sidan om de nya namnen var det också anmärkningsvärt hur vissa gamla inte bara fick behålla jobbet utan till och med tilldelades ett utökat ansvar Justitieminister Morgan Johansson, som påstod att regeringen var på väg att knäcka gängkriminaliteten 2017, tar nu över inrikesministerportföljen vilket inbegriper såväl polisen som MSB.

Få ministrar har misslyckats så kapitalt, och trots sin ringa längd ändå lyckats upprätthålla en så hög svansföring, som Morgan Johansson. Ändå är han kvar. Med utökade ansvarsområden. Bäva månde Sverige när denne man nu ska ansvara för nästan hela Svea rikets säkerhet och trygghet. Magdalena Andersson kunde lika gärna ha gett jobbet till en kryddnejlika.

Tomas Eneroth hann knappt ens tillträda i den nya regeringen innan det blev klart att det inleds en förundersökning mot honom gällande hans hans påstådda sexuella ofredande.

Anders Ygeman, som var delansvarig i en av de potentiellt största säkerhetsläckorna i modern tid i Sverige, är nu migrations- och integrationsminister. Den sistnämnda portföljen fanns över huvud taget inte i Löfvens regering, men få tror att Ygeman kommer göra någon som helst skillnad på området.

Den nya energiministern står i sin första intervju i Aktuellt och påstår att kärnkraftsreaktorer inte har stängts av politiska utan av marknadsmässiga skäl. Det är en ren lögn.

Ny näringsminister blir alltså Karl-Petter Thorwaldsson, som när han var LO-ordförande proklamerade att flyktinginvandringen skulle göra Sverige till en ”superekonomi” med en tillväxt på 4-5 procent. Denne man ska alltså ratta näringsdepartementet. Snacka om att ge körkort till en blind.

Slutligen har vi Annika Strandhäll, stridbar twittrare, som i egenskap av ny miljöminister inte ens kan svara på hur många reaktorer som lagts ned respektive är i drift och verkar ha uppenbara svårigheter att sköta sin privatekonomi. Enligt vilket kompetenskriterium har hon fått jobbet?

Sanningen är att kompetens helt enkelt inte är kriterium när statsråd tillsätts i Sverige. Regeringschefen använder statsrådsposterna som en sorts belöningssystem för sina partivänner. Vad de presterat tidigare spelar ingen roll. Det är äcklande. Men det är så politik fungerar.

Åtta år räcker inte. Sossarna vill har fyra år till för att ”vända på alla stenar”.