Brottsutvecklingen i Sverige har blivit en av de hetaste politiska frågorna på senare år. Det handlar inte bara om det eskalerande skjutvapenvåldet utan också som ungdomsrån och utsatthet för sexuellt våld. Mätningar efter mätningar visar att utvecklingen går åt fel hål, och det snabbt.

Den sittande regeringen har bevisligen misslyckats kapitalt med att bryta kriminalitetsutvecklingen. Ministrar kallar till presskonferens var och varannan vecka för att likt en trimmad popcornmaskin kasta ur sig något nytt, ofta innan effekterna de senaste åtgärderna ens kunnat utvärderas. Regeringen vill skicka signaler om att den är aktiv och agerar, när den i själva verket är reaktiv och har tappat kontrollen över utvecklingen.

I en interpellationsdebatt i riksdagen ställer Sverigedemokraternas rättspolitiske talesperson Tobias Andersson frågan till justitie- och inrikesminister Morgan Johansson vad han tänkt göra för att bekämpa ungdomsrånen, och om han medger att svenskfientlighet är ett fenomen som faktiskt existerar.

Som stöd för detta angav Andersson enkla fakta plockade direkt från Brå:s rapport om ungdomsrånen: 66 procent av de misstänkta rånarna åren 2015-2019 hade utländsk och 77 procent av offren hade svensk härkomst (minst en inrikesfödd förälder). Därtill har förnedringsinslagen i rånen blivit allt vanligare.

Detta torde vara ett mönster som är svårt att ignorera. Alla borde vara intresserade av varför det förhåller sig så här. Om man nu inte heter Morgan Johansson. Han är alltid några år efter. Fakta från Brå dömer han ut som ett sätt att ”piska upp motsättningar mellan grupper”.

Retoriken känns onekligen igen. Det var så här det lät när problem med invandringspolitiken diskuterades förr. Morgan Johansson ansåg som bekant att det var främlingsfientligt att införa ett språkkrav för svenskt medborgarskap när Folkpartiet lade förslaget. 20 år senare säger han sig ha ändrat åsikt eftersom Socialdemokraterna, förbluffande nog, plötsligt insett att det främjar integrationen om invandrare lär sig svenska. Tänka sig.

I dag säger minister Johansson att det inte spelar någon roll om du är vit eller svart. Den som begår brott ska straffas.

Märkligt nog har han inte samma inställning till exempelvis relationsvåld. Då är det extra viktigt att poängtera om gärningspersonen är man. Då är det viktigt att känna till de bakomliggande orsakerna (enligt de feministiska maktanalyserna). Då räcker det inte att lakoniskt konstatera att den som slår ska straffas, oavsett kön. Då går det bra att fälla generaliserande omdömen om halva befolkningen utan att det anses ställa grupper mot varandra. Ty regeringen har bestämt sig för prioritera ”mäns våld mot kvinnor”.

Vilket intresse som politiker som Morgan Johansson kommer visa i framtiden för den enorma överrepresentationen av personer med utländsk härkomst bland de misstänkta för ungdomsrån återstår att se. Med sengångare med alldeles för gott självförtroende vet man aldrig.

Förmodligen kommer Socialdemokraterna inse problemet först när det vuxit sig utom kontroll. Detta efter att ha anklagat sina motståndare för hets, främlingsfientlighet och dålig värdegrund. Det är ju först när Socialdemokraterna upptäcker ett problem som det faktiskt finns på riktigt.

Fakta. Eller som ministern kallar det: ”att piska upp motsättningar”.