I många år har debattörer, forskare och vissa politiker varnat för konsekvenserna av den dödliga cocktail som aningslös migrationspolitik, kravlös integrationspolitik och naiva offentliga system riskerar att skapa. Det politiska etablissemanget har misstänkliggjort dem som varnat genom att försöka, och inte sällan lyckas, göra dem till persona non grata.

Problem har relativiserats, förtigits och sopats under mattan. Där har de kunnat växa sig större och större för varje år. Medelklassen har inte brytt sig, inte förrän det började bli uppenbart att effekterna av no go-zoner, etnisk arbetslöshet och andra generationens invandrare som inte klarar skolan smittar av sig på resten av samhället. Problemen går inte att hålla geografiskt isolerade.

Nu uppmärksammas problemet i SVT:s Uppdrag Granskning. Det är långt ifrån första gången som statstelevisionen berättar om segregationens effekter på samhället, men begreppet parallellsamhälle har varit kontroversiellt och förknippat med främlingsfientliga åsikter.

SVT har besökt Borlängeorten Tjärna Ängar, ett somaliskdominerat så kallat riskområde där ingen känner till antalet invånare. Precis som andra segregerade områden är Tjärna Ängar drabbat av drogförsäljning, hög arbetslöshet och usla skolresultat. Självfallet är Socialdemokraterna med bred marginal största parti i området.

UG lyfter fram bekymren med framväxande parallella samhällsstrukturer. Detta är områden dit majoritetssamhällen normer och värderingar inte når, och orsaken är enkel: människor som välkomnats hit har uppmanats att behålla sin egen kultur, sitt tankesätt och sina värderingar. Det är ju det som är den berömda mångkulturen som svenska politiker vurmat och alltjämt vurmar för.

På senare år har det politiska etablissemanget i retoriken börjat ställa krav på migranterna. Minns det löfvenska mantrat ”alla som kan jobba ska jobba” och villfarelsen att invandrare utan utbildning skulle skickas ut i skogen och röja sly i något slags socialdemokratisk samhällsinsats.

Det offentliga och officiella Sverige säger en sak men verkligheten säger något annat. I UG:s reportage berättas det om hur polis och andra myndigheter ”motarbetas med felaktiga budskap om vad som gäller i Sverige”. Men är det verkligen felaktiga budskap?

Att man inte behöver lära sig svenska är inte ett dugg felaktigt, det är helt sant. Här erbjuder vi nämligen tolk oavsett hur många år du har varit i Sverige.

Att det inte lönar sig att arbeta är lika sant – en sexbarnsfamilj får nästan 12 000 kronor i barnbidrag och flerbarnstillägg. Saknar du arbete kan du ansöka om försörjningsstöd, vilket ger ytterligare ett bra tillskott för en stor familj. Det går utmärkt att klara sig på offentliga bidrag utan att behöva slita på ett arbete.

Att man inte ska vittna är en tredje punkt som lyfts fram som problematisk, och den säger egentligen två saker: dels att det finns en skepticism mot det svenska rättssamhället, dels att många känner rädsla för att berätta om brott de bevittnat. Denna rädsla finns inte bara i utsatta områden utan i hela samhället.

Jag ser ingen lösning på de problem som orsakats av vårt politiska etablissemang under flera decennier. Ett etablissemang som nu helt skamlöst förväntar sig folkets förtroende för att ta itu med problemen.

Skadorna är i många avseenden irreparabla. Det som återstår är att i projektform och en icke oansenlig dos floskler ingjuta hopp om förändring hos den förmodligen krympande skara som fortfarande tror på politikens förmåga att lösa problem. Eller som bara inte bryr sig hur det går, vilket nog är en grupp som större delen av den politiska eliten tillhör.

Föreställ dig att du som utländsk och förväntansfull student kommer till Sverige för att studera
– och så hamnar du i Tjärna Ängar.

För inte så många år sedan skulle påståendet om framväxande parallellsamhällen beskyllas för att vara främlingsfientligt och skadligt för Sverigebilden. Nu är det plötsligt fakta (eftersom det är statstelevisionen som berättar om det).
Gissa om ett antal statsråd kommer twittra om att ”vända på alla stenar” för att bekämpa segregationen. Just de statsråd som i sitt arbete varit högst delaktiga i att möjliggöra dessa parallellsamhällen. De har som vanligt inte ens vett att skämmas.